KRÖNIKA. För några år sedan var jag ute och seglade med ett gäng kompisar. Vi hade precis lämnat Finnhamn och satt segel när vi blev omkörda av en stor båt med muntra farbröder.
– VA! En TJEJ-IF! vrålade en av dem häpet när de passerade oss tätt om akterspegeln. Min vän fann sig snabbt i situationen och hojtade omedelbart tillbaka:
–Ja och ni har en gubb-Arcona ser vi!
Det var bara ett tillfälle i mängden av alla gånger då det känts långt ifrån självklart att vara kvinna i båtsammanhang. I alla fall om man händelsevis står till rors. På sjön är det som att könsrollsstereotyperna står och stampar i femtiotalsfarstun utan att skämmas för sig det minsta. Det är något Anna Morou Lange vill ändra på med nätverket She Captain, som hon berättar om i artikeln här intill. Hon vill lyfta fram förebilder som inte är perfekta, och pusha kvinnor till att våga göra saker utan att vara hundraprocentigt säker på att allt kommer gå helt enligt plan. Det vill säga, göra precis som män gör.
Förebilder är nyckeln till det mesta. Det blir så oändligt mycket lättare att ta sig an något, om man ser någon som påminner aldrig så lite om en själv gå i bräschen och göra det först.
För mig som journalist vill jag bidra till det genom att se till att tidningen du håller i nu har en vettig representation. Att människor av olika kön, ålder, och hudfärg helt enkelt kan öppna tidningen och någonstans känna igen sig, och känna att “sådana som jag får synas”.
Det görs årliga undersökningar över hur det står till med representationen i svenska medier, och det är ofta rätt dyster läsning. Trots att befolkningen består av i princip lika många kvinnor som män, visar siffrorna för 2017 att inte ens var tredje medverkande (31 procent) var en kvinna.
Därför är det extra beklämmande varje gång jag eller någon av mina kollegor är ute och försöker hitta personer som vill ställa upp med namn och bild i den lilla enkäten här bredvid*, och i nio fall av tio får nej från: just det, kvinnorna. Det slår aldrig fel.
Jag gissar att det är samma sak där: kvinnor vill inte vara med om de inte vet att det de säger är rätt, bra och vidimerat på alla sätt. I stället för att göra som männen; slänga ur sig nåt bara. Vilket resulterar i att de, i vanlig ordning, får höras och synas mest. Inte för att de nödvändigtvis har mest intressanta saker att säga.
Så alla damer, tanter, tjejer, brudar: nästa gång ni ser oss med block, penna och kamera i högsta hugg, ställ upp! Skit i att håret inte ligger perfekt eller att ni inte har en lösning på världssvälten. Se det istället som att just du bidrar till att fler andra grymma kvinnor kan känna att de också borde få komma till tals. I medier, och i samhället.
* Kuriosa: Frågan denna vecka löd egentligen: “Tycker du att båtlivet är jämställt?” Men vi fick ingen som ville svara på det.
