För att undvika en upprepning av det som hände 2011, då det småskaliga kustfisket inte fick fiska konsumtionsströmming samtidigt som industritrålarna kunde fortsätta att fiska strömming till fiskmjölsproduktion, öronmärks nu en del av kustkvoten till garnfisket.
Strax före midsommar 2011 stoppades strömmingsfisket för det småskaliga kustfisket, eftersom den så kallade kustkvoten tagit slut. Men samtidigt kunde det storskaliga industrifisket, vars fångster blir djurfoder, fortsätta med sitt strömmingsfiske. Situationen väckte stor uppmärksamhet och ledde till att Havs- och vattenmyndigheten, som en nödlösning, till slut utökade kustkvoten. Detta med hjälp av kvotandelar som myndigheten hållit på som en buffert mot eventuellt överfiske.
– Det kommer aldrig mer att bli stopp när det gäller garnfisket. Det kan jag faktiskt nästan garantera. Det är ingen som vill att den situationen ska uppstå, det är dåligt för alla, säger Henrik C Andersson, fiskekonsulent på länsstyrelsen i Stockholm.
Tillsammans med kollegor från andra länsstyrelser träffade han i förra veckan representanter för det pelagiska fisket; de stora trålare som står för närmare 98 procent av de svenska sill- och strömmingsfångsterna. Mötet hölls hos Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg och resulterade i en överenskommelse om att en andel av kustkvoten ska öronmärkas för fiske med passiva redskap, alltså skötar och garn.
– Det man kommer att avsätta till garnfisket kommer att vara så mycket att det omöjligt kommer att bli uppfiskat, säger Henrik C Andersson.
Det som hände sommaren 2011 – och som höll på att upprepa sig 2012 – var att två båtar i Blekinge, som fiskar med snörpvad, på kort tid fiskade upp 80 procent av hela kustkvoten, som därmed tog slut. Vadfiske är ett slags mellanting mellan garn- och trålfiske, där nätet dras ihop kring fisken.
Bakgrunden är det system med individuella fiskekvoter som infördes i sill- och strömmingsfisket 2009. Då delade staten ut individuella kvoter till fiskebåtarna, kvoter som samtidigt blev köp- och säljbara. En liten del av den totala svenska kvoten, 2,5 procent, reserverades för det kustnära, småskaliga fisket. Det är en del av denna så kallade kustkvot som nu kommer att öronmärkas för fiske med passiva redskap. Snörpvadsfiskare och kustnära trålfiskare kommer alltså inte att kunna göra slut på kustkvoten.
Det pelagiska fiskets representanter var under mötet mycket tydliga med att man inte vill uppleva ytterligare en sommar med rubriker och nyhetsinslag om skärgårdsfiskare som inte får fånga mat-strömming till midsommar samtidigt som industrifisket fortsätter, berättar Henrik C Andersson.
– De förlorar så mycket goodwill att det riskerar hela systemet med individuella kvoter.
Överenskommelsens förlorare finns i Blekinge och Kalmar, vars fiskekonsulenter vill att alla kustfiskare, även vad- och trålbåtar, ska ha fri tillgång till kustkvoten. Men om det ska fungera, och kvoten inte ta slut, måste kustkvoten utökas, på bekostnad av det pelagiska fisket. Och det vill det pelagiska fisket inte gå med på.
– För Stockholms läns fiskare var mötet en framgång, men kanske inte för hela kustfisket, sammanfattar Henrik C Andersson.
