KRÖNIKA. Trots iskyla, nordliga vindar, och en himmel full av virvlande snöflingor är vi nu inne i månaden maj och därmed är det vår. Det är den tid då många fastighetsägare vill snygga upp i markerna som legat i träda hela vintern. Fyllda av inspiration plockar de fram räfsa, yxa och såg och ger sig energiskt i kast med fjolårsgräs, risiga snår och dungarna med sly som stadigt breder ut sig.
Men det finns all anledning att höja ett varningens finger och uppmana de vårrusiga fastighetsägarna att besinna sig. I alla fall om de äger fastigheter som omfattas av strandskyddet. Den hårfina skillnaden mellan sly och träd mäts i centimeter. I skötselplaner identifieras sly ofta efter en viss brösthöjdsdiameter eller basdiameter. Understiger den sist nämnda 10 centimeter är det som växer sly men räknas därefter som träd. Att ta ner sådana inom strandskyddsområden kan bli mycket kostsamt och besvärligt för den som håller i yxan.
Det fick nyligen en fastighetsägare i Haröskärgården erfara vilket vi berättar mer om i dagens tidning. I det fallet rörde det sig om en ansenlig mängd tallar som fälldes men även den som bara tar ner fyra, fem, träd riskerar dryga böter och krav om att nya träd ska återplanteras.
För alla som ser hur klibbalen breder ut sig som ogräs längs skärgårdens öar och stränder kan det te sig obegripligt att alen inte får hållas efter utan myndigheternas tillstånd. Särskilt som det ofta talas om vikten av att hålla landskapet öppet.
Det är inte enbart mängden avverkade träd som avgör om ett brott begåtts eller inte utan det beror också på vad för slags trädslag som tagits ner. Den som sätter yxan i en ek är riktigt illa ute men även udda trädarter i ett större bestånd av ett annat trädslag anses extra skyddsvärda.
Att förändring och hävd inte alltid är av ondo visar dock med all tydlighet den tidigare misskötta nationalparken Ängsö. Där fick under en tid naturen inte röras överhuvudtaget och snabbt växte det öppna landskapet igen.
Enligt fastighetsägaren, som tog ner träden i Haröskärgården, växer det nu på platsen blommor och andra växter som inte fanns där tidigare. En ny flora lockar också nya djur- och insektsarter. Fastighetsägaren menar även att området dessutom blivit framkomligt för det rörliga friluftslivet vilket det inte var innan avverkningen. Kanske är inte principen ”att orörd natur alltid ska värnas” det självklart bästa i alla lägen.
Lasse Söderman
