Den negativa utvecklingen för Östersjöströmmingen utvärderas i ett flerårigt projekt där trålgränsen flyttas ut från fyra till tolv nautiska mil från ostkusten. Skärgårdslandstingsrådet Gustav Hemming (C) skulle hellre se ett totalförbud för industitrålarna.
– När vi har att göra med så komplex materia som fiskerinäring och marinbiologi behöver man tillämpa försiktighetsprincipen, säger han.
Inom försöksområdena ska myndigheten införa fiskeriförvaltningsåtgärder genom ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt som ska pågå fram till 2027. Syftet är att långsiktigt kunna klargöra orsakerna till det minskade strömmingsbeståndet i Östersjön och utvärdera effekterna på bestånden vad gäller biomassa, bestånds- och populationsstruktur. Effekterna av fiskeriförvaltningsåtgärderna behöver kunna särskiljas från andra påverkansfaktorer såsom miljö- och klimatfaktorer och predation av exempelvis säl och skarv.
– Steg för steg gör regeringen det som krävs för att ett kustnära fiske och en konkurrenskraftig fiskerinäring ska kunna leverera god svensk strömming till våra tallrikar idag, imorgon och i framtiden. Vi har bland annat infört möjlighet till licensjakt på gråsäl och knubbsäl samt ser nu över förvaltningsplanen för skarv. En flytt av trålgränsen på prov kommer att ge oss bättre kunskap och förutsättningar att fortsätta vidta rätt åtgärder och stärka fisket i Östersjön, säger landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) i ett pressmeddelande.
Centerpartiet i region Stockholm välkomnar flytten av trålgränsen men vill förbjuda storskaligt industrifiske med trålare helt och hållet i Ålands hav, Bottenviken och Bottenhavet – till att börja med. Gustav Hemming, som även är ordförande för regionnätverket Hållbart och lokalt förankrat yrkesfiske med framtidstro, som består av 11 regioner, menar att fiskepolitiken inte kan bli nog försiktig:
– Jag är glad att regeringen har börjat ta till sig av kritiken som nätverket framfört. Men att flytta ut trålgränsen till tolv sjömil är troligen inte tillräckligt. Forskningsläget är komplicerat. Det finns inte glasklar evidens för vad som är tillräckligt och vad som är orsaken till nedgången för olika bestånd. Det är därför regeringen behöver stödja sig mycket hårdare på försiktighetsprincipen. Man borde lägga fiskeuttaget på en betydligt lägre nivå eftersom risken är att man överfiskar med stöd av att man inte vet säkert, säger han.
Tanken är att Danmark och Finland också ska inkluderas i försöket med den utflyttade trålgränsen. Gustav Hemming tror att EU:s politiker kan vara redo för att lyssna på nätverkets argument.
– Vi har blivit varse om vikten av att ha en hållbar livsmedelssäkerhet i vårt eget närområde. Att då rovfiska för att förse minkfarmare och laxodlare med fiskmjöl är ur ett folkhushållningsperspektiv riskabelt. Det talar också för att tiden nu är den rätta för att få gehör av Finland, Danmark och EU för en betydligt tuffare linje där lokalt fiske för humankonsumtion prioriteras. Då säkerställer vi också en hållbar lokal livsmedelsförsörjning i alla Östersjöregioner.
