Med omkring 100 skarpa larm per år är det sällan lugnt på Sjöfartsverkets helikopterbas i Norrtälje. Skärgården fick hänga med sjöräddarna på en övning i Havssvalget.
Det är en strålande vacker höstmorgon vid Sjöfartsverkets helikopterbas i Görla industriområde strax utanför Norrtälje. Besättningen gör sig redo för dagens övning som ska ske tillsammans med SSRS Räfsnäs vid Havssvalget mellan Gisslingö och Idö.
– Det är en standardövning som vi gör med vår mesta samarbetspartner, Sjöräddningssällskapet, säger Johan Lindgren som är ytbärgare ombord.
Det finns en mängd olika scenarier att öva sjöräddningar på ingen olycka är den andra lik.
– Det kan handla om sjuka människor, sjunkande båtar eller människor i vattnet, säger Johan Osterman, en av besättningens två piloter.
Dagens övningar är räddningsinsats från drivande respektive gående båt. Som övningsbåt använder man Sjöräddningssällskapets kryssare Rescue Stenhammar. Vinschning från båt är en realistisk situation och går ut på att hämta upp människor från båtar som saknar manöverförmåga och driver med vind och vågor.
– Det finns många sätt att hämta människor från vatten, land eller i skog, men grundprincipen är densamma, säger Johan Lindgren.
– Värsta scenariot för oss under larm är om det är mörkt med dålig sikt, kraftig blåst, hög sjö. Viss vind förbättrar helikopterns prestanda, men mycket vind och hög sjö ställer höga krav på helikoptern och dess besättning, säger Johan Osterman.
Själva sjöräddningsarbetet är endast en del av alla de svårigheter som besättningen kan ställas inför. Att planera flygningen och ta sig fram till olycksplatsen kan vara krävande, särskilt om man åker i mörker i innerskärgården.
– Havet har en förmåga att sluka ljuset, det finns ingen reflekterande yta, säger Johan Osterman.
– Ibland ser man inte ens horisonten, fyller piloten Christian Schager i.
På basen använder man den nyinköpta helikoptern Augusta Westland AW 139 som ersatt den tidigare Sikorsky S-76. De nya helikoptrarna har större räckvidd, klarar besvärligare väder och har ett modernt och sofistikerat autopilotsystem. En annan väsentlig skillnad är att piloterna nu kan börja använda så kallade night vision goggles, ett hjälpmedel som gör att man får betydligt bättre mörkerseende.
– Det handlar främst om flygsäkerhet, utrustningen är extremt nyttig i skärgården, säger Johan Lindgren.
Efter en nödvändig säkerhetsgenomgång med undertecknad reporter så bär de av ut till havs. Vi gör en lov runt Söderarms fyr som blänker vackert i solljuset. Det är molnfritt med ganska svaga vindar och beskedliga vågor. För besättningarna på både helikopter och räddningsbåt sker övningen utan dramatik, för mig är väderförhållandena fullt tillräckliga. Vinschoperatören Mikael Grape kollar rutinerat säkerhetsselen innan han börjar fira ned dagens övningsobjekt. Att vara statist är ganska enkelt, gör så lite som möjligt!
– Det bästa är om du inte hjälper till alls, säger Mikael Grape och ler.
Det är också en ganska realistisk situation. I många fall kan de människor som plockas upp vara utmattade eller redan avlidna. Det ska inte behövas att den som vinschas upp själv ska hjälpa till.
Det är en märklig känsla när jag släpps iväg ut ifrån helikoptern. Först känner jag en lätt panik när selen pressas upp under armvecken, men när hjärnan väl fattat att kroppen inte kommer att handlöst falla mot vattenytan så övergår paniken i en trygg känsla. Om man någon gång ska firas ned från en helikopter till en båt så finns det knappast någon säkrare situation än denna inser jag.
Övning ger färdighet sägs det och färdigheter krävs för att jobba på en räddningshelikopter. Omkring 100 skarpa larm per år rycker man ut på och övningar gör besättningarna i princip varje dag. Under senare år har antalet larm ökat.
– Vi åker på larm på statligt vatten, vilket är ute till havs och på de tre största sjöarna. Men utvecklingen går mot att vi får fler uppdrag över land och på mindre sjöar för att stötta kommunal räddningstjänst, säger Johan Osterman.
Räddningshelikoptrarna ska främst användas för sjöräddning till havs. Vid sjukdomsfall åker istället ambulanshelikoptrar, men då krävs att det går att landa eftersom de saknar vinsch. I de fall där sjuka eller skadade ska hämtas med sjöräddningshelikoptern kompletteras ibland besättningen med sjukvårdspersonal från ambulanshelikoptern i Gustavsberg.
Sjöfartsverket har fem helikopterbaser i Sverige. Söderut ligger närmaste på Gotland och norrut i Umeå, en sträcka på cirka 65 mil landvägen. Att jobba ombord på en räddningshelikopter kan innebära att man måste fatta många svåra och snabba beslut, men säkerheten går alltid först.
– Man offrar inte en medarbetare för att rädda någon annan. Är det för dåligt väder och vi inte kan vinscha ner personal så vet vi inte heller om vi kan vinscha upp personen. Då låter vi bli, säger Johan Osterman.
Fakta/AUGUSTA WESTLAND 139
Maxhastighet 309 km/h
Marschfart 267 km/h
Max flygtid marschart 3,5 timmar
Tomvikt ca 4 850 kilo
Max flygvikt 6 800 kilo
