KRÖNIKA. Ungdomarna överger skärgården. Visst har vi hört det förut? Landstingets statistik har under lång tid pekat på samma sak: befolkningen i skärgården blir äldre och de unga drar till stan.
För alla som vill hålla skärgården levande är det förstås en hårresande läsning. Öarna behöver ungdomar för att överleva.
Bostadsbristen pekas ofta ut som orsak till att ungdomarna flyr skärgården.
Men är det verkligen så enkelt att de flyttar till stan på grund av bostadsbrist – där den ju är ännu mer påtaglig!? Jag tror nog att frågan är mer komplex än så.
Ungdomarna själva glöms ofta bort i den här debatten. Är det någonsin någon som frågar dem om varför stan lockar så förbaskat mycket? Jag ska ger er min bild av det här:
Jag är uppvuxen på en ö i innerskärgården och minns väl hur jag i mina tonårs dagar var så less på min tillvaro. Det hände aldrig någonting och alltid skulle det ta en sådan tid att åka till kompisarna inne i stan.
Idag, ett antal år och flertalet äventyr på fastlandet senare, ser jag annorlunda på skärgården. Inte bara det faktum att jag numera har den som arbetsplats. Jag känner också en oerhörd tacksamhet till mina föräldrar som flyttade ut till ön när jag föddes. En finare uppväxtmiljö har jag knappast kunnat ha. Men det tyckte jag knappast för tio år sedan. Då var skärgården helvetet på jorden och en plats där jag inte fick vara mig själv.
Jag vill påstå att det kanske inte är så konstigt att ungdomarna flyr ö-världen. De vill se något annat och pröva sina vingar på annat håll. Det ligger i sakens natur att vara lite av en rebell som ung.
Dessutom är det ju ingen som pratar om de två tredjedelar av ungdomarna som ännu bor kvar. Två tredjedelar är ändå mer än en tredjedel. Det hoppas jag även politikerna och tjänstemännen i landstinget kan se. Jag är övertygad om att skärgården kommer att fortsätta vara en levande bygd.
Självklart finns det problem. Det är ingen lögn att det saknas insatser som gör det lättare att bo och verka i skärgården. Och där har beslutsfattarna ett stort ansvar att omvandla ord till handling. Att det saknas förutsättningar för att leva i skärgården är inte bara ett problem som rör ungdomar. Alla som bor där drabbas av en skärgårdsfientlig politik. Händer inget på den fronten är det inte bara ungdomarna som överger öarna, utan även det äldre gardet. Och då kan vi på allvar snacka om en utdöende glesbygd. I juni presenteras landstingets nya landsbygds- och skärgårdsstrategi. Där ska de bland annat redogöra för hur trenden med en äldre befolkning i skärgården ska kunna vändas. Låt oss hoppas att strategin innehåller något matnyttigt för en gångs skull.
Andreas Hagelin