Hans "Hasse Z" Zetterström föddes i Stockholm den 23 maj 1877 och arbetade som författare, kåsör och tidningsutgivare. Till hans främsta genrer räknas kåseriet som skrevs med en vass och välslipad penna. 1912 kom Hasse Z till Utö för första gången tillsammans med sin fru Anna.
Hans Zetterström växte upp på Södermalm och från 1886 och några år framåt studerade han på Södra Latin. När fadern avled kunde han fortsätta studera tack vare en hårt arbetande mor. På Södra Latin gav han ut sin första tidning ”Kurre” som skrevs för hand och trycktes på en hektograf. Upplagan var på 100 exemplar och såldes av redaktören själv. Med tiden slog dock ”censuren” till och tillförordnad rektor förbjöd alla vidare utgivning.
När Hasse Z:as realexamen väl var avklarad anställdes han som kontorist på ett skeppsmäklarkontor. Arbetet blev dock bara ett sidospår på den litterära karriären. När modern avled började han arbeta på ett boksätteri och det tog inte lång tid innan gav han ut sin första bok ”Åtta hönor och en tupp” (1897).
1901 gifte sig Hasse Z med Anna Ahlberg. Med tiden blev de föräldrar till kåsören Erik Zetterström, eller ”Kar de Mumma” som han också kallades, journalisten Sven Zetterström samt Märta Zetterström.
I slutet på 1800-talet skrev Hasse Z för veckotidningen Figaro under signaturen ”Jörgens ledning”. Karriären kom nu i gång på allvar och han utökade sitt skrivande för den politiska skämttidningen Söndags-Nisse. Hasse Z:as författande kom att präglas av ”en stillsam humanism med överrumplande inslag av absurdism och svart humor.” 1924 slogs Söndags-Nisse ihop med Strix som redigerades av Hasse Z tillsammans med Albert Engström. Hasse lät också grunda Grönköpings Veckoblad och var tidningens förste redaktör. De sista femton yrkesverksamma åren tillbringades på Svenska Dagbladet.
Till ett av Hasse Z´s främsta stycken räknas ”Tätning av en båt”. Det är en humoristisk skildring av en båtrenovering med tillhörande sjösättning. Stycket beskriver när Hasses granne Asplund införskaffade en segelbåt som behövde riggas och rustas upp. ”Vi satte två segel med olika namn, samt en mast i mitten och satte alltihop i sjön. En erfaren sjöman skulle först ha satt båten i sjön och sedan riggat på den, men det har alltid legat något originellt över Aplund. Då båten kom i sjön sjönk den. Den sjönk inte sakta som en gråsten utan fort som en ansjovisburk med hål i botten.” Både grannen och Hasse Z blev lätt överraskade och bad till Gud om att få köpa en revolver och resa till Västervik och träffa mannen som sålt båten. ”Vi togo därpå en grogg och övertalade en på platsen bosatt yngling att dra upp båten på land.”
Under flera år hyrde paret Zetterström in sig i olika stugor på Utö. 1935 köpte de den gamla gruvarbetarbostaden på Lurgatan 5 och lät uppföra ytterligare en stuga för familjens barn, samt några mindre bodar.
– Farfar och farmor kom till Utö för första gången 1912. De umgicks med vänner och bekanta och trivdes mycket bra i alla år. Hasse åkte gärna ut med sin båt och fiskade. Dottern Märta Zetterström med familj bodde i huset bredvid och de umgicks en hel del. Märta fick många barn, alltså mina kusiner, exempelvis Anna Clara Tidholm, som blev mor till PO Tidholm, en skribent som kämpade mycket för landsbygden, säger Charlotte Schröder, dotter till Erik Zetterström, alias ”Kar de Mumma”.
1942 köpte ”Kar de Mumma” den närbelägna ön Ängsholmen strax intill Utös nordvästra sida där Charlotte Schröder bor permanent sedan många år. I boken ”Lurgatan 5 med omnejd” beskriver Hasse Z livet på Utö.
– I stugan bredvid bodde flygbaron Cederström och de hade mycket roligt tillsammans. Ibland ägnade man sig åt ”practical jokes” eller drack en punsch i societetshuset, säger Charlotte Schröder.
Hans Zetterström gick ur tiden i Stockholm den 1 juni 1946. Författaren Frans G Bengtsson skrev i en minnesruna: ”Från början till slut tycks Hasse Z helt ha saknat förmågan att skriva suddigt, slappt eller tråkigt. Han ägde vishet, en så gott som utdöd egenskap och kunde ständigt vara rolig utan att någonsin bli vulgär. I den mån man i vår värld kan våga tänka sig något framtida hederligt intresse för litteratur och litterära värden, bör han utan tvivel, av förutsatt vettiga läsare, bli räknad, som en klassiker i sin art.”
