Som en av Sveriges äldsta fungerande biografer med över 100 år på nacken lockar Vaxholms biografteater med allt från rafflande blockbusters flera dagar i veckan till livesänd opera och utländsk kvalitetsfilm.
Det är i princip fullsatt i salongen och sorlet har precis lagt sig. Denna onsdagseftermiddag har pensionärsföreningen SPF bokat hela biografen för att se “Med blågula ögon” – dokumentärfilmaren Anders Hansers resa genom landet från Smygehuk till Kebnekaise. Snart sipprar Benny Anderssons toner och Max von Sydows välbekanta stämma ut i foajen.
Den gräddgula byggnaden i hjärtat av Vaxholm har huserat biograf ända sedan 1917, med några korta uppehåll.
– Den byggdes av ett gäng grosshandlare och andra högdjur för att även lokalbefolkningen i Vaxholm skulle få en bio; militären hade ju sin egen på den tiden, säger Christian Lundblad som tog över biografen 2011 och driver den på heltid sedan 2014.
Innan dess jobbade han ideellt som biografmaskinist varannan helg under ett par år, men i samband med att man skiftade från 35-millimetersfilm till modern, digital utrustning tackade den förra ägaren för sig och erbjöd Christian att ta över verksamheten.
– Jag visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på, skrattar han.
Förutom i snitt tio visningar av de senaste filmerna varje vecka visar även den ideella föreningen “Vaxholms biografteaters vänner” här med jämna mellanrum direktsända operaföreställningar från bland annat Metropolitan, Parisoperan och Kungliga Operan, samt konserter och konstfilmer. Dessutom har Vaxholms filmstudio som startade i fjol också kommit in på ett hörn och väckt Vaxholmsbornas intresse för lite smalare kvalitetsfilm.
Men biobranschen har det tufft, inte minst de mindre, privatägda biograferna runt om i landet. Under pandemin fick biograferna statligt stöd, och efter att besöksrestriktionerna lyftes så låg ett antal uppskjutna storfilmer på kö som drog mycket publik, som till exempel Top Gun Maverick och nya Bondfilmen. Men nu, efter skådespelarstrejk och stigande inflation, märks publiktappet av.
– Vi ser framförallt en nedgång på barnfilmer, och vi lever mycket på barn och pensionärer. Att barnen inte kommer måste bero på ett förändrat beteende. Många av de som kom i bioålder under pandemin kanske aldrig hittade hit, och är nu vana att se film hemma, tror Christian Lundblad.
För första gången kommer Vaxholms biografteater därför att i år hålla stängt från efter påsklovet och kanske ända fram till midsommar – biobranschens lågsäsong.
Ändå tror Christian Lundblad att det betyder mycket för Vaxholm att ha en så gott som året-runt-öppen biograf.
– Ett bra år innan pandemin kunde vi ha 10 000 besökare, nu i fjol hade vi 8 000. Det är fortfarande bra för en stad med 11 000 invånare! Tyvärr räcker det ändå inte riktigt för att bion ska kunna hålla öppet året runt.
Vad gillar Vaxholmsborna för sorts film?
– Kommer brittiska feelgood-filmer så tar vi in dem. Helst skulle jag vilja att de gör en Downton Abbey om året! Och gärna en Bondfilm också, skrattar Christian.
Men skräck går inte hem i Vaxholm, och inte heller superhjältefilmerna är särskilt populära.
– Det var irriterande när superhjältefilmerna var som störst 2019. Då körde man fulla hus i stan. Men ungdomar har aldrig kommit hit i någon större utsträckning, och jag har förståelse för att de tycker att det är roligare att åka in till Täby eller stan för att gå på bio.
All-time-high var det på premiärvisningen av “En man som heter Ove”, juldagen 2015. Då satte man in extrastolar och klämde in 138 personer i den 133 platser stora salongen.
– Då gick kön hela vägen förbi korvkiosken här borta. Det var dessutom tio minusgrader ute. Vi sopade popcorn från föreställningen innan för glatta livet, så vi kunde släppa in folk.
Några större missöden har inte skett och väldigt få föreställningar har ställts in genom åren, men en gång gick en lampa sönder under en visning av Les Miserables. Precis när Russel Crowe kastar sig i Seine blev det alldeles svart på duken.
– Jag trodde först att det var en del av föreställningen, ett cineastiskt grepp. Men sen började de prata och det var fortfarande svart, säger Christian Lundblad och ryser vid minnet.
Vaxholms stad äger biografbyggnaden, som trots sin bedagade charm och sitt kulturhistoriska värde märkligt nog inte är k-märkt. Christian hoppas att kommunen ska satsa lite på underhållet framöver och har en vision om en renovering i artdeco stil. Dessutom vill han gärna både bredda och nischa verksamheten:
– Idealiskt vore om vi kunde använda lokalerna till andra saker när det inte är biovisningar. Jag skulle gärna ta bort de traditionella, fasta biostolarna och istället fylla salongen med snygga soffor och fåtöljer. Då får vi en helt annan stämning, och kan också flytta bort dem. Kanske kan vi ha större tillställningar som bröllop, fester och begravningar där man vill samlas. Det kanske är framtiden.
– Det vore roligt om bion blev en destination, om människor kom till Vaxholm enbart för ett besök på biografen.
Vännerna Ingrid Almgren Cameron, Eva Westman, Ingegerd Davide och Ulla Söderberg uppskattar bion enormt.
– Den är helt fantastisk. Det visas opera, balett och nyårskonserter. Och under pandemin, när vi 70-plussare inte fick umgås så mycket, så ordnade Christian så vi kunde hyra bion och sitta där fem stycken med mycket mellanrum.
Fakta/VAXHOLMS BIOGRAFTEATER
• Byggdes 1917 av bland andra grosshandlaren Heimdal, stadsfogden Magne och fabrikören Nilson.
• Den första filmen - stumfilmen “Berg-Eyvind och hans hustru” - visades 1918. Under de första åren fanns flera hundra sittplatser, långt över dagens 133.
• Familjen Fornstam drev bion mellan 1930 och 1971 som en del i sitt bioimperium. På 70-talet svepte biografdöden över landet och besökarantalet sjönk då drastiskt.
• På 70-talet såldes biografen till Musiknätet i Vaxholm som ville bygga om huset till musikstudio. Men då protesterade lokalbefolkningen och kommunen tog till slut över lokalerna 1977.
Källa: https://vaxholm.biosverige.se
Vaxholms filmstudio satsar på kvalitetsfilm
Bra film som manar till nya tankar och inspiration – det vill Vaxholms filmstudio pusha för.
– Vi vill se filmer som berör, säger ordförande Agneta Wollert Stalder.
I höstas drog Agneta Wollert Stalder tillsammans med tre andra igång Vaxholms filmstudio.
– Vi kände att den här fina biografteatern måste ha en filmstudio!
Och intresset visade sig vara stort. Hon trodde att runt 40-60 personer skulle komma med.
– Men vi blev 120! Det känns som att det finns ett uppdämt filmintresse i Vaxholm; speciellt min generation går gärna på bio.
Filmstudion tillhör Sveriges förenade filmstudios som finns på cirka hundra orter i landet.
– Vi får mycket bra stöd från SFF. Vi fick en hemsida och de ser också till att vi får hyra filmer till en låg kostnad. Jag trodde först att det bara skulle vara gamla filmer som var aktuella, men efter att en film har haft premiär så är den ute på den kommersiella marknaden i bara tre månader, sedan kan vi visa dem.
Filmstudion visar fyra filmer per termin, och då ingår fika och diskussionsstund i Träffpunkt Kanonens lokaler efteråt. Vårens filmer är “Rose”, “Houria”, “Rädsla urholkar själen” och “Journey”.
– I vår har vi två teman – det ena är att stå upp för den man är och vill vara, vilket de första två filmerna handlar om. Det andra temat handlar om konflikter runt oss i världen, säger Agneta Wollert Stalder och fortsätter:
– Vi vill se filmer från olika länder, som ger nya tankar och inspiration. Filmer som berör.
