KRÖNIKA. Rapport från min skärgårdsö 2020:
Antal rån: 0
Antal sprängningar: 0
Antal skjutningar: 0
Antal gruppvåldtäkter: 0
Antal kriminella missbrukare: 0
Antal terrorattentat: 0
Antal återvändande ISIS-medlemmar: 0
På ön där jag tillbringar en stor del av året låser jag aldrig dörren på kvällen och sällan när jag går hemifrån. Jag känner mina grannar och de känner mig.
Det talas ofta om hav och natur när människor ska beskriva varför de trivs i skärgården. Men för mig och flera andra jag känner handlar det också om att slippa ett allt mer havererat svenskt fastland.
Bor man i Danderyd, Saltsjöbaden eller Djursholm märker man kanske inte så mycket av det. Men mina vänner i Rinkeby, Vårby, Flen och Ronneby märker det desto mer.
När de besöker mig beundrar de allt det vackra, såklart. Men de noterar också lugnet och tryggheten.
Jag växte själv upp i ett ganska stökigt område, med våld, missbruk, stölder och sociala problem. Men jämfört med vad många människor växer upp med i dag var det en idyll.
Min somaliske vän jobbade en vinter på Nämdö och led stundtals av ensamheten, men uppskattade att få en paus från våldet och otryggheten som hans barndomskamrater – numera beväpnade yrkeskriminella – spred i området.
I förra veckan samlades många blidöbor till ett möte med polisen. Ön har utsatts för ett antal stölder och misstänka förberedelser till stöld. Det är beklagligt.
Men den starka reaktionen på den här vågen av stölder är en trygghet i sig. Det visar att det finns en bra lokal samanhållning.
Mötet och reaktionerna visar också hur förskonat skärgården trots allt är från en stor del av den moderna svensk kriminaliteten.
På en del platser i Sverige har lokalsamhället gett upp för kriminaliteten och hukar numera av rädsla för de kriminella.
Självklart sker det stölder (båtmotorer, till exempel), våldsamheter och missbruk även ute på öarna, men jämfört med den situation en del av mina vänner lever i är skärgården en trygg oas.
För min del spelar inte så stor roll att det är långt till affären, stugan jag hyr saknar rinnande vatten och möbleringen är sparsam. Sån’t löser man. Sån’t vänjer man sig vid.
Däremot är det svårt att vänja sig vid otrygghet. Det slipper jag på ön.
