Båtklubbarna runt Stockholm kan räkna med rejäla höjningar av markhyran de närmaste åren. I vissa fall kan det bli det så dyrt att klubbarna tvingas flytta.
De kommunala arrendeavgifterna för båtklubbarna i Stockholms län varierar i dag kraftigt, från drygt en krona per kvadratmeter i arrendeavgift till runt femtio kronor, visar en enkät som Saltsjön-Mälarens Båtförbund (SMBF) sammanställt.
Centrala lägen i Stockholm och attraktiva lägen i Tyresö, Nacka, Värmdö, Danderyd och Sollentuna toppar i avgifter. Kommuner i utkanten av Storstockholm har i regel lägre arrendeavgifter och längre löptider.
Gemensamt för alla båtklubbar, som ofta ligger i attraktiva lägen vid vattnet, är att de kan räkna med rejäla höjningar när deras arrendeavtal löper ut.
– Kommunerna inser numera att de kan få ut mycket mer pengar genom att upplåta marken till sjönära bostäder, säger Curt Lindenbaum, jurist och styrelseledamot i SMBF.
– Särskilt uppställningsplatserna, som ofta utgör stora ytor, ligger i farozonen.
I dag har många arrendeavtal fasta avgifter, men när avtalen i framtiden löper ut kommer klubbarna också att få räkna med indexerade avtal, som räknas upp årligen efter konsumentprisindex (KPI) eller fastighetsprisindex.
Konflikten mellan att å ena sidan värna om båtklubbarna och maximera intäkterna på attraktiv mark har lett till att en del kommuner på bland annat västkusten lagt över arrendeavtalen på kommunala bolag.
Därmed kan politikerna svära sig fria när arga, båtägande väljare klagar över avgifterna.
– När de kommunala bolagen tar över är det inte ovanligt med kvadratmeterkostnad på 50-80 kronor för en uppställningsyta, säger Curt Lindenbaum.
– Når vi de nivåerna tvingas många klubbar flytta på sig, eller helt upphöra med sin verksamhet.
– För de enskilda båtägarna kan avgiften till båtklubben bli så hög att de avstår från medlemskap och i stället förvarar sin båt hemma på tomten.
En annan trend som Curt Lindenbaum noterat under arbetet med enkäten är att kommunerna ställer allt hårdare miljökrav när de tecknar nya avtal med båtklubbarna:
– Flera exempel finns där kommunen kräver att båtklubben fortlöpande garanterar att medlemmarnas båtar inte har någon slags biocidfärg (giftiga bottenfärger, red.anm) på skrovet. Det är rimligt i sötvatten, men inte i saltvatten.
– Båtklubbar har också i större utsträckning fått förelägganden om att genomföra kostsamma markundersökningar på misstänkt förorenade markområden.
– Ett par kommuners miljöförvaltningar kräver dessutom regelbundna XRF-mätningar*, alternativt skrapprov på bottenfärg, trots tidigare godkända mätningar.
Löptiderna på avtalen kommer enligt enkäten att fortsätta ligga på mellan tre och fem år. Det finns till och med en del kommuner och privata markägare nära Stockholm som har femtonåriga avtal.
– Men enstaka kommuner har sedan några år tillbaka bara erbjudit ettåriga avtal för att man inte vill vara låsta vid eventuella planändringar, säger Curt Lindenbaum.
Saltsjön-Mälarens Båtförbund (SMBF) är en sammanslutning av över 250 båtklubbar med nästan 47 000 medlemmar inom Stockholms och Uppsala län. SMBF är det största av 24 regionala förbund och två riksomfattande båtklubbar inom Svenska Båtunionen (SBU).
Enkäten är anonym och bygger på svar från ett fyrtiotal båtklubbar inom SMBF.
*XRF är en förkortning av X-Ray Fluorescence eller röntgenfluorescensteknik, är en analysmetod för snabb detektion av tungmetaller. Ett handhållet instrument skickar ut en röntgenstråle som joniserar materialet man mäter på, och kan på så sätt identifiera och kvantifiera metaller. Kostnaden för mätning ligger på cirka 650 kronor.
