KRÖNIKA. Min erfarenhet är att öbor ofta känner en större samhörighet med människor på andra öar än med dem som bor i deras centralort. Boende på Arholma har förmodligen mer gemensamt med någon på Landsort är vad de har med någon i Norrtälje innerstad. Den upplevelsen av gemenskap gäller nog inte bara mellan människor i Stockholms skärgård, utan öbor i hela Sverige och runt om i världen.
Samtidigt utgår mycket av villkoren på öarna utifrån vad som bestäms i kommunhusen, vilket gör att livet på en ö kan skilja sig ganska mycket från livet på grannön. Ett av problemen handlar exempelvis om olika krav på avloppsanläggningar och vattenförsörjning mellan kommunerna. Det finns exempel på människor som är förtvivlade över att behöva åtgärda utdömda avlopp för hundratusentals kronor samtidigt som samma lösning är okej på grannön. Det upplevs förståeligt nog som både ologiskt och orättvist. I brist på samarbete och dialog över kommungränserna har det ibland pratats, mer eller mindre seriöst, om att ö-bor skulle bilda en egen skärgårdskommun som täcker länets öar och där invånarna i så fall skulle ha en mer enhetlig upplevelse av utmaningarna man står inför.
Men kanske behöver man inte gå riktigt så långt. I veckans nummer berättar vi om ett projekt som syftar till ökad samverkan mellan kommunerna. Projektet handlar om att hitta områden där Norrtälje, Österåker, Vaxholm, Tyresö, Värmdö, Haninge och Södertälje kan samarbeta och där fokus kommer att ligga på vattenförsörjning samt avlopps- och avfallshantering. En inledande workshop för tjänstemän har redan genomförts som beskrivs som ”instrumental i att hitta ett gemensamt språk och förståelse för varandras situationer”.
I nästa steg ska man diskutera befintliga projekt på öarna och titta på hur samarbeten över kommungränserna kan gå till. För utomstående kan det kanske låta som en självklarhet att samarbeta kring gemensamma frågor på det sättet, men så har det inte sett ut i verkligheten. Situationen kanske kan liknas vid någon som anlitar olika målarfirmor för varje rum som ska målas om i den egna lägenheten. Slutresultatet kommer förmodligen att bli hyggligt likartat, men det kommer att bli betydligt krångligare, dyrare och mer ineffektivt.
Det kan alltså finnas mycket att vinna på för tjänstemännen att samtala över kommungränserna och hitta gemensamma lösningar. För Skärgårdsstiftelsen, som äger mark i nästan alla kommunerna, är den här typen av projekt i alla fall mycket välkommet. Det ska bli intressant att se vad som konkret kommer ut av detta.
