KRÖNIKA. Jag var nyligen uppe i fjällen och vandrade. Där var snösmältningen i full gång och bäckar och floder formligen forsade fram. Det blev blött om fötterna, men en fördel var att det fanns dricksvatten precis överallt. Man behövde bara stoppa ner en kåsa i närmaste vattendrag och dricka sig otörstig på klart, iskallt fjällvatten. En välbehövlig lyx, inte minst eftersom fjällveckan var ovanligt varm och solig. Aldrig förr har jag nog gått i fjällen så många dagar i sträck utan en droppe regn.
Ovanligt varmt är det på flera ställen just nu. I Europa härjar värmeböljorna Kerberos och Karon med temperaturer långt över 40 grader på sina håll. Stora delar av Spanien är hårt drabbade av torka efter flera år av utebliven nederbörd, vilket lett till ransonering och avstängning av vattnet nattetid på vissa platser.
På Blidösundsbolaget har man sedan en månad tillbaka bestämt sig för att inte dela ut vanligt kranvatten gratis på fartygen, vilket vi skriver om i veckans nummer. Det väcker förstås misstanken att beslutet fattats av kommersiella skäl då man hellre vill sälja dyrt flaskvatten. Men det ligger inte långt till hands att tänka sig en framtid där gratis dricksvatten inte är en självklarhet på grund av ren resursbrist. Där allt fler behöver ransonera eller betala dyrt för något som är en direkt nödvändighet och förutsättning för våra liv.
Jag vet inte om jag kan tänka mig en värre tortyr än att bli nekad att släcka sin törst. Ändå är det redan verklighet för 771 miljoner människor i världen som idag inte har tillgång till rent vatten, enligt WHO/Unicef. Endast 2,5 procent av världens vatten är sötvatten, varav det mesta finns lagrat i istäcken och glaciärer. Men de försvinner i allt snabbare takt. FN-instansen Unesco beräknar att hälften av världens glaciärer smält bort innan år 2100 om uppvärmningen fortsätter som nu.
Problemet är både globalt och lokalt. I en vetenskaplig studie från 2022 har studenter vid KTH undersökt hur grundvattenmagasin på öar i Stockholms skärgård förväntas påverkas av klimatförändringarna. Man har tittat på aspekter som vattenanvändning, geologi, nederbörd, evapotranspiration och växtperiodens längd, och funnit stora – och ökande – risker för sinande grundvattenmagasin under sommarmånaderna framöver.
När jag skriver denna krönika strilar regnet ner utanför fönstret. Det som förr om somrarna räknades som en förargelse – en regnig dag mitt i juli – känns nu som en befrielse. Något som lättar knuten i magen, om än kortvarigt.
Ta inte vattnet för givet.
Ylva Bergman
