I 19 år har Tynningöbarnen kunnat gå i förskola på ön. Men det är det slut med nu. Ägarna till dagiset kan inte fortsätta driften, och hittills har ingen velat ta över. - Det känns väldigt tråkigt, det här är vårt livsverk.
Glada skratt hörs från den soliga gården på dagiset Tynningöstugan och nio färgglada toppluvor syns över gärdsgården som omgärdar förskolan. Nyfikna barn tittar ut mellan spjälorna och utropar varma välkomsthälsningar.
Vi är på besök i Tynningöstugan, en förskola som har drivits i privat regi ända sedan starten för 19 år sedan då de två vännerna Nillan Kumlin och Lena Bergström bestämde sig för att flytta till ön permanent.
- Vi hade sommarställe på ön båda två, när vi i min familj bestämde oss för att flytta hit, berättar Nillan som fick med sig man och fyra barn i flytten. Nillan som arbetade som förskollärare insåg direkt vad som fattades på ön:
- Så jag frågade Lena om inte hon också ville flytta hit och driva barnomsorg med mig, fortsätter Nillan.
Efter sex månaders funderande tog även Lena steget och flyttade ut med ban och ett barn.
Året var 1993 och närmaste barnomsorg fanns i Vaxholm. Tidigare hade det även funnits dagmamma på ön, men inte längre.
- På den tiden var förstås många hemma med sina barn, och de som gick i förskolan gjorde det i Vaxholm, förklarar Lena.
Så förskolan behövdes. Av en händelse fick Nillan i samma veva möjlighet att köpa grannhuset, ett mindre fritidshus. Det inreddes och gjordes barnvänligt, lappar om barnstugan sattes upp på ön och delades ut och snart var bollen i rullning.
- Vi fick napp på fem barn direkt, och hade med oss varsitt eget barn, säger Nillan om starten.
Tanken var att med de sju barnen i förskolan testa under ett läsår. Testet föll väl ut och som mest har barnstugan haft 16 barn, vilket enligt Lena och Nillan har varit i överkant för lokalerna. I dag går det 13 barn på förskolan i åldrarna 2-5 år. Lena och Nillan står som huvudmän för verksamheten, som drivs runt med hjälp av barnomsorgspengen från kommunen. Men trots att barngruppen hålls lagom stor, är jobbet tufft:
- Vi har en person anställd på 30 timmar, vilket vi har haft under många år. Sedan blir det så Lena och jag inte kan ta ut avtalsenlig lön, det blir många timmar. Men vi har valt att ha det så eftersom vi så gärna vill jobba på det här sättet, hemma på ön. Vi slipper resvägar, kan jobba på hemmaplan och efter helt egna idéer, säger Nillan.
Solen lyser som om den hade betalt för det på de vårpigga barnen. Naturtomten som hyser förskolan bjuder generöst på naturens egna leksaker som klipphällar, kottar, pinnar och träd. Men även en riktig gammal eka, en klätterställning integrerad i naturen och en liten lekstuga. Barnen visar runt på gården som inte hyser en gnutta asfalt, fjärran från dagisgårdarna i stan, både bokstavligt och bildligt. Naturen runt förskolan bjuder även barnen på bad sommartid och långa turer i skogen, året runt.
Lena har tänt grillen eftersom en sån här vacker dag kräver en lunch i det fria. De dagar de äter lunch inne får barnen hjälpa till med förberedelserna, duka, blanda sallad och ställa fram mat.
I sommar var det 19 år sedan Tynningöstugan startades. Men den här våren blir den sista. Förra sommaren bestämde sig nämligen Lena och Nillan att detta läsår fick bli det sista.
- Vi känner att vi är klara med det här, vi har varit lite sjuka och då har det varit jobbigt att driva förskolan, förklarar Nillan beslutet.
I höstas fick föräldrarna beskedet att det skulle bli sista hösten, vilket gav dem en chans att hitta andra lösningar.
- Vi hade önskat att någon annan hade tagit över och drivit vidare förskolan i samma lokaler. Vi har hört oss för men inte fått något napp, säger Lena och förklarar av kommunen redan har tackat nej eftersom enheten det handlar om en för liten ekonomisk enhet.
- Vi gör ju allt här, och är både kokerskor och städerskor och tar hand om barnen. Kommunen kan inte anställa på de villkoren, säger Nillan och ler.
Visserligen har föräldrarna försökt skapa ett föräldrakooperativ, men alla var inte intresserade och med det barnbortfall som då skulle ha skett gick det inte att räkna hem.
Prognosen för mer inflyttning till Tynningö är å andra sidan god, med den nya statliga färjan till ön.
- Det har alltid rullat på och fungerat tidigare så det borde inte vara något problem i framtiden, säger Lena.
13 barn som barnstugan har nu tycker hon är ett bra antal:
- Vi hinner lyssna på och prata med alla, varje barn får ta plats. Det har varit viktigare för oss än att få in pengar. Men det är andra tider nu.
Hamburgarna och korvarna börjar bli klara, och dagens matgäster, nio små toppluvebarn, sätter sig på sittunderlagen på marken invid en gran och väntar in lunchen. Även om orken att driva dagiset vidare tryter, finns glädjen kvar hos både Nillan och Lena att ta hand om öns barn. Det både syns och hörs i kontakten med barnen.
- De är jättefina våra barn, lugna och glada, de äter bra och det är alltid en fin atmosfär, säger Nillan vemodigt. Lena fyller i:
- Det känns jättetråkigt att vi inte ska fortsätta, men det blir för tungt.
