KRÖNIKA. För några år sedan när jag och mina vänner var ute och seglade lade vi till i en naturhamn en bra bit ut i skärgården. Det var en pytteliten flad och vi var rätt många som samsades om utrymmet. Mitt i viken hade en stor båt ankrat upp, som lagom till middagsgrillen dragit igång ett högljutt bullrande dieselelverk. Vi andra båtägare som ville koppla av och njuta av tystnaden muttrade irriterat till varandra, blängde ut mot marodören och knöt våra nävar hårt i fickorna, men på ett sedvanligt svenskt sätt vågade ingen säga till. Tills dess att en liten tant, arg som ett bi, till slut fick nog. Hon högg tag i närmaste gummijolle, rodde ut med en frenesi så vattnet skummade, och skällde ut elverksskepparen. Oljudet tystnade och tanten rodde tillbaka, till enhälliga applåder från oss alla på klipporna. Hon hade tagit en för laget.
Allt fler upptäcker vår skärgård just nu. Inte bara de välkända turistöarna där man kanske får räkna med hålligång, utan även de vanligtvis sömniga och stillsamma naturhamnar dit vi som vill vila öronen gärna tar vår tillflykt. Enligt färsk statistik från Skärgårdsstiftelsen ökade till exempel antal båtar i naturhamnen vid Träskö-Storö med 30 procent förra året.
Det innebär såklart en allt större risk för skav och friktion, så som det blir när många ska samsas på samma ställe. Många av oss som tar oss ut i skärgården gör det ju för att det finns något här som knappt inte går att hitta någon annanstans längre – tystnad.
Från och med den 1 juli har polisen rätt att bötfälla på plats den som använder sin vattenskoter till “störande och onödig körning”, och även den som spelar störande musik kan bli en tusenlapp fattigare på direkten. En bra grej om det nu kan leda till minskad administration för polisen som vanligtvis är nedringda med den här typen av ärenden under somrarna. Men bland annat Kustbevakningen har bett om klargörande praxis. Vem avgör vad som är onödig körning, till exempel? Hur hög musik är rimlig?
Och jag kan undra; vad kommer härnäst att förbjudas? Störande barnskrik? Måsar? Myggsurr?
Hur gärna vi än vill kan vi inte lösa allt som är besvärande genom att lagstifta och bötfälla. Det blir dessutom ett trist förmyndarsamhälle.
Jag tror att det är något annat som behöver till. Som lyhördhet och respekt för varandra. Att fatta att man inte är ensam i skärgården och kunna anpassa sig efter det. Samt modet att då och då faktiskt säga till själv när man blir störd, istället för att knyta näven i fickan.
