Alltfler människor hjälper till med att bygga ejderskydd i takt med larmrapporterna om minskade bestånd i skärgården. En av dem är skärgårdsfotografen Magnus Rietz, som här delar med sig av sina bästa tips.
Magnus Rietz har varit med och byggt ejderskydd, eller ejderhus som de också kallas, på flera platser efter kusten, bland annat på Krokholmen utanför Nynäshamn och även på Lilla Karlsö vid Gotland. Det gäller att tänka på några grundläggande saker, sedan kan skyddet för ejdern se ut på lite olika sätt, förklarar han.
Vad ska man tänka på när man bygger ett ejderhus?
– Man får ha lite fantasi och tänka efter hur en åda vill ha det. Absolut inte helt instängt, för då har hon ingen koll på vad som kan ske utanför husknuten.
Magnus Rietz förespråkar en luftig lösning gärna med en öppen ”veranda” där honan ser åt åtminstone tre håll. Ett tak förstås, öppen flyktväg med rak flygväg samt en skön bädd med sand, eller grusbädd, eventuellt med lite torr tång ovanpå.
Vidare säger han att ejderskydden ska vara märkta med namn och telefonnummer, precis som fiskeredskap. Då får skyddet en identifiering och respekteras förhoppningsvis av den som upptäcker det.
– Vi märker också gärna ut holken med några trevliga namn som vi hittar på till ådorna, som Ada, Audry Hepburn, Måd Olofsson och liknande. Det gör inget om folk som eventuellt ser dem får dra på mun lite, säger Magnus Rietz
Magnus och andra ejderhusbyggare använder gärna återvunnet material, som gammalt pallvirke och liknande.
– Det ska helst vara omålat virke. Vi har även provat att bygga lite lösare arrangemang, som ett par brädor över en bergsspricka eller liknande. Och några stenar på taket för att hålla skydden på plats i vinden.
Han säger att det är viktigt är att ådan har fri startsträcka ut mot sjön. Hon vill också kunna få in varma solstrålar där hon ligger och ruvar. Honan gör av med en stor mängd energi under sina cirka 25 dagar på redet.
– Kanske förlorar hon upp mot ett kilo i vikt på denna tid. Då är all värmeenergi hon kan spara värdefull, säger han och fortsätter:
– Det här en bra början för att assistera ejdern vid häckning. Men sen blir det dessvärre svårare när ungarna ska gå ner i sjön. Då hjälper inte skydden längre. Det bästa är då – oftast – mänsklig närvaro. I alla fall hjälper det mot havsörn, som har ett ganska stort bekvämlighetsavstånd till människan. Men tyvärr hjälper det inte lika bra mot kråkor och trutar, som ju inte är lika skygga som havsörnen.
Jag tror även att gäddor och andra större rovfiskar utgör en viss fara för små nykläckta ejderungar, lägger han till.
Varför ägnar du dig åt att skydda ejdern?
– Det kommer från hjärtat. De är så sympatiska varelser och man blir så ledsen när de far illa, säger Magnus Rietz, som hoppas att det kommer att byggas många fler ejderskydd längre in i skärgården, som egentligen inte erbjuder så bra naturliga häckningsplatser, men dit ejdern söker sig för att undgå havsörnen, förklarar han.
En som också bygger ejderskydd och vill sprida kunskap är Roine Carlsson, Gräddö. Han berättar att man ska tänka på att bygga skydden där ejdern häckar och att man har tillstånd från markägaren. I övrigt kan man ta det byggmaterial som finns tillgängligt och bygga utifrån platsens förutsättningar. Han tipsar också om facebookgruppen Ejderhus, där man kan se fler bilder och läsa inlägg.
Enligt de senaste årens rapporter och inventeringar har ejderbeståndet minskat snabbt i skärgården, inte minst i ytterskärgården. Minskningen oroar naturvårdare, forskare och andra som talar om vikten av att försöka skydda ejdern, för att den inte ska riskera att försvinna. Orsaken till minskningen är inte klarlagd av forskarna ännu.
Fotnot: Ejderhonan kallas åda och hanen benämns guding.
