Det blir inga ändringar i sjöfyllerilagen. Det föreslås i den utvärdering av lagen som presenterades i förra veckan men utredningen möter frän kritik från flera håll och anses vara spekulativ, dåligt underbyggd samt ett rent beställningsverk.
För drygt ett år sedan startade utvärderingen av den kritiserade sjöfyllerilagen och nu i november presenterade utredaren Anne Rapp sina slutsatser: ”det finns inte behov av ändringar i något avseende”.
Som skäl för det framhåller utredaren bland annat att ”det verkar rimligt att lagen i kombination med kontroller har haft en preventiv inverkan på sjöfylleri i stort”.
– Utredaren är spekulativ i sina slutsatser, säger riksdagsledamoten Lars Beckman (M) som fortsätter:
– Jag tycker inte att man kan dra slutsatsen av utredningen att lagen gett de effekter man efterfrågade. Jag önskar av en utredning att den kan peka på fakta.
Därför vill Lars Beckman att utredningen ska kompletteras med sådana uppgifter innan riksdagen beslutar i frågan.
– Vi måste ha en sjöfyllerilagstiftning som är relevant för de som berörs av frågan. Det krävs för att man ska ha respekt för lagstiftningen, säger han.
Även Hugo Tiberg, professor i sjörätt, är skeptisk till utredarens slutsatser. Efter en första genomläsning av utredningen konstaterar han att genomgången av statistik ser gedigen ut men att det vid närmare granskning visar sig att en väsentlig sak fattas.
– Nämligen undersökning av sekundärbrott och olycksfall just för området 0,2 till 1 promille. Detta fanns tillgängligt för utredaren men har inte utnyttjats, skriver han i ett mejl till Skärgården.
I ett mejl till Skärgården säger Anne Rapp att hon inte vet vilken information som åsyftas och att hon därför inte kan kommentera saken.
– Att det är ett starkt samband mellan olyckor och alkohol är obestritt, men just det nämnda området är knappast övervägt i utredningen, fortsätter Hugo Tiberg och tillägger:
– Vidare noteras att den påvisade nedgången i olycksfall, som varit kontinuerligt under lång tid, beskrivs som i hög grad en konsekvens av den nya fylleriregeln, vilket knappast stämmer.
Hugo Tiberg reagerar också över utredarens bedömning att ”svenskarna” gillar den nya lagstiftningen utan angivelse av om det är verkligt båtfolk som yttrar sig.
– Liknade är uttalandet om att vår svenska regel skulle nära överensstämma med närliggande länders, där det inte finns något liknande den omfattande 0,2-promilleregeln, skriver Hugo Tiberg.
Skärgården har via mejl ställt ett antal frågor till Anne Rapp vilka hon i de flesta fall besvarar genom att hänvisa till promemorian.
Nedgången i olycksfall inom båtlivet har varit kontinuerlig under lång tid men ni beskriver det ändå som en konsekvens av den nya lagen. Hur kan ni dra den slutsatsen?
– I promemorian görs följande bedömning. ”Under den tid lagstiftningen har varit i kraft har utvecklingen varit positiv såväl när det gäller regelefterlevnad som säkerheten till sjöss. Några entydiga slutsatser om vilka faktorer som bidragit till den positiva utvecklingen kan inte dras. Det verkar dock rimligt att lagstiftningen, i kombination med de kontroller som görs, har haft en preventiv inverkan på sjöfylleri i stort och en positiv inverkan på trafiksäkerheten.”
Du har sagt att våra svenska regler nära skulle överensstämma med närliggande länders men någon liknande lagstiftning finns väl inte som är liknande, och så omfattande som vår 02-regel. Vilka länder och lagar syftar du på?
– Jag hänvisar till avsnittet om sjöfyllerilagstiftning i andra länder på s. 195–196 i promemorian. Enligt vad som anges inledningsvis i avsnittet kommer uppgifterna från företrädare för Transportstyrelsen.
Statistiken visar att de flesta som drunknat, och som haft alkohol i kroppen, kan härledas till små båtar i sjöar och andra vattendrag som inte bevakas av de rättsvårdande myndigheterna och som inte heller omfattas av lagen. Hur har utredningen värderat den uppgiften?
– Jag får hänvisa till avsnittet om brotts- och olycksfallsutvecklingen i promemorian, s. 217-233, och till övervägandena som alltså finns på s. 235-238.
Ett av era argument för att behålla lagen i sin nuvarande form är att antalet anmälda brott minskat. Sker inte det per automatik var gång man kriminaliserar en handling?
Den frågan besvaras inte av Anne Rapp.
Det var 2010 som straffansvaret för sjöfylleri skärptes genom att den nedre gränsen för alkohol i blodet sänktes till 0,2 promille för den som framför en båt som är 10 meter eller längre och som kan göra 15 knop eller mer. Lagen har länge kritiserats av bland andra landets större båtorganisationer, båtbranschen, sjörättsinstitutet, skärgårdsbor, sakkunniga och flera riksdagsledamöter. 2017 uppmanade slutligen riksdagen regeringen att utvärdera lagen som då tillsatte den nu avslutade utredningen.
