Det sägs att varje Tynningöbo är med i minst fem lokala föreningar och vid en närmare titt börjar man undra om inte Tynningö är skärgårdens föreningstätaste ö.
Nästan mitt på ön, invid vägen ligger Tynningö bygdegård. Föreningslivets hjärta. Här står gympa på schemat ikväll. Annika Åberg är på plats, redan en halvtimme innan passet ska börja. Förutom att hon är administrativt ansvarig för gympan, var hon den som en gång i tiden började med träningspass i bygdegården. Då i form av danskurser.
Hon sätter systematiskt igång att putsa bort byggdammet från fönstrena på bygdegårdens sprillans nya gympasal, som stod klar för bara några veckor sedan.
Bygdegården som den såg ut började bli för liten både när det gällde stora möten och de många fysiska aktiviteter som hålls varje vecka. Golvet var hårt och kallt, och det var trångt och svårt att få plats. Utbyggnaden påbörjades i oktober förra året och står nu alltså klar. Med värmeslingor i det mjuka golvet, ordentlig isolering och en värmepumpsanläggning som kan styra luftcirkulationen för bästa möjliga värmeåtervinning. Bygdegården i sin helhet är också den relativt ny. Kanske rent utav en av skärgårdens yngsta då den invigdes 2009. Innan dess fanns det ingen samlingslokal på ön där föreningarna kunde hålla till.
En efter en börjar Tynningöbor iklädda färgglada träningskläder droppa in över bygdegårdens tröskel. Hantlar plockas fram, bänkar ställs i ordning och vattenflaskorna fylls på. Snart är lokalen full av gnisslande gympaskor och när Denise Elm, ledare för gymnastikgruppen, har anlänt och den första låten pumpas ut ur högtalarna, börjar deltagarna röra sig i takt till musiken efter hennes instruktioner.
Bara i gympasalen finns säkerligen ett digert antal föreningar representerade. För Tynningö har många. Öns tre största föreningar är Tynningö/Ramsö Byalag och Bygdegård som driver bygdegårde. De ordnar aktiviteter och ansvarar för kontakter med kommun, SL och Waxholmsbolaget, TIF – öns idrottsförening och TGEF, Tynningö Gårds Ekonomiska Förening. Dessutom finns villaägarföreningar, båtklubbar och så vägsamfälligheterna som har sett till att vägarna på ön blivit bra. Det har även funnits en fiberförening, färjeförening, kommuntillhörighetsgrupp och en VA-förening.
Sten Rydberg har varit engagerad i alla de tre största föreningarna och bott på ön sedan 1971. Redan när Sten flyttade till ön var föreningslivet väldigt aktivt. Ju fler människor som kom till ön desto mer fart blev det. Han var med och startade TGEF, Tynningös största förening, som idag engagerar 350 av totalt lite drygt 600 bebodda fastigheter på ön som tillsammans äger en dryg femtedel av all mark. 1996 skulle en stor jordbruksfastighet försäljas på exekutiv auktion. Med syfte att eventuell exploatering skulle ske på Tynningöbornas villkor kom idén upp att tillsammans försöka förvärva marken.
– När man försöker bilda någonting ska man först försöka sondera intresset. Vi kallade till ett informationsmöte. Det kom 90 personer på mötet 8 november 1995, det är ett sånt datum man kommer ihåg, säger Sten Rydberg.
125 fastigheter hade anmält intresse att bidra ekonomiskt när auktionsdagen kom. En månad senare var TGEF officiella ägare av fastigheten. Sedan dess jobbar man med att förvalta marken och har anlagt flera vandringsleder, skött skogen och upplåtit markerna till djurägare.
Tynningö Idrottsförening har funnits sedan 1942 och är vad det verkar öns äldsta förening. Ofta flyter engagemanget i de olika föreningarna ihop, som för Annika Åberg. För henne var föreningslivet ett sätt att som nyinflyttad lära känna ön och folk. Genom åren har hon varit involverad på olika positioner i de flesta föreningarna.
– Även om jag inte sitter med i styrelsen brukar jag försöka vara med på alla medlemsmöten. Det är också en stöttning till föreningen, säger hon. Hennes hjärtebarn är föreningen Gamlingbo som jobbar för att bygga ett gemensamt boende för den äldre generationen på ön.
För att samordna alla föreningar samlas man två gånger årligen till ö-råd. Där får representanter från alla föreningar information om vad som är på gång.
– Jag vill inte påstå att vi inte kan hålla sams, men det finns två huvudgrupper. De som bor permanent och de som är fritidsboende. Där kan det naturligtvis uppstå olika önskemål om vad som är viktigt och inte. Ö-rådet är ett sätt att hantera frågor som skulle kunna riskera osämja, tillägger Lars Röckert, ordförande i bygdegårdsföreningen.
Och kanske är det just det som gör att Tynningöbornas föreningsengagemang inte har resulterat i grannfejder och bråk.
– Jag tycker egentligen att vi har alldeles för många föreningar på ön. Vi är några eldsjälar, men är egentligen för få för att driva alla föreningarna. Vi hoppas på en generationsväxling så småningom, säger Gustaf Winqvist som varvar eget arbete med att ta hand om både bygdegård, barnbarn, och var projektledare för utbyggnaden av bygdegården.
I bygdegården börjar deltagarna plocka ihop sina saker. På onsdag är det dags att svettas igen och kanske kommer många tillbaka på fredag också. Då är det nämligen pubkväll med både pianobar och dart.
