Skärgårdsstiftelsen har äntligen fått klartecken att röja skogen på Lidö efter Alfridas framfart. Trots besiktning har ingen kunnat beräkna en exakt omfattning eller kostnad för att ta hand om det. Nu läggs ett logistikpussel.
– Har vi riktigt flyt går det runt, men det kan också bli en kostnad, säger Anders Berglund, Skärgårdsstiftelsens projektledare.
Duggregnet hänger i novemberluften. På nordöstra sidan av Lidö lastas timmer ombord på pråmen som ligger intill det sluttande berget. Uppe i skogen arbetar skotaren med att frakta ner timret till pråmen. En rotkapare har före dess arbetat med att manuellt kapa vissa vindfällen. Skördaren kvistar av och staplar timret innan skotaren hämtar det. Timmerbilen står redo på land på Gräddö. Varje moment ska tajmas på minuten, det ser virkesköparen Mats Moretoft till genom en noggrann planering.
– Mitt spontana intryck är att det är omfattande och vi har inte vädret med oss. Det har regnat så virket är blött. Men det går bra. Logistiken funkar och det är korta transporter till land, säger han.
Detta är tredje dagen på Lidö och Mats Moretoft är hela tiden två dagar före i planeringen.
– Kostnaden sitter i logistiken. Det känns som vi fått till en bra kedja, säger Anders Berglund.
Han är på plats för att inspektera hur arbetet går tillsammans med Skärgårdsstiftelsens tillsynsman för Fejan, Rickard Rundgren Björk. Logistiken kommer testas under två-tre veckor i november, därefter återvänder arbetslaget igen i april.
– Sparar vi allt till våren blir det superstressigt, säger Anders Berglund.
Lidö ägs av stiftelsen och var en av de öarna som drabbades värst av stormen Alfrida. Ungefär hälften av träden ligger ner i ett massivt plockepinn. 25 000-30 000 kubikmeter tror Mats Moretoft.
Eftersom stora delar av ön är satt till så kallad fri utveckling får skog inte röjas utan dispens. Under sommaren röjde man stormstigar på den välbesökta ön, så att besökare har kunnat promenera på vissa delar av ön och själva se vad stormen ställt till med. Men många vägar har varit otillgängliga på grund av att man väntat på dispensen. Länsstyrelsen godkände i oktober Skärgårdsstiftelsens dispensansökan för att transportera bort den fallna skogen.
– Vi fick dispens för att röja 75 procent av skogen och lämnar små sjok här och där, framförallt i våtmarker, säger Anders Berglund.
I dagsläget vet Skärgårdsstiftelsen inte vad röjningen kommer att kosta. Det har inte gått att förutse exakt hur mycket skog som fallit.
Förutom logistiken har årets sommarväder varit avgörande för skogens värde. Vi står i en glänta där Anders Berglund uppskattar att cirka 3 000-4 000 träd legat ner. De flesta av träden just här har redan fraktats med pråmen till fastlandet.
– Hade sommaren varit som 2018 hade allt varit torrt men nu har vi haft en normal sommar med regn då och då. Det är bara 10-15 procent som är visset, resten är färskt. Lite småhoppfull kan man känna sig. Men jag kommer inte ropa hej förrän vi är färdiga i april.
En båtresa runt ön in till naturhamnen Österhamn ger ytterligare perspektiv. När vi kliver iland hörs en motorsåg långt in i skogen.
– Han går före och kapar det som är svårt att få loss. Han har hållit på sedan i januari.
Totalt är det fem personer som arbetar i skift med avverkningen. Allt för att få så bra ekonomi i jobbet som möjligt. Skärgårdsstiftelsen tar den ekonomiska risken och virkesköparen Mats Moretoft har redan ett pris avtalat för virket. Som virkesköpare är det han som lägger pusslet, planerar och anlitar lokala entreprenörer.
På vägen som knyter ihop Österhamn med andra sidan av ön jobbar en skördare med att kapa och kvista enorma granar som legat rakt över vägen. Skördaren är Sveriges första åttahjuliga.
– Den ger mindre marktryck, vilket var ett önskemål från Skärgårdsstiftelsen eftersom vi är i ett naturreservat, säger Mats Moretoft.
Detta är första gången man har kunnat gå på den här vägen sedan årsskiftet. Förra gången Skärgården var här slutade fyrhjulingsfärden tvärt då hundratals trädstammar belamrade vägen.
– Vi har huggit upp vägen så att vi kan ta oss fram. Men det har regnat konstant. Tillslut får man göra så gott det går och risa i vägarna och laga efteråt, säger Mats Moretoft.
Han menar att Lidö är det värsta han sett hittills av Alfrida. Mycket av granskogen här är planterad på 60-, 70- och 80-talet. Först på 90-talet blev ön naturreservat.
– Därför är det inte konstigt att ordinär skogsskötsel inte gjorts. Man har inte tittat på skogen ur ett skogsproduktionsperspektiv när skötselplanen gjordes av länsstyrelsen. Nu är flera områden som skulle utvecklats till naturskog med gamla ganar borta men jag tror detta blir en nystart där det går att bygga upp nya skogsbestånd med ett större inslag av lövträd, säger Anders Berglund.
Hur mycket arbete som återstår kan de inte veta förrän de kommer tillbaka i april.
– När gammal skog öppnas upp blir resten väldigt ostadigt. Det kommer blåsa ner mer, säger Mats Moretoft.
