I helgen delade Svenska fyrsällskapet ut sitt årliga fyrpris. I år gick det till Anngret Anderssons som driver verksamheten vid Söderarms fyr. – Det här är det första riktiga erkännande jag har fått, sade en mycket rörd Anngret Andersson.
Föreningen Svenska fyrsällskapet hade årsmöte i helgen på M/S Rygerfjord på Söder Mälarstrand i Stockholm. Vid mötet delades årets VIPP-pris ut. Vipp står för ”väldigt viktig fyrperson”, very important pharos person, och delas ut till en person, förening eller myndighet som har gjort en betydande insats för svensk fyrkultur. Årets pris gick till Anngret Andersson som driver konferens- och restauranganläggning vid Söderarms fyr. Det var en mycket rörd vinnare som mottog priset.
– Jag brukar inte tappa masken, men jag gjorde det idag. Det här är det första riktiga erkännande jag har fått, sade Anngret Andersson.
1997 avbemannades Torskär, ön på vilken Söderarms fyr är belägen. Kvar på ön fanns några bostadshus, fyren, bunkrar och militärförläggningar. Söderarm ligger i kustbandet i norra skärgården, elva distansminuter från land vid bra väder. Kraftiga vindar och grov sjö gör det stundtals mycket svårt att ta sig ut till ön. 1999 valde Anngret Andersson ändå att tillsammans med Claes-Håkan Jansson att ta steget och starta konferensverksamhet på ön.
– Folk runt om kallade mig idiot, det skulle aldrig gå att få någon ekonomi i det. Det har gått 16 år nu. Vi tyckte platsen var så fin, vi såg möjligheterna.
Även om det går att driva en anläggning långt ut i skärgården så är det förknippat med vissa svårigheter.
– Vi har stora problem att utvecklas, vi har bara taxibåtar ut till ön. Folk förstår inte vad det kostar att åka båt, många tycker det är dyrt, där tappar vi.
Esbjörn Hillberg, ordförande i Svenska fyrsällskapet säger att det inte var någon tvekan om vem som skulle få priset i år.
– Hon har gjort en otrolig grej där ute, det är enastående uppbyggt.
Ett av fyrsällskapets mål är bland annat att verka för en stiftelse som ska bevara de svenska fyrarna.
– Fyrar är inte lika viktiga längre. De var till för yrkessjöfarten och de behöver inte dem längre. Man bygger fortfarande kyrkor, broar, slott, men man bygger aldrig nya stora fyrar. De 70-80-tal som finns kvar är totalt unika, säger Esbjörn Hillberg.
