KRÖNIKA. I alla år har tystnaden i arla morgonstund allt som oftast brutits av skrammel någon kilometer bort. Då vet vi att Nisse är ute och kör med någon av sina maskiner. Kanske gräver han eller flyttar på någonting. Så sent som förra året köpte han sina 80+ år till trots en sprillans ny blå fin traktor som han gladde sig mycket åt. Att sluta jobba har han nog aldrig funderat på.
Skramlet har aldrig stört oss. Tvärtom. Skramlar det hos Nisse så är allt precis som vanligt. Hur skulle vi förresten kunna bli störda? Behöver vi ett lass grus levererat ringer vi Nisse. Behöver vi något grävt på tomten kommer Nisse farande iförd rutig skjorta, snickarbyxor och keps. Dags för sjösättning av båten som står i Nisses hamn: ja då ber vi förstås Nisse lyfta i den och det gör han med ett leende när det passar oss. En söndagsmorgon kanske. Det går bra att knacka på också och ibland har vi stått inne hos Nisse och hans fru och småpratat lite.
Nu är det inte som vanligt längre. Det är stilla vid det tidiga morgonkaffet på altanen. Nisses maskiner har tystnat och min lilla del av skärgården så som jag känner den har förändrats en smula. Han slutade aldrig jobba och från sin vila i havet kommer han kunna övervaka sina nära och sin hamn i fyrblinket. En sorg för Nisses närmsta men även för många av oss runtomkring. En markör av slutet på en era.
I höst blir det inte heller som vanligt på Möja. Till hösten kommer barnen på Möja skola istället att gå i Djurö skola. Orsaken är ett kraftigt sjunkande elevantal som varit lågt länge. För några år sedan var elevantalet på Möja 15. I höst blir det fem. Det förstår även den som inte börjat skolan att fem elever inte kan fylla tio årskurser. Därför börjar heller inga nya barn i Möja skola och flera elever har redan bytt skola. Föräldrarna vågar inte ha dem kvar i en skola som politikerna inte satsar på, menar Skärgårdspartiet. Den politiska majoriteten i Värmdö är tydliga med att Möja skola sätts på paus, den stänger inte. Inför läsåret hösten 2024 ska nya utvärderingar göras. Men hur ska skutan vändas och barnfamiljerna flytta till Möja om beslut om skolans öppnande eller ej tas läsår för läsår? Vad gör det med lokalsamhället när de arbetsföra föräldrarna till dessa barn väljer att flytta från ön?
Och vad gör det med lokalsamhället och samhällsservicen på Arholma när den enda kvarvarande arbetsplatsen – om polisen väljer att fullfölja planerna på att stänga PKC – på ön sysselsätter endast en person? Arholmabon Inger oroar sig över en alltmer åldrad skärgårdsbefolkning, åtminstone på Arholma. Men visst tror hon att trenden är ungefär likadan på fler öar.
Det är naturligt att det sker ett generationsskifte när personer som Nisse inte finns med oss längre. Det finns många unga duktiga entreprenörer på Blidö som kan lasta, gräva och sjösätta båtar. Men hur ska generationsskiftet ske på Möja om inga barnfamiljer vågar bosätta sig där? Blir pausen av skolan början på slutet på en era?