Författaren Sara Lövestams nya ungdomsroman Gruvan utspelar sig på Utö under såväl nutid som på 1800-talet. I boken, som är riktad till barn i 9-12 år, får vi möta elvaåriga Ellen som tillbringar sommaren på ön med sina retsamma storasyskon, sin pappa och pappans nya flickvän. Men vistelsen på Utö blir inte alls som Ellen tänkt sig. När hon hittar en dagbok, skriven av en ung pojke år 1848, beslutar hon sig för att försöka lösa ett mysterium som förblivit oupprett under 170 år.
Det var när Sara Lövestam började släktforska på sin sambos släkt som hon fick idén till berättelsen om pojken som växte upp i en gruvarbetarfamilj.
– Jag blev nyfiken när jag kom till de där gruvarbetarna som uppgavs bo på Utö. För mig har ”Utö” alltid klingat som en sommaridyll, där turister och sommargäster njuter av skärgårdsnatur, där konstnärer inspirerats och välbeställda människor har sina sommarstugor. Men för bara hundrafemtio år sedan var det alltså en helt annan sorts samhälle. Jag började läsa mer om gruvindustrin på Utö, och kände att jag ville skildra just det där glappet mellan det hårda livet förr och det ystra semesterparadiset nu, säger hon.
Sara begav sig till Utö och tog kontakt med Utö Hembygdsförening, där hon fick veta mer om öns förflutna och hur människorna levde där under tidigare sekler. En del av informationen hade hon redan tagit reda på, andra saker hade hon listat ut på egen hand och fick nu teserna bekräftade. Det gamla gruvsamhället Utö visade sig innehålla en dramatisk historia.
– Det var nästan kusligt hur mina gissningar stämde. Som att jag hade skrivit om en elak disponent som bestraffade sina arbetare på grymma vis. När jag frågade Ann Wallin i föreningen om det var rimligt att just disponenten, om han varit sadistiskt lagd, hade kunnat göra på det viset, så utbrast hon: Ja, disponenten som fanns här det året var verkligen elak mot arbetarna!
Sara fascineras av Utös historia. Av de mänskliga ödena, hur ön genom tiderna präglats av sin gruvindustri, som går tillbaka ända till 1100-talet, av den ryska invasionen på 1700-talet, och hur Utö senare förvandlades till ett skönt sommarparadis med badortskaraktär. Att hon valde just skärgården som spel-plats kan ha att göra med att hon sedan många år varit fritidsboende på en ö och ofta finner inspiration till sina romaner där. Även hennes två tidigare barn- och ungdomsböcker, Som Eld och Skarven, är berättade utifrån den miljön. Hon säger att nyfikenheten och skrivlusten ofta kommer till henne på ett naturligt sätt när hon befinner sig i skärgården.
– Jag är ingen som till vardags går och tittar på modern arkitektur, och får därför kämpa lite mer för att beskriva stadsmiljöer, men natur, gamla lador och 1800-talsstugor har detaljer som jag insuper utan att anstränga mig. Gamla gårdar och liknande gör dessutom steget kort till att börja fundera över hur folk levde sina liv på den här platsen för länge sedan. Sedan tror jag att vattnet gör något för inspirationen! Jag vet ingen människa som inte känner något av att titta på en sjö, en älv eller ett hav, säger Sara Lövestam.
