KRÖNIKA. På sidorna 24-25 möter du familjen Wallner som efter många års tvekan fick rumporna ur vagnen, hoppade av ekorrhjulet i stan och flyttade till Möja. För att göra beslutet lättare gav mamman, pappan och de fyra barnen sig själva ett års prövotid, och hittills har allting gått över förväntan.
Mottagandet på ön har varit det bästa tänkbara. Inte konstigt när det handlar om en fyrabarnsfamilj som flyttar ut bopålarna. En kista full med guld kunde inte vara mer välkommen på Möja än en ung, nyinflyttad fyrabarnsfamilj.
När familjen Wallner valde ö fanns det några kriterier som behövde vara uppfyllda. För att det skulle funka för alla sex krävdes att ön hade skola, året-runt-öppen butik och hyfsade kommunikationer. Eftersom paret jobbar med båtar ville de också ha en bostad nära vattnet.
”Då fanns inte så många öar att välja mellan” konstaterade familjen och valde Möja.
Här finns något att lära för politiker på både riksdags-, landstings- och kommunnivå. Dels att se till att samhällsservice som post och butik ges möjligheter att överleva även vintertid. Dels att se till att tidtabellerna för Waxholmstrafiken gör det möjligt för folk och gods att ta sig till ön året runt på ett smidigt sätt. Strandskyddslagstiftningen måste medge byggande i hyfsat strandnära lägen. Detta utan att allmänheten nekas tillträde till stigar längs stränderna, och förstås utan att hemfridszonen tullas på. Något både fastighetsägare och allmänhet behöver acceptera. Bara då tror jag den saken är möjlig.
Och inte minst måste politikerna, både på kommunal och statlig nivå, se till att skolorna får vara kvar, oavsett dippar i elevantalet.
Enligt organisationen Hela Sverige ska leva förlorar inte bara den lilla byn eller ön på att skolan försvinner. Som exempel nämner organisation Kalix kommun, där en enda nedlagd byskola fick konsekvensen att antalet invånare i kommunen halverades efter en tid, något som blev oerhört kostsamt, och kommer att fortsätta vara det länge än.
Saknas skola så flyttar inte barnfamiljerna ut, så enkelt är det. Att kommunen ”bara” har lagt en skola i malpåse räcker inte. Den ön är borta från kartan för alltid.
Men barnfamiljerna är inte allt. Det finns ytterligare en viktig faktor. För att få en hållbar utveckling av ön måste de unga vilja flytta tillbaka efter plugg och diverse världsomseglingar, sånt alla ungdomar gör. Det krävs att de har en stolthet och kunskap om sin hembygd för att hemön ska förbli det även i vuxen ålder. Här har skola och föräldrar en viktig roll: att lyfta ön, skärgården och skärgårdslivet, lära barnen att känna stolthet för ön.
Det tror jag föräldrarna gör, men hur är det med skolan? Förmedlas stoltheten över hembygden? På Björkö-Arholma skola sker det, där har barnen studerat hembygden, dess historia och skapat lockande filmer för besökare. Ett utmärkt sätt att skapa stolthet över bygden. Vilket förhoppningsvis kan spilla över på ungdomarnas tillkommande, så att paren flyttar hem och bildar familj på ön. En hållbar utveckling måste nämligen föras på flera plan.
