KRÖNIKA. Skärgårdsradions Martin Loogna berättade för mig att hans familj för fem år sedan gick i tankarna om att flytta till Sandhamn där radiostudion låg. Hans fru skulle kunna jobba på läkarbåten. Men ön har ingen skola så det blev inte så.
Utvecklingen vi ser på öar som faktiskt har skolor är inte munter. Högstadieelever flyttas från Möja skola till Svartsö. Björkö-Arholma och Köpmanholms förskolor föreslås stängas ner då Norrtälje kommun skulle spara flera hundra tusen kronor på att flytta barnen till förskolor längre bort. På bekostnad av att föräldrarna istället måste skjutsa dem. Om de ens har bil. Om de ens orkar bo kvar. För hur går den vardagslogistiken ihop, att skjutsa ett barn en timme enkel väg på morgonen, och åka samma väg på eftermiddagen? Och däremellan hinna arbeta åtta timmar?
SIKO skriver till Värmdö kommun med anledning av flytten av Möjaeleverna att ”utan attraktiva ö-skolor dör skärgården och blir till ett reservat som endast lever några få veckor på sommaren”. Man kan inte stirra sig blind på en enskild post i en budget och konstatera att den är en
minuspost. Vissa saker måste få kosta mer än de – på papper – smakar för att samhället ska snurra. Det är inte rimligt att bosätta sig på en kobbe och kräva full samhällsservice. Men på öar med hundratals fastboende förväntar sig öborna att den existerande skolan eller förskolan ska fortsätta finnas, även om elevantalet minskar vissa år.
Skolorna måste få finnas kvar, och de måste också vara bra. I nummer 36 skrev vi att föräldrar i Köpmanholm valt att flytta sina barn till en annan skola bland annat för att deras barn inte fick det stöd de behövde. Flera hörde av sig och gav oss en annan bild och undrade varför inte andra föräldrar eller pedagoger fick komma till tals.
Jag vill gärna kommentera detta. Det är aldrig möjligt att höra precis alla. Tyvärr är det ofta ”negativa” nyheter vi rapporterar om. Syftet med artikeln är inte att smutskasta skolan i min egen hembygd. Det är att synliggöra ett problem och hoppas på en vändning. I detta fall gjorde vi en uppföljning och pratade med nöjda föräldrar som beskrev en unik sammanhållning och samarbete över årskurserna. Samma sak berättar föräldrar på Möja.
Jag förstår rädslan över att artikeln skulle spä på ett dåligt rykte. Men vi måste våga ställa krav vad gäller våra öskolor. Ska barn på öar ha rätt till en närliggande skola? Ska barn med behov av extra stöd ha samma rätt?
En barnfamilj tänker inte ens tanken att flytta till en ö permanent om skola och förskola inte finns på ett rimligt avstånd. De kommer ha samma tankegångar som Loogna och skärgården går miste om nya invånare. Jag hoppas att vi får anledning att göra fler positiva uppföljningar om skolan.
