Vid bränder på öarna är räddningsvärnen, eller brandvärn som de ofta kallas, viktiga som första insats till dess att brandförsvarets ordinarie resurser sätts in. Insatserna bygger helt på frivillighet och ersättningarna är låga.
Det är den 7 juli 2023. En ganska sval, tidig eftermiddag på Sandön med svaga västliga vindar och täta moln, när plötsligt en brand bryter ut i ett trähus mitt inne i det tätt bebyggda Sandhamn. Två av de frivilliga i öns brandvärn springer ner till huset och bankar på dörren för att försöka ta reda på om någon fortfarande är kvar i huset. I hallen möter brandmännen ett äldre par och deras barnbarn som de hjälper ut, innan de tar sig ner till brandvärnet och ansluter till släckningsstyrkan.
– Det var sommar och mycket folk ute när det hände. Massor med människor ville hjälpa till och sprang med hinkar som man kastade vatten med på branden, berättar Lars-E Sundkvist, en av de frivilliga vid brandvärnet.
Trots en snabb insats blev huset övertänt och gick inte att rädda.
– På ett sätt var det väl bra att det brann just där eftersom det fanns gott om utrymme runt det huset, säger kollegan Magnus Näslund.
Sandhamn är lite av en brandmans mardröm. De flesta husen är byggda i trä och står tätt ihop. Risken för att en brand ska sprida sig till andra byggnader är stor. Samtidigt är närmaste ordinarie räddningstjänst långt borta, en verklighet som delas av många öar. Räddningsvärnen fungerar som en första insats i väntan på att ordinarie manskap kommer på plats.
– Vi ser till att det kommer fram pumpar och brandslangar och påbörjar insatsen samtidigt som räddningstjänsten skickar folk från fastlandet, säger Lars-E Sundkvist.
Inne i brandvärnets byggnad finns kläder, pumpar, slangar och till och med en brandbil.
– Den används inte så mycket nu förtiden, men när man väl behöver den är den oslagbar. Den tar sig fram oavsett snö och sand. De flesta bränder händer i byn och då blir det kanske en fyrhjuling istället. Men brandbilen är bra, särskilt i kombination med den stora pumpen. Man behöver en stor maskin för att dra den, säger Magnus Näslund,
Även om räddningsvärnen har betydligt mindre och enklare utrustning än vanliga brandstationer kan de ha en helt avgörande betydelse för brandförloppet.
– Det är säkert en himla massa bränder som lyckats undvikas eller reducerats på grund av oss. Får man stopp på elden tidigt är det en jäkla skillnad, säger Magnus Näslund.
De frivilliga som ingår i brandvärnen får utbildningar av räddningstjänsten och deltar i övningar några gånger per år. Det utgår en liten symbolisk ersättning, men de har heller inga krav på att de måste hjälpa till.
– Vi är väl ett antal som mer eller mindre alltid kommer på utryckningar. De som kan springer iväg, men går det inte så går det inte, det är den verkligheten man lever i. Jag har till exempel nyligen fått tvillingar. Ibland kan jag inte bara dra iväg, säger Magnus Näslund.
Även om räddningsvärnen kan ha en helt avgörande betydelse för bränder på öarna så är de ofta inte prioriterade vad gäller utrustning.
– Vi ska få en ny förbandslåda, plåstren i den vi har är så gamla att det inte fäster längre, säger Lars-E Sundkvist.
– Vi hade en hjärtstartare tidigare, men batteriet visade sig vara slut när en kollega behövde den. Vi har blivit lovade en ny som bör komma snart, säger Magnus Näslund.
En fyrhjuling och en båt står annars högt på priolistan, idag använder man egna fordon.
– Det är synd att vi inte har en båt, det hade räckt med en enkel, billig aluminiumbåt, säger Magnus Näslund.
– Det kan ibland vara svårt att få tag i en båt att åka ut med, fyller Lars-E Sundkvist i.
Den stora pumpen får man av försäkringsskäl inte längre lyfta ombord eftersom den är för tung. För att ta med den behöver man hitta någon behjälplig privatperson som har en ramp eller en
kranlyft på båten, vilket inte är det lättaste.
– När vi pratar med överordnade handlar det alltid om vilka riskerna är för oss, så vi är begränsade i vad vi får göra vid en brand. Men vi kan inte heller bara stå och se på när någon befinner sig i ett hus som brinner. Då kommer vi nog att göra allt vi kan för att få ut denne, även om det är i strid med vad försäkringen tillåter, säger Magnus Näslund.
Om vi snabbt flyttar oss till norra skärgården är förutsättningarna på öarna radikalt annorlunda. I Norrtälje finns inga räddningsvärn, där har man istället två brandförsvarsföreningar på Singö och Björkö. Ute på öarna är det i stort sett upp till öborna själva att ordna utrustning. Branddepåer eller brandbodar finns på ett tiotal öar i Norrtälje skärgård. Lars-Gunnar Tjänrquist, ordförande i Arholma intresseförening, ser brandboden på Arholma mer som ett sätt att förebygga bränder än att bekämpa dem.
– Tillsammans med Arholma byalag har vi en arbetsgrupp som hanterar brandboden. Vi har ganska modern utrustning som finansierats via en stiftelse på ön. Tanken är att använda den förebyggande. Folk kan låna den i samband med eldning av rishögar och annat. Vi är ingen grupp som ska ge oss på att släcka bränder.
Boden på Arholma är täckt med en pressening, taket är ruttet och väggarna numera ett hem åt myror. Lars-Gunnar Tjärnquist säger att man för en diskussion med kommunen, som äger byggnaden, om att bygga en ny bod.
– Det enklaste vore om man kunde plocka ut den utrustning man vill ha och sedan river man bort boden och får dit en ny. Det vore tacknämligt om kommunen eller räddningstjänsten kunde bidra med den lilla delen.
Varje år genomför räddningstjänsten i Norrtälje och Sjöräddningssällskapet en turné runt öar med brandbodar, så kallade brandkörningar, där man sprider kunskap, testar utrustning och genomför övningar med öborna.
– Vi drog igång det här för 16-17 år sedan för att väcka intresse för att man måste vara beredd på kris ute på öarna, i och med att det kan ta tid innan hjälpen är på plats, säger Rickard Rundgren Björk, frivillig på Sjöräddningssällskapet i Räfsnäs.
Nu tar vi ytterligare ett språng till Trångsund i Huddinge. Här bor Ann-Marie Börjesson tillsammans med sin make Kjell, som är blind. Ann-Marie har varit på Sandhamn sedan hon var barn och hennes farfar föddes i det hus som brann ner i somras och nu bara är aska. Hon fick brännskador i armen, halsen och ansiktet vid branden och vårdades en tid på sjukhus, men är tacksam över allt hjälp de fått från vänner och bekanta.
– Brandmännen var fantastiska, de får en eloge, de är femstjärniga hela gänget, säger Ann-Marie Börjesson.
Fakta/Räddningsvärn
• Räddningsvärn, eller brandvärn, är en förstärkningsresurs för en ordinarie kommunal brandkår. Brandmännen består av frivilliga som också kan tas ut med tjänsteplikt.
• Räddningsvärnens arbetsuppgifter kan skilja sig från kommun till kommun och kan innefatta allt från enklare bevakning av majbål, eftersläckning av brandplatser till direkt utryckning och samarbete med huvudstyrka i samband med trafikolyckor, bränder och liknande.
Källa: Wikipedia
