KRÖNIKA.
Ett år är slut och ett nytt tar sin början, så som det gjort många gånger förr. I vanlig ordning i dessa krönikor runt nyårstid är det dags för en summering och reflektion. Vad hände egentligen under 2025?
En del av det mest minnesvärda har vi samlat i vår sedvanliga årskrönika längre fram i tidningen. I artikeln här intill tog jag även hjälp av AI för att blicka både bakåt och framåt. Den slår fast några saker som jag kanske känner mig milt skeptisk till: var 2025 verkligen året som skärgården började behandlas som ett året-runt-samhälle? Jag tror vi har en bit kvar, faktiskt. Heta frågor 2026, spår den, blir bevarande kontra utveckling, möjligheter kontra påfrestningar, bostadsbrist, ojämn service och pressat ideellt engagemang – öarnas ständiga frågor. Nog känns det som att dessa svar skulle kunnat appliceras på nästan vilket år som helst? Men även om Chat GPT kanske inte till hundra procent har koll så lyfter den saker väl värda att diskutera.
För egen del är det några saker som sticker ut från 2025. Den stora fackeldemonstrationen för att hindra nedläggningen av Ljusterö högstadium i början av året och den mäktiga båtmanifestationen på Kanholmsfjärden i protest mot dumpning av muddermassor, som bägge drevs av uppfinningsrika och handlingskraftiga skärgårdsbor, är kanske de allra tydligaste. Men även mindre uppseendeväckande saker har fastnat. Hur hela Dalarö tog strid för Lasse som inte längre fick fortsätta plocka skräp – ett jobb han skött fläckfritt i 30 års tid och som betytt lika mycket för honom som för byn. Ljusteröbor som tog saken i egna händer och fixade i ordning skolgården till barnen. Jägare som ägnat natt efter natt åt att sitta på pass för att skydda bygden från vildsvin, promenadsällskapet Antikrundan som motverkar ensamhet och isolering, en enkel privatpersons insamling av uttjänta fiskenät till kriget i Ukraina och engagerade föräldrars nytändning av Runmarö skola, för att bara nämna några exempel.
Som vanligt är det en tröst att vända sig till det lilla, vardagliga, när den stora världen stormar. För att påminna sig om det fina som trots allt finns; hjälpsamheten grannar emellan, engagemanget hos eldsjälar som orkar dra tunga lass i föreningar som kanske inte är så sexiga men som verkligen behövs för att ö-livet ska rulla. Är det något man kan ta med sig från 2025, tycker jag, är det att alla insatser räknas och att man faktiskt kan göra skillnad, om man bara samarbetar.
Nu är det snart ett nytt år, med en massa ännu oskrivna tidningssidor att fylla. Oavsett vad som händer 2026 tror jag att skärgården är rustad för att möta det, med gemensamma krafter som plockas fram när det behövs. Som vanligt.
Gott Nytt Skärgårdsår!
