Strindberg, Lindgren, Tranströmer och Jansson. Det är kanske inte någon slump att några av våra största författare hämtat sin inspiration och drivkraft till skrivandet ur just skärgårdsmiljön. Här finns möjlighet till avskildhet och fokus – nuförtiden även för den som vill skriva i grupp.
Lugnet lägger sig över Svartsö skärgårdshotell och vandrarhem. Lunchen är just undandukad och nu har människor slagit sig ned här och var både ute och inne, med pannan i djupa veck, försjunkna i ett anteckningsblock eller ivrigt knapprande på ett tangentbord. Ett svagt susande i trädkronorna och några surrande flugor är i övrigt de enda ljud som hörs.
Det är näst sista dagen på en fem dagar lång skrivarkurs under ledning av författarna Sara Lövestam och Mian Lodalen. Deltar gör såväl skrivnoviser som redan utgivna författare, alla med samma mål: Att inspireras och utveckla sitt skrivande.
– Det är fjärde kursen nu som vi kör med Mian och Sara, berättar Ingrid Hedman, som ligger bakom företaget Skrivarresor som arrangerar kursen.
Denna är en fortsättning för deltagare som redan varit med på tidigare kurser i Furusund eller i spanska Sitges och nu vill komma ännu en bit längre på vägen mot författardrömmarna.
Föreläsningar och workshops där Mian Lodalen och Sara Lövestam delar med sig av sina egna tips kring exempelvis research eller gestaltning varvas med skrivövningar, personlig coaching och egen tid för skrivande. Samtidigt får deltagarna gott om tid att göra utflykter på ön, vandra i naturen, bada bastu och umgås.
– Det känns som att vi nu har hittat hem på Svartsö. Det är helt oslagbart att hålla en skrivarkurs här! Jag ÄLSKAR verkligen skärgården, säger Mian Lodalen med eftertryck.
Vad gör egentligen skärgårdsmiljön för kreativiteten, tror ni?
– Jag tror att det fyller en psykologisk funktion att känna att man är på en ö, att man är avgränsad och avskärmad. Det finns ingen annanstans att ta vägen, säger Sara Lövestam.
Deltagaren Sylvia Lidén Nordlund håller med.
– Det finns inte så många störningsmoment här. Ingen ringer och frågar om man ska fika, man behöver inte laga mat eller handla. Man kan rensa bort allt ovidkommande från det vanliga livet och värja sig mot omgivningens distraktioner, säger hon.
Sylvia Lidén Nordlund har redan fått två skönlitterära böcker utgivna och är nu inne på sin tredje som snart ska vara klar. Hon har deltagit på flera skrivarkurser genom åren. Att just åka på kurs för att utveckla sitt skrivande tillsammans med andra tycker hon är väldigt givande.
– Här spelar det ingen roll hur gammal man är, vad man gör eller var man kommer ifrån. Man samlas kring ett intresse.
Flera deltagare lyfter just styrkan i gruppen, att få pepp och bekräftelse av varandra och se att det finns många olika sätt att skriva på som extra värdefullt.
– Det är ju det som är det viktigaste att förmedla, att alla hittar sitt eget sätt och det är ganska svårt att göra när man föreläser som ensam författare. Därför är det bra att jag och Mian är så olika och kan komplettera varandra, säger Sara Lövestam.
– Vi säger emot varandra hela tiden när vi föreläser. Det ger deltagarna redskap att hålla i men ändå behålla lekfullheten, den egna rösten och lusten att skriva. Sara är ju till exempel grammatikproffs, medan jag är av en helt annan skola. Bara genom våra olika vägar in i författarskapet kan vi visa att du kan antingen göra enligt konstens alla regler eller så kan du skita i det, säger Mian Lodalen och skrattar.
Det är tydligt att det är viktigt för dem att skapa högt i tak och en trygg grupp. Både Mian och Sara är välkända profiler inom queervärlden och vill jobba aktivt för att inkludera människor som känner sig utanför normen, att få till en mångfald. Ändå är majoriteten av deltagarna ännu kvinnor – under de fyra kurser som hittills har körts har endast två män medverkat.
– Det beror nog på vilka vi är, känner man att man kan avspegla sig i oss så kommer man hit. Men de män som har kommit har uttryckt att det är skönt att inte behöva “tuppa sig”, säger Sara Lövestam.
– Jag tror att det finns många män som är trötta på att bara kunna umgås kring bilar, båtar och bärs, fyller Mian Lodalen i.
Och umgänge finns det också gott om tid för. Kvällen innan vårt besök på ön ordnades det till exempel med dragspel, dans, och modifierade Taubevisor på bryggan följt av karaoke till sent inpå natten.
– Folk släppte loss som om djävulen flugit i dem! Det kräver en riktig trygghet i en grupp och det finns något väldigt fint i det, säger Mian Lodalen.
