KRÖNIKA. I Sverige slår vi oss ofta för bröstet och kallar oss miljövänner. Vi källsorterar, vurmar för grön el och anser oss vara en nation med föga påverkan på det globala klimatkatastrofläget. Vi pekar däremot gärna finger runt om i världen och kräver av Kina att sluta elda kol och förfasar oss över enorma sopberg i Indien.
Ändå behandlar vi vårt närmaste hav som skit, och har gjort så länge. Östersjön ligger i topplistan över världens mest förorenade hav. Tomt, dött och övergött.
Det är märkligt, eftersom så många av oss ändå har en sådan nära relation till vattnet. Vi har försörjt oss på fisket sedan urminnes tider. Vi är ett fritidsbåtfolk som inget annat på jorden. Vi har med vår allemansrätt och vårt strandskydd unika möjligheter att vistas vid havet och njuta av den frid och den frihetskänsla som det skänker.
Det som också är märkligt är att det på vissa fronter varken tycks saknas kunskap eller politisk vilja att göra något åt situationen. I stort sett alla riksdagens partier verkar nu eniga om att det högeffektiva, storskaliga industrifisket är skadligt för Östersjöns fiskbestånd. Ändå händer inte särskilt mycket kring frågan som kustfiskare larmat om i decennier. Varför denna handlingsförlamning?
Kanske är det för att det som sker inte syns. Det kanske är svårt att föreställa sig utbredningen av döda bottnar när allt ser ut som vanligt på ytan. Skickar vi ner skräpet där så är problemet ur världen.
Kanske är det också för att vi har nog med elände nu. Med hot om världskrig, skenande bolåneräntor och gängkriminalitet som lamslår samhället – vem orkar bry sig om att musslor får allt svårare att bilda skal i takt med att havet försuras? När barn dör i Mellanöstern och man inte har råd att tanka bilen, vem orkar tänka på att gäddornas lekmiljöer förstörs av utdikning och kustexploatering?
Men den ekologiska katastrofen i Östersjön är en större fråga som det är viktigt att vi inte tappar blicken på. Havet är jordens lungor. Det ger oss syret vi andas och maten vi livnär oss på. Allt hänger ihop med havet, och det kommer vi förr eller senare att bli varse.
I detta extra tunga nummer av Skärgården har vi djupdykt ner i Östersjön. Vi har pratat med forskare, politiker, myndigheter, intresseorganisationer och ideellt engagerade. Vi försöker ge en begriplig bild av komplexa frågor, men också förmedla hopp om att det går att göra något åt situationen, och att vissa saker faktiskt går åt rätt håll. Inte minst på lokal nivå.
Några saker kan vi alla göra, och det är inte ens särskilt svårt. Skicka inte båttoans avfall rakt ut i havet. Undvik skadlig bottenfärg. Respektera fredningsområden för fisk och fågel. Kom igen nu.
