KRÖNIKA. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, presenterade nyligen ett förslag om hur fritidsfisket bör regleras. Bland annat vill myndigheten att det ska bli möjligt att införa anmälnings- och rapporteringsskyldighet för fritidsfiskare. För att främja regional utveckling vill HaV dessutom att den totala fiskresursen ska fördelas mellan yrkes- och fritidsfiskare samt fiskeguider. HaV vill också reglera vilken typ av redskap som får användas av fritidsfiskare och menar att det framförallt är handredskap som ska brukas.
Att man nu vill försöka styra upp fritidsfisket är i sig lovvärt för sedan det fria handredskapsfisket infördes 1985 har anarki och laglöshet rått i våra fiskevatten. När det begav sig betraktades fiskresursen som en outsinlig tillgång vilken tålde att skattas gränslöst och det gjordes också.
På hemmanets fiskevatten kunde jag så gott som dagligen se sport- och fritidsfiskare stå och nöta i timmar med sina spön. Det goda fisket som var där på den tiden triggade dem att ösa upp gädda efter gädda men nu är det slutfiskat.
I det som en gång möjligen var ett av skärgårdens bästa gäddfiskevatten finns idag inte ett liv. Det vore att göra det väl enkelt för sig att skylla den totala infarkt som drabbat fiskbestånden på enbart det fria fisket. Säkert påverkas den negativa utvecklingen av en rad faktorer varav vi kanske inte ens känner till alla. Hur det än är med den saken blir det allt tydligare att det ohämmade handredskapsfiskandet som nu pågått i över 30 år bidragit starkt till att gäddan i det närmaste är utrotad i många skärgårdar. Det lär bekräftas av statistik och slutsatser i länsstyrelsens pågående projekt Refisk när det kommer i mål.
Enkel matematik och mänskliga drivkrafter är förklaringen till att det gått så illa.
De flesta fastighetsägare är noga med att sköta det egna kapitalet som i det här fallet är fiskevatten. Man vill att det ska ge god avkastning och därför planteras smolt ut, risvasar byggs, vassar hålls efter och uttaget av fisk sker ansvarsfullt. Deras incitament för fiskevårdande åtgärder försvann i ett slag när det fria fisket infördes för ingen vill lägga tid och pengar på något som andra skördar.
Tidigare skattades fiskevattnen enbart av de förhållandevis få ägarna men när fisket släpptes fritt ökade uttaget dramatiskt. Samtidigt är det inte självklart för alla som besöker en för dem okänd vik att fiska med ansvar. Det kan vara frestande att dra upp fler gäddor än man behöver och fortsätta att kasta så länge fisken hugger.
Förslaget om att reglera fritidsfisket kommer 33 år för sent och hur de nya regler som nu föreslås ska kunna upprätthållas lär bli en utmaning för myndigheterna.
