När Gisslingö naturreservat bildades fanns det enligt länsstyrelsen inga jakttorn där. Trots att det är förbjudet har ett antal jakttorn ändå uppförts, något som väckt ilska på ön.
Det 118 hektar stora naturreservatet på Gisslingö bildades 2015 på mark som ägs av en privatperson. Markägaren fick nästan nio miljoner kronor i ersättning av staten för att marken skulle områdesskyddas. Syftet med reservatet var att bevara öns lövrika skogar, naturliga våtmarker och dess skärgårdsskog. Men ganska snart efter att reservatet bildats började saker hända. 2017 fick länsstyrelsen in en anmälan om att olagliga åtgärder gjorts i reservatet, vilket slutade med att myndigheten gjorde en polisanmälan våren 2019. Mannen som äger marken misstänktes bland annat för att olagligen ha genomfört markberedningar, forslat bort odlingsrösen, breddat en stig, avverkat ett hundratal träd och uppfört ett antal jakttorn och en utfodringsautomat. På grund av att länsstyrelsens polisanmälan gjordes så lång tid efter att brottet anmäldes lades polisutredningen kort därefter ner eftersom preskriptionstiden gått ut. Länsstyrelsen fortsatte dock driva frågan om jakttornen. När reservatet bildades fanns det enligt länsstyrelsens skötselplan inga jakttorn i reservatet och enligt föreskrifterna är det heller inte tillåtet att uppföra några. Men markägaren skickade in en karta med ett tiotal jakttorn/jaktpass utmärkta samt ett skriftligt intyg från en granne om att sju torn stått i reservatet sedan lång tid tillbaka. Ett av tornen på kartan kunde länsstyrelsen med hjälp av flygbilder konstatera inte funnits på platsen före 2017. Det tornet, samt en foderautomat, blev markägaren ålagd att ta bort, övriga fick han behålla eftersom länsstyrelsen inte kunde avgöra om de funnits där sedan tidigare.
– I beskrivningen av reservatet när det bildades står att det inte finns några andra anläggningar än en brygga och en elledning. Jakttorn är klassificerade som anläggningar. Vi är sju fastigheter där ute, flera av ägarna är uppvuxna på ön och de säger att det aldrig funnits några jakttorn där. Att det funnits jakttorn på Gisslingö sedan lång tid tillbaka är inte sant, säger Lena Anderfelt, fritidsboende på Gisslingö sedan 2001.
Den 16 november förra året inkom ännu en anmälan, denna gång om att fyra ny jakttorn uppförts i reservatet. Länsstyrelsen valde att inte vidta några åtgärder med motiveringen att man inte kan säkerställa att jakttornen inte funnits där sedan tidigare, trots att ett av tornen står på nästan exakt samma plats som det torn markägaren tidigare blev ålagd att ta bort.
– Varför tillmäter länsstyrelsen större tilltro till en markägare som man själv polisanmält än de övriga som bor där ute? Det här är ett naturreservat, naturen ska vara orörd. Det är förbjudet att uppföra dem, säger Lena Anderfelt.
Henrik Sandberg är miljöhandläggare på länsstyrelsen. Han säger att det intyg som grannen till markägaren skickat in inte har något betydelse alls.
– Eftersom det alltså inte har kunnat styrkas med stöd av flygfoton att något av de aktuella jakttornen inte har funnits innan naturreservatets inrättande har länsstyrelsen bedömt det som allt för ingripande att förelägga om att jakttornen ska tas bort.
Att länsstyrelsen själva i sin skötselplan skriver att inga jakttorn finns reservatet spelar heller ingen roll.
– Länsstyrelsen har i samband med handläggningen av de två aktuella tillsynsärendena inte hittat någon information om att några inventeringar har gjorts av befintliga anordningar i samband med naturreservatets inrättande.
Skärgården har varit i kontakt med en oberoende person som inte äger mark på ön men som känner till den. Den personen säger att det möjligen kan ha funnits ett jakttorn på ön innan reservatet bildades, men inte fler. När Skärgården kontaktar markägaren vill han inte kommentera saken utan hänvisar till länsstyrelsens beslut. På sociala medier kan man se hur Klas Henriksson, vd på det kontroversiella jaktföretaget Roslagens jakt och vilt, bedriver jakt i naturreservatet på Gisslingö. Klas Henriksson har varit misstänkt för flera jaktbrott och till media erkänt att han planterat ut främmande vilt på en ö. Öborna har överklagat länsstyrelsens beslut att inte vidta några åtgärder till mark- och miljödomstolen.
Ingen skyddsjakt på Gisslingö
Fritidsboende på Gisslingö som fått sina trädgårdar sönderbetade av dovhjort och mufflonfår nekas tillstånd till skyddsjakt av länsstyrelsen.
I februari uppmärksammade Skärgården hur Gisslingö under senare år invaderats av mängder med inplanterade mufflonfår och dovhjortar. Främmande arter som tuggat sönder trädgårdar och lämnat spillning efter sig. Ett antal öbor lämnade i februari i år in en ansökan hos länsstyrelsen om tillstånd till skyddsjakt, en åtgärd som kan ge möjlighet till utökade jaktmetoder och jakt på annans mark. Trots att länsstyrelsen konstaterat att det finns täta bestånd av både dovhjort och mufflonfår som på vissa platser orsakar mycket stora betesskador har man beslutat att inte bevilja skyddsjakt. Enligt länsstyrelsen så är en förutsättningen för att bevilja skyddsjakt att djuren medför allvarlig skada i form av ekonomiska förluster eller ökade kostnader, något man menar inte finns. En annan anledning till att få bedriva skyddsjakt kan vara att skydda vilda djur eller växter. Även om länsstyrelsen menar att spillningen från djuren kan påverka fiskbestånden i Gisslingöfladen så skriver man att betet även kan ha önskvärda effekter på ön. Inte heller behöver markägaren ta bort sina utfodringsautomaterna. Beslutet upprör Åke Lindelöw, fältentomolog som är fritidsboende på Gisslingö.
– Vi kommer överklaga för skrivelsen innehåller en rad märkliga formuleringar. Vad är det man tror ska hända där ute med den extremt höga tätheten av djuren? Menar de att om någon matar dem att det skulle minska betestrycket i skogen?
Argumentet att marken tidigare betats och därför kan gynnas av de främmande arterna är ingen bra jämförelse, anser Åke Lindelöw.
– De har tagit fasta på att det fanns ett skogsbete en gång i tiden. Det rörde sig om tre kor och en häst, det är inte samma bete som nu. Det är en orimlig jämförelse. Ett måttligt bete kan vara bra, men hur ska det regleras?
