Cash is king – eller? Allt färre betalar idag med sedlar och mynt, och allt fler köpställen har helt slutat ta emot dem. Men det finns fortfarande människor för vilka kontanterna är viktiga av olika skäl, och för samhället kan de ha en kritisk betydelse framöver. Skärgården hängde med och körde kosing till och från öarnas handlare.
Några nyfikna barn tittar storögt på helikoptern som precis slagit sig ner som en stor röd fluga på ängen intill Nåttaröboden. Elin Blomberg skjuter upp dörren och hoppar ut medan rotorbladen saktar in, tar den tunga väskan i ett fast grepp och stegar målmedvetet över ängen och uppför trappen mot lagret i butikens bakre del. När hon kommer ut därifrån några minuter senare har Sadía Lasfirare, som driver butiken med sin son Samir, fått ett värdefullt besök i flera bemärkelser.
– Det är vår enda möjlighet. Vi har inget annat sätt att få över pengarna om vi inte ska behöva åka hela vägen in till stan, så det här är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta ta betalt med kontanter, säger hon.
Nåttarö är det första stoppet på dagens rundtur i skärgården för att hämta dagskassor och lämna växel till ö-handlarna. Ett jobb som värdetransportföretaget Loomis utfört på uppdrag av länsstyrelsen varje sommar sedan 2010. Stockholms skärgård är den enda plats i Sverige där detta bekostas av staten.
– Länsstyrelsen i Stockholm tycker att skärgården är viktig och att denna service ska finnas tillgänglig för alla, säger Patrik Lundgren, säkerhetschef på Loomis, som hänger med på dagens tur.
Men antalet handlare som nyttjar den har med tiden blivit färre och hämtningarna mindre frekventa. På bara några år har kontantanvändningen minskat drastiskt och idag betalar svenskarna oftare med appen Swish än med kontanter, visar Riksbankens senaste Betalningsrapport. Ändå är kontanterna fortsatt viktiga. I våras presenterades resultatet av Betalningsutredningen, en statlig utredning som letts av Anna Kinberg Batra sedan 2020. Slutsatsen som hon dragit är att kontanter fortfarande kommer behövas under överskådlig framtid, och att staten måste ta större ansvar för det svenska betalningssystemet. Bland annat föreslås att regeringen ska lagstifta om att fysiska apotek, livs- och drivmedelsaffärer samt myndigheter ska vara skyldiga att ta emot kontanter.
– Vi behöver både digital och kontant säkerhet. 99 av 100 kronor i Sverige i dag är digitala, men en miljon människor kan inte använda dem. Det finns för stora sårbarheter och risker i den delen av betalningssystemet som är samhällskritisk infrastruktur. Så kan vi inte ha det, sa hon till Dagens Nyheter i april.
Patrik Lundgren håller med om det.
– Finns det inte kontanter ute hos handlarna så kommer det inte att funka. Idag är det bara i uttagsautomaterna, som blir allt färre, som det finns ett utflöde av pengar. I en krissituation kommer vi alla stå där med 500-lappar, men butikerna måste ju också ha växel. Smörjmedlet behöver finnas där ute.
Förutom krisberedskapsperspektivet – att de digitala betalningsmetoderna är avhängiga el och internetuppkoppling samt att appar som Bank-id och Swish ägs av banker och privata företag – handlar det om tillgänglighet, menar Patrik Lundgren.
– Tio procent av svenskarna har inte möjlighet att betala digitalt idag. Det kan handla om till exempel våldsutsatta kvinnor som behöver fly utan att lämna digitala spår, om äldre som vill ha koll i plånboken eller människor med handikapp som gör det svårt att hålla reda på koder och teknik.
Men på Nåttarö ser man även en annan målgrupp:
– Det är väldigt många som låter sina barn handla själva för första gången här, och lära sig värdet av pengar. Här kan de gå fritt, få sin inköpslista och sin lilla peng och betala och få växel och kvitto. Jag hörde en mamma berätta att hennes två killar pratat om det hela året, att de skulle få gå och handla själva här i sommar. Det kan tyckas vara en liten sak, men det möjliggör för alla. Det är det stora fina, säger Sadía Lasfirare.
Efter ett kort stopp på Runmarö står Sandhamn på tur – en ö välbesökt av utländska turister. Här står flera näringsidkare på rad vid Värdshuset för att lämna sina kassor.
– Vi har valt att ha kvar kontanterna. Det är ju inte alltid det fungerar med kort. Nu har vi fått Swish och det hjälper, och vi har fiber på ön som de flesta är inkopplade på. Men när det blir tung belastning så är det ju störningar ibland, säger Jeanette Florin som driver Dykarbaren.
Här ser man även en annan tydlig målgrupp som gärna betalar kontant – nämligen polska och baltiska hantverkare som är här och arbetar, en demografisk grupp som ökat i skärgården på senare tid och som inte har tillgång till exempelvis Bank-id.
Färden går vidare till Möja, Svartsö och Ingmarsö. Det är svårt att inte hänföras av utsikten över arkipelagen från ovan, men Elin Blomberg är fullt sysselsatt med att synka nästkommande leveranser via listor och SMS mellan stoppen. Helikopterpiloten Roger Kriström lyckas skickligt manövrera mellan regnbyarna och sätter ner maskinen på allt från fotbollsplaner till midsommarängar, något som väcker nyfikenhet hos många förbipasserande och det vinkas flitigt både vid start och landning. Elin Blomberg är snabb in och ut.
– Man får in sina dagliga steg i alla fall! skrattar hon när vi i raskt tempo tar oss fram längs stigar och över klippor.
– Vanligtvis hade vi inte stannat så här långt ifrån butikerna, med bil kör vi ju ända fram till dörren.
Hon har under sina 14 år som värdetransportör på Loomis varit med om ett rån och två rånförsök. Även om rånrisken kan tyckas minimal ute på en skärgårdsö ställs samma höga säkerhetskrav vid leveranserna här som på fastlandet, och Elin är utrustad med såväl larm som kroppskamera. Väskan är konstruerad för att blixtsnabbt kunna förstöra det värdefulla innehållet om så krävs, och väktaren har alltid rätt att avbryta en leverans om något känns otryggt.
Det är mitt under brinnande högsäsong och vi möter många av ö-handlarna mitt i godsleveranser och lunchrusning. Logistiken kring kontanterna fungerar bra, är de eniga om.
– För oss tar det ju minst en halv dag att åka in med pengarna, även om det inte är mycket pengar det handlar om. Och sen att få växel, nu är det ganska slut på det, säger Sozy Hedelin på Svartsö lanthandel.
Och även om det blir allt mindre kontanter, har ingen några planer på att sluta erbjuda betalningsmetoden.
– Som livsmedelsaffär tycker inte jag att man kan neka kontanter. Alla måste kunna få betala för mat, säger Sozy Hedelin.
Ute på Rödlöga står några barn i handelsboden med pantburkar, några tjugolappar och en näve mynt och försöker räkna ut hur mycket glass de kan köpa. Och även för ungdomarna som står i kassan, vilket är fallet på många sommaröppna köpställen i skärgården, är hanteringen av kontanter en nyttig lektion.
– Det är ju ofta ungdomar som har sitt första jobb här. Det är en medveten strategi, vi vill kunna lämna över till nya generationer, säger Maria Aulén Thomsson, föreståndare för Rödlögaboden och intilliggande Café Truten.
Så småningom har det blivit dags att vända tillbaka till Bromma flygplats. Dagen har varit effektiv – åtta öar från Nåttarö i söder till Arholma i norr har fått besök av Loomis helikopter på bara några timmar. I slutet av sommaren görs ytterligare en likadan tur.
– Det hade inte varit försvarbart att åka båt, det hade tagit flera dagar att ta sig runt, säger Patrik Lundgren.
Michaela Haga (C), ordförande i Region Stockholms sjötrafikutskott, har också följt med under dagen.
– Jag har fått upp ögonen för vad kontanthanteringen betyder för handlare och verksamheter i skärgården, och är förvånad över hur många olika målgrupper som vill betala med kontanter. Det är en jätteviktig service som många handlare värnar om fortsatt, säger hon.
-En extra bra dag på jobbet, sammanfattar Elin Blomberg.
