KRÖNIKA Hur går det egentligen för våra ö-butiker? För ett par år sedan hängde Tjockös butik på en skör tråd, nu lägger Lillströms på Ljusterö ner och mjölk på Ornö kan man framöver endast handla under högsommaren.
Att det är tuffa villkor för företagarna, det förstår många. Många förstår också att det kostar lite mer i en liten matbod än i en jättebutik i stan där karta och kompass är lämpliga verktyg för att navigera sig fram. Trist att butiken lägger ner, tycker folk, samtidigt som man fyller sin frys med storpack från matkedjorna.
Problemen som butiksägarna berättar om varierar. Det kan handla om fraktkostnader, höga grossistpriser på små partier, kortavgifter med mera. 2010 valde Arla att ändra sina leveransavgifter, även mindre leveranser skulle nu kosta pengar. Det spelar ingen roll om lastbilen ändå ska till grannbutiken, alla får betala. För en leverans av 250 liter med mejeriprodukter, måste butiken lägga på en krona extra per paket. På Ornö betalar butiken nästan 11 kronor för en liter mjölk. Plus moms! I slutändan är det väldigt enkelt: för få är villiga att pröjsa vad det kostar och vi får vad vi betalar för.
En rapport som kom i våras föreslår nya stöd till glesbygdsbutiker, men frågan är om skärgården har någon nytta av dessa. Ett av villkoren är att butiken är öppen året om. Ett annat att minsta avstånd till närmaste butik måste vara 15 kilometer. Ett avstånd som på land är cykelavstånd, men över vatten är långt, tidsmässigt. Men förslag och regler tar sällan hänsyn till öarnas förutsättningar.
Ett annat fenomen som potentiellt kan bli ett problem för ö-butikerna är hemleveranser, som ett företag börjat med i skärgården i sommar. Solbadande semesterfirare kan nu få matkassarna levererade direkt till bryggan. En tjänst som totalt kan komma att förändra villkoren på öarna. Trots att det kostar en del, så har intresset hittills varit enormt. Mer om detta kan ni läsa i nästa veckas tidning, när vi hänger med på en tur.
Samhällen förändras, man behöver inte dra några stora moraliska växlar på var och hur vi handlar. Nostalgi är heller ingen hållbar linje för ett fungerande ö-liv. Men samtidigt är det åtminstone för mig, svårt att skaka av mig det romantiska skimmer som bilder av vackra, gamla handelsbodar, fulla med folk, ger. Men sådant kan man ju förstås se i gamla filmer, det är ju bara att lägga pengarna på en toppmodern hemmabioanläggning, så slipper man dyr mjölk.
Peter Augustsson
