Deltagarna i Nämdö kyrkokör kommer från sex olika öar. Några pendlar dessutom från fastlandet. Men resvägen är lätt värt besväret, kören fungerar som en samlingsplats för både samhörighet, sång och skratt.
– Att sjunga är en bisak kan man säga. Huvudsaken är att kören är ett sammanhang och en grupp som har samma mål, säger Inga Winroth som har varit med i Nämdö kyrkokör sedan den startade för femton år sedan. Även Monica Weimers, liksom huvuddelen av körens nuvarande deltagare, har sjungit i kören ända från början.
– Det kunde man inte tänka sig då, att kören skulle hålla på så här länge, säger Monica.
Hon var länge Nämdöbo, men bor sedan en tid tillbaka på Värmdö. Fast kören har hon inte gett upp, utan pendlar till körövningarna från fastlandet.
– Jag ville fortsätta när jag flyttade och det har gått bra, berättar Monica.
Resten av körens medlemmar bor eller är fritidsboende på Nämdö, Jungfruskär, Vånö, Gillinge, Uvö och Mörtö i Nämdöskärgården. Kören fungerar som en samlingspunkt. I dag är det tolv stycken på övningen i hembygdsgården. Några har tvingats stanna hemma på grund av den hårda blåsten. Körledaren Dan Enberg sätter sig vid elpianot och deltagarna samlas i en halvcirkel framför honom. Kvällen börjar med uppvärmning, stretch och uppsjungningsövningar.
– Andas in och andas sedan ut på ett långt sssss, instruerar Dan.
Det är körens första övning för i år. Dan introducerar en ny låt ur en irländsk mässa.
– Kanske får vi göra en körresa till Irland? säger han leende.
Kören jublar och applåderar till svar.
– Nu försöker vi lära oss första sidan. Killarna först! instruerar Dan.
Den nya låten är svår. Ibland går det bra, ibland lite knaggligt.
– Nej men vänta, är du på den sidan? säger Annika Wallin i altstämman och tittar ner på Stina Molanders noter bredvid.
– Jaha, ska vi börja där?
Alla skrattar.
– Vi har det väldigt roligt ihop, det är ett fint sätt att umgås, säger Gunilla Hansen Bering.
Efter det första sångpasset är det dags för fika. I dag har Camilla Strandman bakat. Mackorna och bullarna intas stående i köket i ett konstant sorl av prat och skratt. De firar att Inga har blivit mormor, att Ulf har blivit morfar och att Gunilla har namnsdag. Sedan avhandlas i rask takt både kommande kalvar, barndomsminnen av snabbmat och isläget.
– Det finns behov av att prata med varandra, det är helt klart, konstaterar Inga.
Efter fikat är det dags att planera vårens övningsschema. Oftast repeterar kören två gånger i månaden.
– Men det beror lite på isläge och vindar, konstaterar Dan.
Dan har jobbat som kantor i Djurö, Möja och Nämdö församling i ungefär ett och ett halvt år. Allt började med att han köpte ett hus på Möja för en tid sedan, och då gick med i Möjas kyrkokör.
– Jag kunde inte föreställa mig att det skulle finnas en så stor kyrkokör där, berättar han.
Vid den tiden jobbade Dan som ingenjör, men tanken på att börja jobba som kyrkomusiker fanns hela tiden i bakhuvudet. Under tonåren hade han nämligen lärt sig att spela orgel, leda körer och tagit en examen som kyrkomusiker. Efter att ha börjat i Möjas kyrkokör fick han ibland vikariera för den dåvarande kantorn Elisabeth Ringbom, som startat båda körerna, och när hon gick i pension fick han jobbet som kantor och körledare.
– Jag kände att det var dags att byta karriär. Det är ganska olika världar och båda har för- och nackdelar. Men än så länge trivs jag jättebra, säger Dan.
Eftersom kyrkokörerna på Möja och Nämdö har samma ledare gör de ganska ofta samarbeten.
– Det har blivit som en bro över mellan Nämdö och Möja, säger Inga.
– En väldigt lång bro i så fall, säger Dan och ler. Men en social bro kanske?
Annika håller med:
– Kören är ett kul sätt att träffa folk från andra öar, som man inte gör så ofta annars.
Inga tycker att det är bra att församlingen står bakom kören.
– På så vis gör kyrkan något konkret för befolkningen. Och kyrkan får musik till gudstjänsterna, säger Inga.
Dan berättar att församlingen bara har runt 4 000 medlemmar, men ändå kan ha två anställda kantorer och två präster.
– Jag tror inte att det finns någon skärgårdsförsamling som har ett så livaktigt församlingsliv, säger han.
Under kvällens andra sångpass sjunger de både nya och gamla sånger. Dan väljer låtarna efter vid vilka tillfällen de ska sjunga. Kören sjunger alltid i Nämdö kyrka vid alla stora kyrkliga högtider, men har även konserter på Möja och Djurö nu och då. Ibland även på andra platser. Låtarna ska vara både utmanande, varierade och vackra.
– Sedan får man försöka se vad man tror att kören klarar av och vad jag och de tycker om. Men de är alltid bättre än de tror, säger Dan.
Klockan nio kommer taxibåten som tar Dan och Monica över till fastlandet igen. De andra stannar kvar i hembygdsgården för att städa undan och fortsätta umgås.
– Det är inga lätta låtar han har tagit fram. Men man märker att folk utvecklas, det är skitkul, säger Ulf Haeggström som har varit med i kören i åtta år.
Även Gunilla och Annika trivs i kören:
– Det är ett roligt sätt att sjunga och ha en gemenskap på, säger Gunilla och Annika lägger till:
– Man mår bra av att sjunga.
