KRÖNIKA. Häromveckan stack jag till sjöss med en vän. Planen var att driva omkring bland ytterskärgårdens små flisor och ha minimal kontakt med civilisation under ett par dagar, så vi kastade loss i riktning mot Skarv. Vi hade hunnit strax utanför Möja när vi insåg att båtens spritkök var minst sagt defekt. Vad göra nu? Vända tillbaka mot stan och missa några värdefulla semesterdagar? Kändes inte alls lockande, så vi chansade på att räddningen skulle finnas på Möja. Ett litet Trangia eller bara en extrabrännare kanske kunde gå att uppbåda?
På Coop, såklart ingenting. Inte heller macken kunde erbjuda något. Molokna började vi ge upp hoppet när vi såg en lapp om en loppis i Löka och tog oss dit. Den var på upphällningen, men kvar på ett fällbord stod ett intakt fondueset som räddade veckan (tack du okände hjälte!) och vi kunde segla vidare.
Det hela fick mig att börja fundera på vad man egentligen kan förvänta sig av en ö-butik. Svajigt kundunderlag, krävande leveranslogistik och konkurrensen från de stora kedjornas utkörningstjänster är självklara utmaningar för affärerna runt om i skärgården. Men en som trots detta haft ett gott sortiment och ständigt nöjda kunder i alla år är den på Ingmarsö.
Där har öborna vant sig vid att kunna hitta det mesta. Förutom mat och basförnödenheter har man också kunnat handla saker som skruvar och muttrar av olika slag, kastruller och diverse husgeråd här. Sedan Möja konsumtionsförening i höstas tog över butiken efter att den
drivits i ICA-format av Ove och Ingrid Ericsson i över fyrtio år, har dock många upplevt en stadig försämring. Ett sinande sortiment, hyllor som gapar tomma och allt högre priser är några av klagomålen. Men ännu mer problematiskt är att flera knappt vågar framföra dessa åsikter, av rädsla för att butiken ska försvinna helt och hållet. Man är lite gisslantagen, helt enkelt.
”En extrem sommar och orimliga förväntningar”, förklarar konsumtionsföreningen den bristande servicenivån med. Men håller det verkligen? Varför är förväntningarna så orimliga, när det bevisligen gått att driva butik på ett sätt som varit anpassat efter öbornas sätt att handla under så lång tid? Är Coop verkligen så stelbent i sitt format att det är omöjligt att anpassa efter kundunderlagets köpemönster och behov? Och är mat på hyllan verkligen en orimlig förväntning?
Att ett komplett båtkök ska gå att införskaffa i öarnas livsmedelsaffärer är kanske orimligt, inser även jag. Men att lyssna på sina kunder, är väl det minsta man kan kräva.
