KRÖNIKA. När jag växte upp fanns det alltid en dagstidning i köket. Min farfar, som bodde högst upp i hyreshuset och som var morgonpigg, läste tidningen först. Sedan stövlade in hos oss vid åttatiden och gav familjen en snabb resumé över de senaste händelserna innan tidningen överlämnades. Som barn läste jag aldrig tidningen så noga, men bläddrade nyfiket i den ibland. Än idag vill jag helst ta del av nyheter genom en papperstidning. Att läsa text på en datorskärm är för mig inte alls lika lockande. Tidningen Skärgården är i grunden en traditionell, lite gammaldags, papperstidning. Tidningen har till skillnad från de flesta andra medier inte gjort någon stor satsning på digitala kanaler som webb och sociala medier. Trots det har antalet prenumeranter sakta men säkert stadigt ökat för varje år! Något tycks vi ha gjort rätt, men tyvärr verkar framtiden för det tryckta ordet dyster.
Flera tidningar har de senaste åren lagt ner, medan några andra än så länge nöjt sig med att dra in utdelningen på vissa glesbefolkade platser. En av anledningarna till problemen är de kraftigt ökade tryckkostnaderna, men för vår del också att Postnord på kort tid höjt sina priser flera gånger samtidigt som man försämrat utdelningen för många prenumeranter. Att förmedla aktuella nyheter i en veckotidning är svårt nog, men det blir inte lättare av att posten ofta delas ut fyra, fem dagar för sent. En del läsare vi pratar med är med all rätt arga. Det är vi med, men att prata med posten är lika meningsfullt som att torka sig innan man klivit ur duschen, tämligen meningslöst med andra ord. Som lök på laxen kommer det nya mediestödet att slå hårt mot lokaltidningar runt om i Sverige. Exakt vad det innebär för Skärgården är oklart, men förmodligen handlar det om halverat presstöd. För att kunna ha kvar tidningen i pappersformat har priserna på Skärgården nyligen höjts kraftigt, något vi beklagar även om priset ändå ligger i nivå med många andra nyhetstidningar med veckoutgivning.
En följd av förändringarna är att redaktionen kommer att satsa mer på webb och sociala medier. Det kan ju vara bra, men trenden för tryckta tidningar är inte hoppfull. Det kan i och för sig vara så att allt färre läsare är intresserade av en papperstidning, men för mig som älskar att läsa fysiska exemplar känns det ändå sorgligt att myndigheter och politiker med sina beslut påskyndar den negativa utvecklingen. När en tryckt tidning upphör kommer inte alla läsare att gå över till digitala format. Det är ett större problem än enbart den nedlagda tidningen, för hur ska människor kunna engagera sig i olika samhällsproblem om ingen berättar om dem?
