KRÖNIKA. Vid den här tiden på året drabbas ofta tidningarnas redaktioner av nyhetstorka. Det är då vi får läsa om hur Värmdöskärgården invaderas av björnar men som av media några dagar senare uppgraderas till vildsvin. Eller om den stora brugdhajen i samma arkipelag som i uppföljande artiklar artkorrigerades till drönare. Alla minns väl också krigsrubrikerna om det livsfarliga lejonet i Berlin som även det fick ett nesligt slut som simpelt vildsvin. Då och då händer det också att nyheter trillar in som vid ett första ögonkast förefaller vara lika osannolika som dessa fabler men som visar sig vara korrekta.
Redan i förra veckans krönika uppmärksammade min kollega Ylva Bergman att resenärer på de fartyg som Blidösundsbolagets rattar inte längre bjuds på kranvatten ombord. I stället uppmanas passagerarna att köpa flaskvatten i båtarnas kafeterior. Enligt Transdev, som äger Blidösundsbolaget, har man visserligen beslutat att ta bort vattenkarafferna från serveringarna men resenärer som är ”jättetörstiga” eller måste ta medicin kan få ett glas vatten. Passagerarna erbjuds också drycken på båtarnas toaletter.
Under den gångna veckan har nya uppgifter om vattenförbudet nått tidningen varför det förtjänar ytterligare kommentarer.
Enligt Transdev är ”hållbarhet en grundtanke som genomsyrar alla aspekter av bolagets verksamhet”. Huruvida de vackra orden är förenliga med de nya vattenreglerna kan man fundera över men inte går de ihop med följande data från branschorganisationen Svenskt vatten: transporterna av flaskvatten ger upphov till mer än tusen gånger större koldioxidutsläpp än frakterna av motsvarande mängd kranvatten. Det drar minst 300 gånger mer energi att producera och leverera 1 liter flaskvatten än att tappa upp 1 liter vatten från kranen.
På privatägda restauranger, kiosker och fik är det en självklarhet att bjuda på kranvatten så varför inte på regionens skattefinansierade båtar?
I det internmeddelande där besättningarna meddelades att karafferna med gratis kranvatten skulle tas bort fanns även ett budskap riktat till de ombordanställda: ”nu är sommaren här på riktigt och därför viktigt att få i sig mycket vätska. Som komplement till vattnet går det att beställa vätskeersättning (…). Beställ direkt till båten”.
Det är naturligtvis bra att rederiet värnar om sina ombordanställda för vätskebrist är ingenting att leka med. Det kan medföra en rad allvarliga och direkt livsfarliga sjukdomar så som blodproppar och hjärtsvikt. Till riskgruppen räknas äldre, gravida, små barn liksom personer med olika funktionsnedsättningar. Frågan är varför rederiet inte värnar lika mycket om passagerarnas hälsa som om den egna personalens i stället för att slå mynt av människors törst.
