I helgen samlades sjutton skutor av varierade storlek och ålder i Napoleonviken för att delta i Saltkråkan race. Rekordmånga segel sattes i tävling, en skuta fick tillskrivas en DNF och shit-priset tilldelades tävlingsledningen som råkade göra ett minnesvärt misstag.
Den var strålande sol och måttligt vind, när startskottet gick för skutkappsegling där gott sjömanskap står i fokus. Till skillnad från de flesta tävlingar seglar man här efter allmänna sjövägsregler istället för de bestämmelser som normalt gäller under kappsegling, där båtarna till exempel har möjlighet att taktiktränga varandra. Årets start gick från Lotsudden och den 12,5 sjömil långa banan gick runt Boskär och tillbaka. Tidningen Skärgården var ombord på Sunbeam. En 23,5 meter lång skuta från 1905. Ursprungligen byggd för att tjänstgöra som fisketrålare i Nordsjön. I dag ägs hon av Uppsala Marinbotaniska Medelhavsexpedition AB och är en klassiker i racet. För tre år sedan när det blåste hårt, båtar bröt och flera skutor seglade sönder sina segel, blev hon tävlingens vinnare.
– Under sådana förhållanden kryssar den här båten ganska bra. Alla i den här tävlingen har olika förutsättningar och vi gynnas när det är starka vindar, säger styrman Magnus Andersson.
På väg mot startfältet hissade Sunbeams tjugo man starka besättning samtliga segel som fanns ombord och i början av racet låg hon bra till. Men det blåste runt 5-6 m/s vilket inte var ultimat för den över 60 ton tunga skutan.
– Vi halkade efter där ett tag. Vi har svårt att komma upp i vår maxfart om det blåser mindre än 10 m/s, säger Andersson.
Årets Saltkråkan race kommer att skrivas in i tävlingens historia som året då de deltagande skutorna satte alla segel de hade. Men också året då tävlingsledningen tilldelades shit-priset, för att ha satt ut start- och mållinjen på fel ställe på kartan.
– Ja det var lite pinsamt, det är första gången tävlingsledningen får shit-priset, säger Fredrik Karlsson som är med i tävlingsledningen.
I övrigt flöt racet på i stort sett felfritt och utan drama för de deltagande båtarna. Med undantag för Jolie Brise som höll på att segla upp på en grynna strax innan målgång. Hon tvingades starta motorn och fick därför tillskrivas en DNF. Sunbeam seglade in på en femte plats men Andersson var nöjd med årets insatts.
– Vi hade en jättebra besättning och vi gjorde inga misstag men det var inte de bästa förhållandena för oss, säger Andersson.
I tävlingen beräknas lystal. Ett slags handikappsystem som innebär att det inte nödvändigtvis är den båten som klarar banan på kortast tid som vinner. Libra vann årets race med en seglingstid på 179,73 minuter men Constantia var först in över mållinjen.
Hakon Malmborg är senior advisor ombord och har deltagit i racet med Constantia i stort sett alla år sedan Saltkråkan race startade. För honom handlar racet om mer än bara en tävling.
– Det är en folkbildande verksamhet vi i håller på med. Här finns de som aldrig satt sin fot på en skuta förut till folk med lång erfarenhet, säger Malmborg.
Constantia är ett av Stockholms skolskepp. Precis som Ellen och Shamrock som också deltog i årets race, erbjuder de unga möjligheten att prova på livet till sjöss.
– Flera tusen ungar har seglat med Constantia genom åren. De tycker det är kul att ta tag i sin verklighet och komma ut och uppleva livet på riktigt, säger Malmborg.
