För första gången någonsin deltar ryggmärgsskadade i en eskadersegling i Stockholms skärgård. Skärgården följde med på en av etapperna av LOVA - Segla Högre med destination Bullerö.
– Det krävs lite extra guts för den som sitter i rullstol att komma ut i ytterskärgården, säger Claes Hultling, professor, VD för Spinalis och initiativtagare till projektet.
Redan när Claes Hultling sommarpratade i P1 2011 drömde han om att ge fler ryggmärgsskadade chansen att få uppleva ytterskärgården. Nu är det dags. Runt lunchbordet på Bullandö marina sitter drygt 20 personer och väntar på kaffe och en genomgång av vad som snart ska ske – etapp 2 av premiärseglingen LOVA – Segla Högre för ryggmärgsskadade. Vilka ska ombord på vilken båt, och vem blir varje deltagare mentor?
– Skärgården har inte varit tillgänglig för personer i stol alls. Det krävs en del fix. Det blir spännande att göra fyra sådana här läger för att samla ihop erfarenhet, säger Claes Hultling.
Det är förstås inte första gången personer i rullstol seglar, men första gången de ges möjlighet till mer än bara en dagsegling, tillsammans med andra och så långt ut i skärgården. Eskaderseglatsen med fyra anpassade segelbåtar och två följemotorbåtar startade i Gräddö och ska avslutas på Landsort till midsommar. Varje etapp är fyra dagar lång. Etapp 1 tog första gänget från Gräddö via Norrpada och Björkskär in till Bullandö Marina där besättningen nu byts och åtta nya deltagare i rullstol ska få komma ombord. För att detta ska vara möjligt finns totalt 15 seglingsvana ledare med ombord på segelbåtarna Varg, Mashenka, Våga och Handicat, eller i följebåtarna Plåtniclas och Eskil, samt att öarna har bryggor så det går att komma iland.
– Vi kommer skifta besättning mellan dagarna så man får prova olika båtar, berättar ledaren Anton Wahrby.
Claes Hultling är den enda ur ledarbesättningen som själv sitter i rullstol. Han är nyss 70 år fyllda och fick sin ryggmärgsskada som 31-åring. Sedan dess har han vigt sitt liv åt att förbättra livet för andra med samma skada.
– Det är bökigt att vara invalid och då drar man sig för att göra saker som kan försätta en i jävligt jobbiga situationer. Jag har varit ensam ombord men nu är jag 70 och vill inte utsätta mig för det, säger Claes Hultling.
Backar vi bandet så startade Claes Hultling Stockholms handikappades segelsällskap på 80-talet. 1986 startade han Skota Hem. Sedan 1991 driver han stiftelsen för ryggmärgsskadade, Spinalis, och arbetar som läkare på neurologmottagningen på Karolinska Sjukhuset i Solna. LOVA – Segla Högre är ett samarbete mellan Spinalis, Skota Hem, Stockholms handikappades segelsällskap och Handicat. De fyra organisationerna har anordnat seglarläger tidigare, men då endast erbjudit dagseglatser med övernattning i land. Nu ska deltagarna sova ombord. Katamaranen Handicat är byggd från scratch för rullstolar och har bland annat en hiss ner till kojerna.
– Den är väldigt enkel att vara i. Vargs antidot kan man säga. Funktionell. Bred. Det går att ha tolv rullstolar i sittbrunnen. Med Varg är det en otrolig skillnad. Det mest sublima man kan uppleva, säger Claes Hultling.
Under sina föreläsningar på Karolinska Institutet har Claes Hultling rekryterat personal till eskaderseglingen. De flesta av ledarna är därför läkarstudenter med seglingsvana.
Per Jameson är en av deltagarna. Han skadade sig 1980 och har sedan dess fortsatt hålla på mycket med båtar.
– Det bästa är en så liten båt som möjligt. Jag har gjort misstaget att hyra en 50-fotare en dag. Ingen båt är tillräckligt stor att rulla runt i. Då måste du upp i 75-100 fot.
Han har en egen men säger att han inte är i skick att ta ansvar själv för den och ge sig ut.
– Min sambo är inte så seglingsvan och det är svårt när man måste köra med någon. Då blir det inte bra.
Men nu har du stöttning här?
– Ja, nu ska jag känna på igen. Är det här tillräckligt roligt? Att segla flera och samla ihop dem såhär har inte gjorts, och dessutom flera gånger i rad. Det är väldigt ambitiöst. Jag är med fyra dagar, det finns en gräns för hur länge man kan vara med, sova i en koj, i och ur.
Niclas Rodhborn vågar sig på ett dygn denna första gång. Han har inte seglat förut. Men han har liksom flera andra känt Claes Hultling i många år.
– Jag har suttit i rullstol sedan jag var 19 och har haft kontakt med Spinalis och Claes sedan dess.
Claes Hultling fick sin skada när han – i sällskap med sina läkarkollegor – dök på en sten 31 maj 1984. Redan under rehabiliteringen på sjukhuset den sommaren fick han permission och helikoptertransport till sitt hus på Landsort över helgerna. Kanske kontroversiellt, men billigare än att låta honom stanna på sjukhuset, berättar han i sommarpratet. Skärgården och segling, som han började med under konfirmationen, är viktiga för honom och han menar att det hjälpte honom att tillfriskna.
– Det är en primitiv upplevelse. Men om inte personer i rullstol förstår att man kan uppleva detta kommer de inte efterfråga det. I år är det 100 år sedan Svenska Kryssarklubben startade och de skryter om att göra skärgården tillgänglig. Men inte för de med funktionshinder. Någon måste börja. Det har jag länge önskat, säger han innan han startar motorn på Plåtniclas.
När etapp 2 är avslutad några dagar senare formulerar Anna-Karin Merin sin upplevelse på Stockholms Handikappades Segelsällskaps facebooksida:
”Rullstolsåkning över stock och sten och även en liten grundstötning hann vi med. Svinkallt första natten trots långbyxor, ylletröja, yllemössa och två sovsäckar men sen blev det fart i dieselvärmaren. R8an är den vackraste båt jag skådat men mitt hjärta fastnade för en inte fullt så smäcker katamaran som var så lättstyrd att ett tetralillfinger räckte. Kan tom köpa att hon har ratt. Tror jag bokar in nästa sommar redan nu för det var bara helt oslagbart”.
