KRÖNIKA. På radio och tv kommer ofta rapporter om ett splittrat Sverige och om utanförskap. Ekonomisk och social utsatthet, centralisering och urbanisering, digitalisering, rasism och främlingsfientlighet stänger människor ute och skapar konflikt.
Utanförskap på det samhälleliga planet är förödande och bör tas på stort allvar. Lika förödande vet vi att det kan vara för den enskilda individen.
De allra flesta har känt det någon gång, känslan av att inte höra till och inte få eller kunna vara med. Kanske
associeras känslan med skoltiden, arbetsplatsen, bekantskapskretsen, digital teknik man inte kan använda eller inte förstår, diskriminering eller ensamhet.
För några år sedan jobbade jag på en lokaltidning i Söderhamn. I Stråtjära, ett litet samhälle några mil utanför stan, samlas bygdens gubbar på den lokala mataffären varje morgon. Det var när flera började gå i pension och satt ensamma och uttråkade i stugorna som de hamnade där i förbutiken på Tempo. Sedan dess har ett “gubbdagis” växt fram. Nu ses de varje morgon och slår ihjäl ett par timmar, dricker kaffe och pratar strunt. De behöver ingen mer gemensam nämnare än att alla bor i Stråtjära och har lite tid att slå ihjäl. Nu har de ett sammanhang, en grupp där de är självklara och det är inte att underskatta.
Även om att bo i glesbygd såklart automatiskt inte innebär att man vill umgås med dem som råkar bo i närheten, känns det ändå som att det i högre utsträckning än för stadsbor kommer naturligt att hålla ihop. Iallafall vittnar tidningen den senaste tiden om att det finns mycket gemenskap i skärgården. Så även detta nummer.
På sidan 12-13 kan ni läsa om ett annat gäng gubbar, som ses och spelar fotboll på Dalarö oavsett väder. Och det är ju just en av de saker som för många, ung som gammal bidrar med gemenskap och sammanhang i livet. Skärgårdens Rodel- och Kälkklubb turnerar världen runt tillsammans och tävlar, mer om det på sidan 18, och på Djurö kan teknikintresserade barn och vuxna enas kring sitt intresse för programmering.
Att gemenskap motverkar utanförskap är ju ingen nyhet och vikten av att alla får känna att de hör till, iallafall någonstans, bör inte underskattas. Det kanske kan verka naivt, men jag tror faktiskt att det kan hjälpa till att stadga upp ett splittrat Sverige även på makronivå.