Löv på fel ställen, glömda ventiler, torra slangar och dåliga batterier. Det är några av orsakerna till att bärgarna har fullt upp så här i sjösättningstider. Skärgården följde med när en nära 100 år gammal skärgårdskryssare efter ett ofrivilligt djupdyk nådde ytan igen.
Telefonsamtalet den där måndagsmorgonen i förra veckan var inte av det muntrare slaget för Claes och Carl-Henrik Ahlin, ägarna till en 19 meter lång skärgårdskryssare byggd 1918, som just hade sjösatts. ”Er båt har sjunkit!” var budskapet.
När Carl-Henrik kom ut till varvet på Ramsö var bryggplatsen där hon dagen innan hade legat och förgyllt viken med sina vita, rena linjer, helt tom. Bara ett par hårt spända tampar som löpte från bryggan ner i vattnet vittnade om vad som gömde sig på botten.
– Det känns för jävligt. Nu har jag lugnat mig lite, men det var en smärre chock att se det. Jag ville inte tro att det var sant, det känns i hjärtat, säger Carl-Henrik dagen efter det där telefonsamtalet som han helst vill glömma.
Men det var bara för Carl-Henrik och hans pappa Claes att bita ihop och inse faktum.
Samtidigt som Skärgården kommer till ön på tisdagsmorgonen anländer hjälpen i form av Åkersbergaföretaget Skärgårdsassistans som har åtagit sig det komplicerade uppdraget att lyfta tio ton skärgårdskryssare från knappa tre meters djup, där hon dessutom har borrat sig djupt ner i dyn på botten.
Claes ger bärgaren Niklas Eriksson lite fakta om båten Kerma. Berättar var hon är starkast och var hennes svaga punkter sitter. Att sätta för mycket lyftkraft på fel ställe på ett sånt här långt träfartyg kan få dramatiska följder. Men Niklas är försiktig och har hittat en metod som är skonsam och som funkar bra i de flesta fall:
– Principen är att lyfta henne med luftsäckar, vi har 17 tons lyftkraft med oss så det borde räcka, förklarar han medan han drar på sig torrdräkt och dykutrustning.
Tanken är att få upp aktern först så att sittbrunnen kommer ovanför ytan. Därefter är det dags för länspumpen att börja jobba, hårt, för att få ut de stora mängder vatten som gömmer sig i båten, för att få henne att flyta för egen kraft igen. En enkel princip, men ingenting är enkelt konstaterar Niklas efter första dykinspektionen av Kermas undervattenssituation.
– Skrovet är väldigt runt så det är knepigt att få slingen att sitta rätt, det gäller att hitta de perfekta platserna, ropar han nerifrån vattnet.
Tiden går, Niklas får jobba hårt under ytan och bara luftbubblorna vittnar om var han befinner sig. Han assisteras från bryggan av Lars Ahlberg som kastar ut luftsäck efter luftsäck, schackel efter schackel till Niklas som jobbar febrilt med att placera ut luftsäckarna runt aktern.
Till slut är det dags att starta luftaggregatet och börja fylla lyftsäckarna. Claes och Carl-Henrik trampar oroligt omkring på bryggan och sneglar på skönheten vars gyllene, nylackade oregon pinedäck, glittrande skymtar i djupet.
– Vi sjösatte henne i förrgår, hon läckte lite som vanligt, inga konstigheter, det var som det brukar vara när vi lägger i henne, förklarar Claes och fortsätter:
– Vi la i en elpump som gjorde jobbet, allt såg bra ut hela dagen. Men vad som sedan har hänt vet vi inte. Vi fick bara ett telefonsamtal om att hon hade sjunkit, fortsätter Claes medan han sätter sig ner vid bryggan för en kopp kaffe.
Om det var en backventil som lämnats öppen, eller om pumpen slutat gå på grund av stormen under natten vet bara gudarna, men det är hur som helst historia nu. Men att så här gamla båtar någon gång under sin existens hamnar på botten är inte ovanligt.
– Mig veterligen har Kerma inte legat på botten tidigare, men många andra skärgårdskryssare har gått tråkiga öden till mötes, säger Claes och nämner Beatrice Aurore som nyrenoverad föll från en kran, liksom Britt-Marie som sjönk för att bärgas många år senare.
– Det finns bara sju-åtta såna här skärgårdskryssare kvar i landet, säger han.
Kerma byggdes 1918 och ritades av Erik Salander som anses vara en linjernas mästare. Något som även avspeglas i egenskaperna menar Claes:
– Hon är en av skärgårdens snabbaste båtar. Vi har vunnit Gotland runt två gånger, liksom Big boat race. Det är en riktig kick att segla henne, hon seglar otroligt fint och välbalanserat. Det är fantastiskt med en båt som är 100 år gammal och som seglar förbi det mesta som är nybyggt, säger han.
Nere i vattnet hos Kerma har Niklas lyckats fylla alla luftsäckar och snart börjar de synas när de spräcker ytan. Med en ljudlig suck flyter aktern plötsligt upp från botten och blir synlig. Lättnaden syns tydligt skriven i Carl-Henriks och Claes ansikten, även om flera timmars jobb ännu återstår för att få upp hela båten.
Niklas Eriksson simmar fram till bryggan för en välförtjänt paus. Att han valde det här jobbet beror på att han hade tröttnat på sitt försäljningsjobb där han bara satt på kontor hela dagarna.
– Jag ville ha kul och bestämde att mitt företag skulle ha med vatten och båtar att göra, förklarar Niklas som startade Skärgårdsassistans 2004.
I dag jobbar han i hela Sverige med hjälp av ett stort nät av konsulter, oftast på uppdrag av försäkringsbolag.
– Så här års är det mycket träbåtar som sjunkit efter att ha blivit sjösatta. Det kan vara elfel, pumpen funkar inte eller så har man inte haft tillräcklig kontroll de första dygnen. Det är även många segelbåtar så här års, däremot inte under resten av säsongen, säger Niklas.
Problemet är ofta att vatten legat kvar i någon genomföring, som sedan sprängts under vintern och börjar läcka när båten sjösätts.
– 95 procent av alla båtar sjunker vid sin hemmahamn. Därutöver kan det handla om olyckor, grundstötningar, bränder eller slangar som går av, säger Niklas och tipsar om att inte snåla in på att byta exempelvis bälgen vid drevet:
– Det kan bli dyrt, att bälgen blir torr är en vanlig orsak till sjunkna båtar, fortsätter Niklas.
Under hösten är löv och stormar ett stort problem, ett löv på fel ställe kan sabba för länspumpen. Niklas tipsar även om att vända på båtarna:
– I Skandinavien lägger vi ofta båten med fören inåt bryggan. Men båtar är gjorda för att ta vågorna från fören, och kommer för mycket vatten in akterifrån orkar länspumparna med batteri inte med hur länge som helst.
En sjunken båt kostar en hel del att ta upp. För en vanlig normalstor segelbåt blir notan 20 000-25 000 kronor, men det finns krångligare, och inte minst större, båtar Niklas har tagit upp där notan blivit så hög som 400 000 kronor. Många försäkringsbolag har en utökad självrisk om olyckan skulle vara framme och enligt Niklas brukar det aldrig vara några konstigheter för båtägarna med att få ersättning.
Han hoppar i vattnet igen, fortsätter det mödosamma jobbet med att få sling runt Kermas runda buk och luftsäckarna på plats. Med luftsäckarna fyllda tar Kerma ytterligare en djup suck från vikens botten och flyter upp till ytan.
– Det här är ingen båt man äger, utan man förvaltar den för nästa generation, utbrister en lättad Carl-Henrik.
