Sedan fem år tillbaka driver Sadia Lasfirare Nåttarö handelsbod. Hon lämnade sin trygga tillvaro med drömjobbet som ekonomicontroller och radhus i Stockholm för ett helt annat liv. Trots att det var precis det hon lovat sig själv att hon inte skulle göra.
– Jag är en udda fågel här, säger Sadia
Hon växte upp i miljonprogrammet Hagalund i Solna. Föräldrarna drev en livsmedelsbutik i Vasastan. Själv kände hon sig priviligierad, hon hade läshuvud och valde att utbilda sig.
– Mina föräldrar slet hårt sju dagar i veckan hela året. De var analfabeter när de kom till Sverige och det var tack vare att de var starka och modiga som de lyckades, det är verkligen beundransvärt. Men jag lovade mig själv att jag inte skulle bli som dem. Jag ville ha ett bekvämt liv med semester och kontorstider.
Det har just kommit en leverans. Sadia plockar upp varor på hyllorna.
– Vi fick allt vi beställde. Nästan.
Sett till hennes föräldrars livsstil, verkar det som om att hon gått ur askan in i elden. Att driva en handelsbod i skärgården innebär att man inte alltid får leveranser som planerat och att väder och vind kan ställa till det. Det är långa arbetsdagar och man får konstant laga efter läge. Men Sadia saknar inte det höj- och sänkbara skrivbordet på kontoret och de bekväma arbetstiderna.
– Det här är en magisk plats. Jag är här för att jag älskar ön och människorna jag träffar här.
Två pojkar kommer in i butiken, de tittar på en boll. De överväger köpet och räknar på vad pengarna de har i handen räcker till. De lägger upp två godispåsar på disken och betalar.
– Jag tycker det är så roligt att se barnen, många kommer tillbaka varje år, några av dem kallar mig Mormor-Nåttarö, det är jag stolt över.
Vi slår oss ner på handelsbodens veranda. Under tiden är det Filippa – en av de ungdomar som arbetar under högsäsongen – som passar butiken. Sadia berättar att det var ett telefonsamtal med en väninna som fick henne att omvärdera hela sin tillvaro.
– Min väninna hade bestämt sig för att flytta utomlands ett tag. Då reflekterade jag över mitt eget liv och insåg att det var tryggt och bekvämt, men på sätt och vis också ett svek mot mig själv. Hur hamnade jag här där jag inte vågar tänka stort?
Dagen efter satt Sadia i hemma soffan och skrollade runt på sociala medier. I flödet dök det upp en annons. Nåttarö handelsbod var till salu. Efter att hon sett annonsen kunde hon inte tänka på något annat. Hon bestämde sig för att åka ut och titta. Det blåste storm när hon klev på båten i Nynäshamn. Resan som normalt tar trettio minuter tog flera timmar. De fick gå en omväg inomskärs och det gungande rejält. Men Sadias entusiasm var obeveklig.
– När jag satte min fot på bryggan här nere då visste jag direkt att det var det här jag ville göra. Jag blev blixtförälskad i ön.
Det kommer kunder. Sadia reser sig från sin plats på verandan och går in för att hjälpa Filippa i kassan. Det är både öbor och semesterfirare som kommer till handelsboden. En kvinna från Aspö, veckohandlar lite basvaror och en mamma med sina två barn köper glass och ett grönt cyklop från leksakshyllan.
– Det är viktigt för mig att det här ska vara en butik som har något för alla, säger Sadia.
Mamman med barnen heter Elina Lernerman. Hon ställer ifrån sig en stor väska med handdukar och flytvästar dinglandes utanpå. De har seglat hit från Nynäshamn och ska övernatta på ön.
– Vi glömde skoten så pappa har fått åka tillbaka för att hämta dem, säger Elina.
Under tiden har hon och barnen varit på ö-äventyr i Drottninggrottan. Det var både kul och lite läskigt tyckte barnen. I morgon ska de segla vidare mot Rassa.
Förutom handelsboden driver Sadia också en glassbod vid bryggan och en kiosk på andra sidan ön vid Östermarsfladen. För att få det gå ihop har hon ett par ungdomar som hjälper till i högsäsong varje år. De bor hemma hos Sadia i mangårdsbyggnaden mitt emot handelsboden under tiden de är på ön. Det är mycket folk på en liten yta.
– Jag gillar när det är mycket liv och rörelse men jag har min odling utanför huset att ta hand om också så jag hinner inte vara inne i huset så mycket.
Från odlingen får hon bland annat blommor som hon pyntar med och kål och sallad som hon säljer i butiken. Att orken ska ta slut verkar inte oroa henne.
– I september är man rätt färdig. Men när jag sätter mig på en klippa och blickar ut över horisonten då vet jag att jag kommit för att stanna och jag glömmer aldrig varför jag är här. Det är det som är nyckeln till att orka.
Stine Christophersen text och foto
