KRÖNIKA. Minns ni projektet Young Voices? Det var en studie som Skärgårdsstiftelsen tillsammans med Skärgårdsungdomarnas intresseorganisation på Åland genomförde åren 2012-2013. Syftet med studien, som innefattade ett antal ungdomar från Stockholms respektive Ålands skärgård, var att skapa ökad delaktighet bland unga och att ta reda på hur deras tillvaro i skärgården kunde förbättras.
I studien kom det fram att en majoritet av ungdomarna tyckte att skärgården är en bra plats att växa upp på och många kunde tänka sig att bo där i framtiden. Men då behövde de goda kommunikationer, bra basservice, bra boende, närhet till vänner och nöjen samt möjligheter till jobb. Ingenting nytt under solen alltså.
”Skärgården ska bli bättre på att tillvarata barn och ungdomars intressen, så att de vill bo kvar och utveckla skärgården även som vuxna”, fastslog Skärgårdsstiftelsens dåvarande vd, Lena Nyberg. Skärgårdslandstingsrådet Gustav Hemmings vision var mer delaktighet. Han föreslog att man skulle ha en ungdomsrepresentant i det regionala skärgårdsrådet och sa sig vilja arbeta för ett skärgårdsanslag riktat direkt till skärgårdsungdomar. Och ungdomarna själva, ja de var peppade till tusen efter projektets slut – äntligen hade de fått sina röster hörda och de vuxna lyssnade! Nu kanske det skulle bli en förändring!
Men, vad har egentligen hänt sedan Young Voices? Har man tagit ungdomarnas önskemål, farhågor och drömmar på allvar? Har de blivit mer delaktiga i politiken och i skärgårdens utveckling? För om det ska vara någon mening med att genomföra en studie som kostar skattepengar (jo, projektet delfinansierades av Stockholms läns landsting och Österåkers kommun), som engagerar människor och får dem att hoppas – så ska den väl också mynna ut i ett konkret resultat? Även om alla såklart förstår att det är komplexa frågor som inte har en enkel lösning. Men tar vi åtminstone små myrsteg i rätt riktning? När Gustav Hemming fyra månader efter studien intervjuades i Skärgården visade det sig att det varit svårt att infria löftena. I varken skärgårdsrådet eller skärgårdstrafikrådet hade någon ungdom släppts in och nu, elva år senare, finns fortfarande ingen ungdomlig representation i råden.
Men naturligtvis krävs det även handlingskraft och idéer från ungdomarna själva! Jag vill därför också ge en spark i baken på dem ur den yngre generationen som förväntar sig att enbart staten/morsan/politikerna ska fixa deras liv. I ”Fem frågor” här intill har jag pratat jag med en av de ungdomar som deltog i Young Voices. Lova arbetar idag på Leader Stockholmsbygd som ungdomscoach. Där hjälper hon unga öbor med att ansöka om projektstöd, men märkligt nog har få ännu gjort anspråk på pengarna. Kom igen ungdomar! Här har ni en gyllene möjlighet att faktiskt genomföra projekt som kan göra er tillvaro bättre. Ta chansen, kläck idéer och organisera er! För utan er – ingen levande skärgård i framtiden.