Kvarnön utanför Ornö har under de senaste två åren genomgått en omfattande förvandling till en övervakad privat jaktpark, men några strandskyddsdispenser för åtgärderna finns inte.
Det är en typisk grå höstdag med regn i luften när jag åker från Karlsunds marina på väg mot Kvarnön som ligger öster om Kymmendö. Jag har lite fräckt tiggt till mig skjuts av ett par som ofta besöker ön och som har mycket att berätta om den. Det finns en särskild anledning till att jag vill åka dit just nu. De senaste två åren har nämligen arbetsbåtar gått i skytteltrafik till ön och jag är nyfiken på att ta reda på vad som pågår. Kvarnön tillhörde tidigare Folksam, vars medlemmar kunde hyra stugor där. Den cirka 100 hektar stora ön var populär även för många utomstående som kom för den barnvänliga badstranden och de promenadvänliga stigarna. År 2014 såldes dock Kvarnön till en känd affärsman. De första åren efter det var allt stilla, men för ett par år sedan började arbetsmaskinernas brummande ljuda ut över fjärden, ett arbete som fortfarande pågår.
Nyrenoverade och tillbyggda bryggor syns överallt. De flesta är försedda med stolpar med övervakningskameror och skyltar som uppger att det är privata bryggor. Ett flertal arbetsbåtar ligger förtöjda vid bryggorna. En skogsmaskin står och tuggar, fyrhjulingar är parkerade lite överallt och byggarbetare rör sig här och där. Vi har förvisso rätt att nyttja bryggor för att tillfälligt gå iland men särskilt välkomnande känns det inte så vi förtöjer båten vid en klippa. Paret jag åker med vill helst inte figurera med sina namn, men de tycker att det är viktigt att uppmärksamma ingreppen i det som en gång var en populär ö för friluftslivet.
– Jag tycker det är grova övertramp man gjort. Varenda människa vet att man inte får sätta upp kameror på det här sättet. Man känner sig övervakad när man kommer till ön. Vid ett tillfälle mötte vi även en person som på ett mindre trevligt sätt upplyste oss om att ön var privat och undrade vad vi gjorde där, säger mannen.
Vi kliver iland på öns norra sida, i närheten av ett hus där stora mängder träd tagits ner.
– Tidigare var det helt igenväxt, man kunde bara skymta huset från ena hållet, säger kvinnan.
Idag är det inga problem att se huset bland de glest kvarlämnade tallarna. Vi promenerar upp till en öppen plats där en stor gräsyta skapats kantad av en liten damm med ett par vettar i. En nyanlagd grusväg löper förbi ett nyligen uppfört jakttorn. Vid skogsbrynet ett hundratal meter bort syns en utfodringautomat för vilt och ett stenkast från tornet finns en automat vars syfte verkar vara att utfodra fasaner. På ett träd sitter en viltkamera riktad mot dammen.
– Hela det här området var skog tidigare, säger kvinnan.
Alla arbeten är professionellt gjorda och det ser fint ut. I en gräsbeklädd glänta kan man ana schaktmassorna som fyllt ut marken. Med jämna mellanrum stöter vi på övervakningskameror riktade mot oss där vi går längs med den fyra kilometer lång och nyligen anlagda vägen. Efter en stund hör vi knattret från en fyrhjulig. En byggnadsarbetare dyker upp och stannar framför oss. Han känner igen paret men undrar vem jag är och om jag är journalist. Han är uppenbart missnöjd med att jag är där och anser att den som har synpunkter på det som händer på ön i första hand borde prata med ägaren inte med journalister. Han håller dock med om att allemansrätten gäller på ön.
– Kamerorna är inte bra, men de är inte inkopplade och kommer att tas ner, säger han.
När jag besöker ön är det i slutet av oktober. I början av augusti skickade Integrationsmyndigheten ut information till markägaren om att kameraövervakning av områden där allmänheten har tillträde inte är tillåtet. Trots det sitter de alltså fortfarande uppsatta. Om kamerorna inte riktas om eller plockas bort kan myndigheten utfärda ett föreläggande.
Efter en stunds samtal drar mannen vidare och vi fortsätter längs med vägen. Plötsligt dyker en ståtlig dovhjort med stora vackra horn upp i skogsbrynet. Den tittar lite skeptiskt på oss en stund innan den försvinner in bland träden. Kvinnan i sällskapet berättar att hon även sett mufflonfår på ön. Några får lyckas jag inte få syn på, däremot ett par fasaner som käckt trippar förbi framför fötterna.
Det är en fin upplevelse att besöka Kvarnön, men förutom den allmänna privatiseringen och kamerorna finns ytterligare ett problem. Från vattnet och 300 meter in på land råder strandskydd, vilket i princip täcker hela ön. Det är en relativt strikt förbudslagstiftning med syfte att skydda växt-, och djurliv samt att ge människor möjlighet att röra sig fritt i naturen. Den som vill avverka eller bygga inom strandskyddat område kan söka dispens för åtgärden, men förutom ett hus på östra sidan ön har varken länsstyrelsen eller Haninge kommun några dispenser registrerade på Kvarnön. Henrik Höglund är biträdande bygglovschef vid Haninge kommun. Han kan inte uttala sig i det enskilda fallet, men säger:
– Generellt förbjuder lagen åtgärder som är avhållande på friluftslivet och väsentligt förändrar livsvillkoren för växt-, och djurlivet. Att ta ner ett enskilt träd kanske inte förändrar livsvillkoren, men om man sopar rent på en större yta kan det bli en väsentlig förändring.
På samma sätt krävs det ofta dispens för att anlägga dammar, vägar och gräsmattor eftersom de kan verka avhållande och förändra livsvillkoren för växter och djur. Att bygga ut bryggor och sätta upp skyltar med texten privat brygga är i regel heller inte tillåtet utan tillstånd, enligt Henrik Höglund.
– Allemansrätten på vattnet är starkt. Bryggor kräver oftast strandskyddsdispens för att exempelvis kajakpaddlare eller skridskoåkare ska kunna röra sig på vattnet, säger han.
Dovhjort och mufflonfår har tidigare inte funnits på ön, men dök upp för ett par år sedan. Att sätta ut dem i det vilda kräver tillstånd från Naturvårdsverket, men något sådant tillstånd har inte utfärdats på flera decennier i Sverige.
– Mufflonfår har definitivt inte funnits där tidigare och de kan absolut inte ha tagit sig dit själva. Även fasaner har satts ut. Man vill naturligtvis ha fina jaktmarker med fint utbud av troféer, säger mannen som tillägger att han inte vet vem som tagit dit djuren.
Vid försäljningen 2014 sade Folksams dåvarande kommunikations- och marknadsdirektör Pia Carlsson-Törnqvist till tidningen Skärgården:
– Vi ville hitta en köpare som inte spekulerar och exploaterar ön. Det är en unik ö i en unik skärgård och därför har vi varit noggranna med försäljningskraven.
Tidningen har vid flera tillfällen och på olika sätt sökt fastighetsägaren men utan att han svarat eller ringt tillbaka.
