För den som inte lockas av party och hålligång finns det alternativ bland skärgårdens gästhamnar som erbjuder en mer lågmäld atmosfär. Skärgården hälsade på hos Ornö båtvarv, där man nu vill bredda utbudet för besökare men behålla den familjära stämningen.
Längst in i Brunnsviken på Ornös sydvästsida ligger Ornö båtvarv. Idag är det regnigt och folktomt på varvsplanen där ett femtiotal båtar fortfarande står insvepta i presenningar, i väntan på sjösättning. Nästa vecka står närmare tio av dem på tur för att åka i plurret.
– Det brukar komma i klump; så snart folk ser en lucka i molntäcket vill de ha i sina båtar, säger varvsägaren Inger Sjöholm.
Längre ner på hamnplanen bjuder Lars Fröderberg på kaffe i det ombonade hamnkontoret, som även inrymmer ett litet microlivs, café och ett bibliotek. Här är det självbetjäning och kontoret står alltid upplåst och uppvärmt som en sista sovplats i reserv för “akterseglade chaufförer som missat att boka färjan”, berättar Lars Fröderberg.
Han har bott på Ornö sedan 1955 och köpte varvet med tillhörande gästhamn 2007.
Efter fem år tog Inger Sjöholm och Sven Matton över själva varvsdelen av verksamheten. Sjöingenjören Inger, ursprungligen från Leksand, hade hamnat på Ornö via en vän som var skeppare på färjan där Sven jobbade som reparatör.
– Det här är fackfolk i kvadrat. Sedan dess har det blivit ordning och reda, eftersom de är duktiga både på att segla och sköta båtar. Det har fungerat enastående bra, säger Lars Fröderberg.
Själv driver han fortsatt gästhamnen med ett femtontal båtplatser och stuguthyrning. Sedan några år tillbaka har han hjälp av Anette Nanberg, kapellmakerska från Örebro. Genom sin bror som har sommarställe på ön fick hon göra sömnadsjobb åt varvet, och halkade på den vägen in i verksamheten.
– Tanken är att hon ska ta över när jag varken kan gå eller prata längre, skrattar Lars Fröderberg.
När Skärgården besöker varvet är Anette inte på plats, utan fullt upptagen i sin verkstad i Örebro. Men snart flyttar hon ut till Ornö över sommaren när gästhamnsverksamheten tar fart.
– Jag trodde nog först att jag skulle kunna kombinera sömnaden med att jobba med hamnen. Nu går det på sätt och vis, men när hamnen är igång har man inte tid med så mycket annat! Men det är jätteroligt, jag har lärt känna ön på ett helt annat sätt. Man kommer i kontakt med väldigt många bofasta och sommarboende som är nere vid varvet om somrarna, säger hon.
Tillsammans med Ornö turism som ordnat flera uppskattade vandringar runt ön på senare tid, har Anette Nanberg breddat verksamheten från att enbart handla om stuguthyrning. I år testades för första gången att erbjuda vandring i kombination med boende, bastubad och korvgrillning för sportslovsbesökare. För att underlätta transport över ön finns numera en av Ornös två podtaxis stationerad vid varvet, och i sommar finns tankar om SUP-uthyrning och grillkvällar.
– Det öppnar upp för att vi ska försöka få fler att sprida allt på hela ön och tänka större än bara gästhamnen, menar hon.
Samtidigt har området runt Brunnsviken också utvecklats på sistone.
– Skärgårdshotellet finns ju nu med sin restaurang och en padelbana på gång. Det ger ett litet uppsving. Förra sommaren kändes det som att det var många som åkte ner och hängde på bryggan. Det är mysig stämning, väldigt familjärt. Alla hjälps åt och alla pratar med alla.
Just den familjära, hjälpsamma stämningen är något som Lars Fröderberg också stolt lyfter fram.
– Om man har tappat tron på mänskligheten så får man tillbaka den när man lever här. Folk beter sig så schysst i alla avseenden. Till exempel när en människa man inte känner knackar på bilrutan när man sitter i färjekön och säger “jag glömde betala i butiken igår, här är 200 kronor”, säger han.
Han får medhåll av Inger Sjöholm som också lyfter fram all stöttning från öborna.
– De är helt suveräna. Är det kris på något vis så är de här, säger hon och berättar om den stora uppslutningen av folk som ställde upp när en båtägare tragiskt dog i en hjärtinfarkt på varvet i våras.
Samtidigt kan det familjära ibland bli aningens påfrestande. Som när telefonen ringer klockan 21 en påskafton från någon som undrar om de kan få båten imorgon.
– Vi stänger ju aldrig av telefonen, och ibland kan det vara lite jobbigt att inte vara ifred, säger Inger Sjöholm.
– Det blir lite av en livsstil, som att vara bonde ungefär. Det är inte ett sju-till-fem jobb, lägger Sven Matton till.
Ovanför hamnplanen ligger den lilla längan med sex rödmålade tvåbäddstugor och servicehus med dusch- och tvättmöjligheter. Uppe i varvsbostaden finns ytterligare en fyrbäddslägenhet. Under lågsäsong hyrs stugorna ofta ut på längre tid till hantverkare på ön, men under sommaren tjänar de som komplementbostäder till båtfolket och bokningstrycket är redan högt.
– Det blir allt fler som börjar boka redan i februari för att få plats till midsommar, säger Lars Fröderberg.
Dock har en stor del av de utländska besökare som brukar komma till gästhamnen uteblivit under pandemin.
– Det var kanske 2-3 procent förra året, mot vanligtvis runt 30 procent. Det är danskar, tyskar, finländare och engelsmän. Förhållandevis många kommer tillbaka år efter år, säger Sven Matton.
– Det är väldigt städade människor som både kan köra båt och har folkvett, fyller Inger Sjöholm i.
En av säsongens höjdpunkter är det traditionella midsommarfirandet på varvet, med majstång och dans. Då samlas många gamla klassiska klenoder i trä och gör upp i kappseglingen Ornö Grand Prix på midsommardagen. En av dem, Svens egen antika kryssare ”X” som byggdes till olympiaden 1912, ligger för närvarande under tak uppe på varvet för att bli ompysslad. Alla får vara med och bedöms enligt gamla lystal.
– Många kommer hit för att slippa Utö eller Sandhamn, där det är highlife dygnet runt, säger Lars Fröderberg.
Den visionen har Anette Nanberg också som ledstjärna för verksamheten framöver:
– Det är en speciell känsla här. Den måste finnas kvar.
