I dag började den nya lagen om toalettavfall för båtar att gälla. Men än så länge finns bara 37 tömningstationer i skärgården och allmänheten ombeds rapportera om var det fattas. Men några pengar för att bygga fler tömningsstationer finns inte.
Från och med den 1 april är det förbjudet att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar längs hela landets kust, i alla sjöar och inre vattendrag. Men samtidigt konstaterar tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen att det kan bli tajt i toakön eftersom det bara finns 37 tömningsstationer i exempelvis Stockholms skärgård:
– Problemet är att det finns ett antal stationer på populära ställen, men de är alldeles för få. Rör man sig längre ut finns det nästan inga stationer alls. Man kan nog räkna med att de inte kommer att räcka till för en söndagskväll när många kommer tillbaka till hamnarna. Man ska inte behöva stå i kö en timme för att få lov att tömma toatanken, säger Lina Petersson som jobbar med tömningsförbudet på Transportstyrelsen.
Just enkelheten är primär. Det handlar om att skapa en attitydförändring hos fritidsbåtägarna, därför menar Lina Petersson att det måste vara lätt och bekvämt att tömma tanken.
– Vi vill få upp ögonen på folk, att tänka på miljön och vilja göra rätt. Men då måste det vara lätt att följa förbudet, därför tror vi att det behövs många fler tömningsstationer, säger hon.
Men hur många som behövs kommer inte att visa sig förrän säsongen har satt i gång. Ett sätt att komma tillrätta med problemet är en ny funktion på Transportstyrelsens hemsida som sattes igång igår. Där kan allmänheten anmäla var man inte kan tömma och var det skulle behövas fler tömningsstationer. Transportstyrelsen kommer att ta kontakt med de hamnar där det fattas stationer och begära in avfallshanteringsplanen. Skulle behovet inte motsvara de anläggningar som finns så kan myndigheten förelägga hamnarna att ordna fler stationer under en skälig tid. Annars väntar böter.
Alla fritidsbåthamnar omfattas av de nya föreskrifterna, däremot är det behovet som styr. Det sker genom en inventering av hemmahörande respektive gästande båtar, hur många av dem som har toalett och utifrån det bygga stationer. Det finns även möjlighet att bygga en gemensam tömningsstation med en närliggande hamn, såvida det inte innebär en olägenhet för båtägaren.
Hur behovet ska lösas i ytterskärgården, där det saknas hamnar, är dock ännu oklart.
– Vi kan bara sätta krav på hamnarna. Vissa hamnar eller båtklubbar kan välja att lägga en anläggning längre ut i skärgården, med markägarens tillstånd, och hänvisa båtar dit, men vi kan inte tvinga någon säger Lina Petersson.
En del kommuner, som Norrtälje och Östhammar, har valt att lägga ut flytande tömningsstationer i populära, strategiskt valda, fritidsbåtfarleder. Även Skärgårdsstiftelsen har lagt ut ett antal stationer i ytterskärgården. Tidigare har många stationer byggts med LOVA-pengar från regeringen, men det är det slut med nu eftersom man bara får söka bidrag därifrån till ickelagstadgade anläggningar. I stället är det förorenaren som ska betala, det vill säga att båtägare betalar genom att hamnarna höjer sina avgifter.
