Det årliga uttaget av torsk i Östersjön ökar på grund av spökfisket. Men att dragga efter förlorade gamla nät har låg lönsamhet – därför måste tappade redskap upphittas snabbt. Det skriver Havsmiljöinstitutet i rapporten Spökfiskets påverkan på fiskeresursen.
Förlorade fiskeredskap såsom nät och burar kan fortsätta fånga fisk lång tid efter att de tappats. Globalt förloras i genomsnitt 5,7 procent av alla nät men variationen är stor och lokalt kan det innebära att spökfisket från dessa garn utgör ett dolt uttag av bestånden.
Detta kan bidra till att uttaget underskattas och fångstkvoterna överskrids. Det behövs därför en korrekt uppfattning av hur stort uttaget är genom spökfisket, för att på så sätt kunna rekommendera vilka redskap som bör användas inom ett visst fiske, skriver forskarna i rapporten. Forskarna har skattat hur förlorade garn påverkar torskbeståndet i Östersjön på kort och lång sikt, 0-3 respektive 3-20 år, samt beräknat vilken effekt olika scenarier av förlorade burar har på skaldjursbeståndet på Västkusten.
Slutsatsen i rapporten är att spökfiskets årliga uttag av torsk i Östersjön är cirka 3-6 procent av det kommersiella fiskets fångster, i Öresund 20-22 procent. De drar slutsatsen att nuvarande metod för draggning efter förlorade redskap inte är lönsamt samhällsekonomiskt, då de flesta nät som draggas upp är gamla och redan slutat fiska. Förlorade fiskenät i grunda marina miljöer tappar sin fiskekapacitet redan efter 1-2 år, och har låg påverkan på bestånden relativt sett till det kommersiella fisket. Men områden med ett intensivt nätfiske riskerar att få ett betydande uttag från spökfiskande nät. Därför är det av stor vikt att snabbt hitta förlorade nät och ännu bättre vidta åtgärder som gör att de aldrig förloras, vilket potentiellt ger större nytta för samhället än att dragga upp gamla.
Det behövs ytterligare studier för att göra motsvarande beräkningar för fisket efter skaldjur i Västerhavet, då det saknas detaljerad information om mängden burar/tinor som förloras.
