KRÖNIKA. ”Tvättbräda”, ”katastrofalt”, ”urusel”, ”undermålig”, ”värsta sedan 50-talet”. Kommentarerna om väglaget på min hemö, tillsammans med uppmaningar om att anmäla eländet till Trafikverket och Svevia, har haglat på den lokala Facebookgruppen de senaste dagarna. En Blidöbo har gått så långt som att göra en polisanmälan om framkallande av fara för annan.
Flera bussar har vänt i Furusund senaste veckan. Andra hinner inte med färjan och kan därför inte hålla tidtabellen. En busschaufför som fått order från ledningen om att inte åka ner på Blidö på grund av väglaget åkte ändå då hen ville att skolbarnen och andra resenärer skulle komma med bussen. Hemtjänsten har hamnat i diket.
Vi är öbor. Vi är vana att inte högprioriteras i många frågor och det förväntar sig ingen heller men plogningen har varit en sådan företeelse som jag tidigare skrutit om – att vi har finare vägar än Stockholm. Idag kan jag likna den vid en puckelpist, eller en slalombacke i plusgrader sent på eftermiddagen – tungkört med stor krockrisk. Men Blidövägen pistas inte till nästa morgon. Ja, varför har det blivit såhär? För att entreprenörerna på bland annat Blidö och Yxlan inte längre får avgöra själva när de ska ploga. Det gör huvudentreprenören Svevia, som i sin tur lyder under Trafikverkets bestämmelser. Trafikverket har prioriterat ner oss till den lägsta vägklassningen men inte ens den standarden efterlevs för tillfället. Trafikverket och Svevia har fått in ett stort antal klagomål som de i skrivande stund inte hörsammat. Och ju längre tiden går och ju mer uppkörd snön blir desto svårare blir den att få bort när entreprenören till slut blir utringd. Är det rimligt att vi på en statlig väg ska köra sönder bilarna, inte kunna ta kommunala färdmedel, eller få fördröjda blåljuskörningar?
Bland kommentarerna finns också de som tycker att lite snö ska vi tåla och att dubbdäck och fyrhjulsdrift krävs. Min stora bil som har både och glider även den i sidled i modden. Risken är att jag kanar i diket, eller in i en mötande bil, hur mycket jag än försöker hålla min kant. Så fort jag svänger av den väg vi alla betalar skatt för och ner på de privata blir vägbanan genast mer lättkörd. Här har de lokala åkarna hållit efter regelbundet och efter eget huvud. 19 minuter tar det för mig att köra en sträcka som normalt inte tar mer än 13. En sådan tidsförlust kan vara skillnaden mellan liv och död om våra deltidsbrandmän som åker i privata bilar på utryckning inte kan ta sig fram på ett säkert och tillräckligt snabbt sätt.
Nej, det är faktiskt orimligt dåligt och den värsta dikeskörningen gör Trafikverket själva. Det är därför glädjande att Trafikverket och Svevia nu ska ha ett möte om Blidövägen. Förhoppningsvis slipper vi puckelpisten därefter.
