De senaste decennierna har granen etablerat sig allt starkare och allt längre ut i skärgården. Förändringarna gör att öarna i framtiden oftare kan drabbas av stormfälld skog.
Den fastboende befolkningen i skärgården har stadigt minskat under flera decennier vilket också fått till följd att markerna brukas annorlunda idag än då. När betesdjur fanns på öarna var det vanligt att man brände mark för att förbättra betet, något som missgynnade granträden. Idag sprider granarna sig allt mer och förändrar öarnas växtliv, det berättar Börje Drakenberg som i många decennier jobbat som skogsbiolog.
– I bördig mark som moränmarker, som det finns gott om, är granen svårslagen. Den vinner i långa loppet i och med att den kan föröka sig under skugga. Stockholms skärgård har blivit väldigt mörk.
Tittar man på gamla bilder ser man mycket lite gran i skärgården. I utskärgården fanns ingen gran, men är nu på väg ut dit också, säger han.
Granar tål stormar betydligt sämre än björk och tall vilket kan innebära mer stormfälld skog på öarna i framtiden. Eftersom det är dyrt att ta hand om träden finns också en ökad risk för insektsangrepp.
– För 30-40 år sedan fanns en hel apparat för att avverka ute på öarna, men det är borta nu. Granar är dåligt stormfasta, men det är väldigt svårt att ta bort de döda träden, det kostar hemskt mycket pengar. När det gäller skärgårdsavverkning brukar man säga att när man lastat skogsmaskinerna på färjan så är vinsten borta och resten är utgifter, säger Börje Drakenberg.
