För första gången på åtskilliga år produceras återigen strömmingsfilé från skärgården i länet. Än så länge i små kvantiteter men på sikt hoppas Torgny Åkerblom kunna öka produktionen i sin nystartade fiskfabrik i Nynäshamn.
Absolut strömming, står det på en inramad bild som hänger på övervåningen i den lilla fiskfabriken.
– Idén var att slå ett slag för strömmingen, säger Torgny Åkerblom som i mars drog igång anläggningen i Kalvö industriområde i utkanten av Nynäshamn.
– Strömmingen är förknippad med skärgården och en del av vårt kulturarv. Men i dag är det ingen som gör skillnad på sill och strömming och det tycker jag är fel.
Sill och strömming är som bekant samma art, men redan på 1500-talet slog ett kungligt påbud fast att strömming fångas öster om en linje mellan Kalmar och polska kusten; allt annat är sill. Och det är inte bara en semantisk fråga; ju längre norrut man kommer desto mindre fet blir fisken, ett resultat av den minskande salthalten i havet och något som definitivt påverkar smaken.
Sedan filétillverkningen i Gävle lades ner 2011 har det dock varit lite si och så med strömmingen i svenska butiker. Som regel filéas den i Blekinge och ibland är råvaran strömming – men det kan lika gärna vara sill från södra Östersjön. Det kan man som konsument aldrig veta. Enligt regelverket är det helt i sin ordning att kalla sill för strömming men för den som vill ha äkta vara på tallriken är det förstås ett otyg.
– Fiskgrossisterna struntar i om det är sill eller strömming, säger Torgny Åkerblom som själv jobbat med fisk i grossistled sedan 1970-talet.
Då bodde han i Norrtäljetrakten men sedan 2005 är hans postadress Ösmo. Under senare år har han försörjt sig som chaufför men nu har han investerat närmare en halv miljon kronor i en filémaskin och lokaler som är godkända av Livsmedelsverket.
– Det är ju en livsstil, jag har hållit på med fisk i hela mitt liv, det är det här jag kan. Men det var svårare än jag trodde att få tag på fisk, säger han.
Till hösten hoppas han få igång ett samarbete med fiskare i Ronehamn på Gotland, men i nuläget har han i princip bara en leverantör: Nynäshamnsfiskaren Pelle Jonasson. Som förstås välkomnar Torgny Åkerbloms initiativ.
– Förut kunde jag inte ens fiska strömming, det fanns ju ingen att lämna till, säger han.
Pelle Jonasson, som fiskar med skötar, säger att det finns gott om strömming längs kusten.
– Det har blivit mer och mer de senaste åren.
Även om Pelle Jonasson skulle kunna leverera betydligt mer än vad han gör i dag så är det en svår balansgång för Torgny Åkerblom. Köper han in mer fisk än han kan ta hand om eller lyckas sälja går han med förlust; marginalerna är inte stora. Och lovar han för mycket till sina kunder, utan att lyckas leverera, riskerar han att få dåligt rykte.
– Får jag snurr på det här så blir det nog bra men det kommer att ta lite tid.
Nynäshamn ligger för ändamålet idealiskt till, menar han. Förutom att det finns bra fiskevatten alldeles utanför knuten så landar även Gotlandsfärjan här, vilket gör det möjligt att få hit fisk därifrån. Och i Stockholmsområdet finns en enorm marknad.
– Jag tror nog att det ska funka.
Än så länge sköter han såväl produktion som distribution själv och bland kunderna finns både butiker och restauranger.
– Det har varit stående ovationer från kockarna, säger han.
Förutom att det är fråga om äkta strömming är en av poängerna med anläggningen att undvika de många och långa transporter som så ofta blir följden av dagens fiskhantering. Det är ett välkänt faktum att mycket av den fisk som fångas på ostkusten ofta tar omvägen via fiskauktionen i Göteborg innan den når Stockholm.
– Varför ska den transporteras fram och tillbaka över Sverige, frågar sig Torgny.
Efter en del inkörningsproblem med tekniken fungerar produktionen nu som den ska och maskinen spottar ur sig prima strömmingsfiléer. Så länge han sköter det hela själv räknar han med att kunna hantera ungefär ett ton strömming i veckan. Vilket möjligen kan låta mycket i lekmannaöron – men i praktiken innebär det en mycket småskalig verksamhet. Som jämförelse kan nämnas att de gotländska trålare som fiskar strömming och skarpsill till anläggningen i Ronehamn efter en enda dag ute till havs kan komma hem med 60 ton fisk.
Att ur en sådan fångst sortera ut ett ton strömming i rätt storlek och transportera den till Stockholm innebär merarbete för fiskarena – men inte särskilt mycket mer pengar. Torgny har dock goda förhoppningar om att en av de yngre Ronehamnsfiskarna ska komma igång med leveranser till hösten.
– Han tycker det är synd att så fin fisk går till industrin.
Helst skulle Torgny dock se en liten trålare som fiskar strömming i Mysingen. Som förr i tiden.
– Det vore det idealiska.
Men själv fick han nyligen avslag på sin ansökan om att återfå den yrkesfiskelicens han tidigare haft. Detta eftersom han inte dragit in några pengar på fiske under de senaste åren.
– Men det har jag överklagat.
Förutom det dagliga arbetet med att producera och distribuera strömmingsfilé fortsätter nu arbetet med att hitta fler kunder. Även om han
ibland säljer till en fiskgrossist är det något han helst vill undvika; de betalar så dåligt att det knappast lönar sig.
– Det gäller att hitta egna kunder.
Och intresset finns, det tvivlar varken Torgny eller Pelle Jonasson på.
– Det är ju riktig strömming, det har inte funnits sedan Gävlefisk la ner, säger Pelle Jonasson.
