Fetörtsblåvingen är en starkt hotad fjärilsart som i Sverige bara finns på några få platser. Ett av de viktigaste områdena är Mörtö i Nämdö skärgård, där länsstyrelsen tillsammans med entreprenörer nu öppnar upp markerna för att bevara fjärilens livsmiljö.
Motorsågarna mullrar på håll i skogen. Gustav Stenson banar väg genom sly och snår i riktning mot ljudet. Han är miljöhandläggare på länsstyrelsens enhet för naturskötsel och har åkt ut till Mörtö idag för att möta upp entreprenören för en speciell arbetsinsats.
– Det här är inget vanligt skogsbruksuppdrag. Det har ett väldigt specifikt syfte och det behövs ett tankesätt som entreprenören kanske är lite ovan vid. Därför är vi som beställare med i processen lite extra mycket, åker ut och diskuterar på plats och så.
Det speciella syftet består i att gynna en liten prickig, violettblå fjäril. Fetörtsblåvingen är en starkt hotad fjärilsart som bara finns på en handfull ställen i Sverige. På Mörtö söder om Nämdö har den ett av sina starkaste fästen i landet. Här är marken ovanligt kalkrik vilket märks på vegetationen – till skillnad från närliggande skärgårdsöar som är karga och domineras av ljung, lavar och blåbärsris, är växtligheten här av ett annat slag, med betydligt mer prunkande flora. Orkidéer som svärdsyssla, nektarrika blomväxter som blodnäva, mandelblom, gräslök och olika fibblor, och fetknoppsväxter som gul och vit fetknopp samt kärleksört trivs i den kalkrika jorden. Just den sistnämnda är en avgörande anledning till varför fetörtsblåvingen frodas just här – det är nämligen helst på den som den kräsna fjärilen lägger sina ägg.
De åtgärder som nu ska göras på ön handlar egentligen inte enbart om fetörtsblåvingen, utan om att stärka den här typen av ovanliga habitat som helhet.
– Fjärilen är en paraplyart. Om man fokuserar på den så faller även många andra arter in under dess paraply. Den är en bra indikator som kan tyda på att hela ekosystemet gynnas, förklarar Gustav Stenson.
Därför har den valts ut till ett åtgärdsprogram för hotade arter – ett så kallat ÅGP – som tas fram av Naturvårdsverket och verkställs av länsstyrelserna. Även stiftelsen Nordens Ark är med och delfinansierar projektet.
Hur kommer det sig att fetörtsblåvingen är hotad?
– I Sverige har den nog alltid varit relativt ovanlig eftersom det är mycket som ska klaffa för att den ska finnas. Men även här har den blivit mycket mer sällsynt, framförallt på grund av igenväxning och ändrad markanvändning. Tidigare i historien så har de här ganska otillgängliga, bergiga skogsområdena och hällmarkerna ändå hållits öppna genom bete och plockhuggning av bönderna som har bott i området.
Men att återigen öppna markerna här var ingen självklarhet.
– Mörtö är inget naturreservat eller skyddat område. Vi är beroende av samarbete med privata markägare som ställer upp frivilligt och är positiva till det här.
Fetörtsblåvingen inventeras årligen på Mörtö sedan 2019, men resultaten svänger rejält från år till år. Under inventeringen 2024 hittades 622 ägg på tio lokaler runt om på ön, jämfört med 170 året innan, 163 året innan det och 608 året dessförinnan.
– Vad som orsakar skillnaderna i antal ägg mellan olika år vet vi inte riktigt. Vädret kan vara en faktor, liksom förekomsten av till exempel rådjur som betar ner kärleksörten, säger Gustav Stenson.
Hur vet ni om åtgärderna ni gör nu får effekt?
– Helt ärligt så kommer det att vara jättesvårt att mäta. Då skulle man egentligen behöva utforma en typ av vetenskaplig studie som är väldigt mycket mer ambitiös, som tyvärr inte ryms inom vårt arbete. Vi har ändå hyfsat klara direktiv från Naturvårdsverket att fokus ska vara på praktiska, konkreta åtgärder och vi vet vilken typ av livsmiljö som fetörtsblåvingen behöver och att igenväxning är ett hot. Så vi känner oss rätt säkra på att det är en bra åtgärd, men den vetenskapliga uppföljningen är faktiskt en brist inom ÅGP-verksamheten.
Att prioriteringen är mest “bang for the buck” blir tydligt när vi vandrar omkring på ön. Gustav Stenson förklarar hur man ska tänka vid gallringen medan Torgny Steen och hans killar lyssnar och märker upp vilka träd och buskar som ska fällas. Kärleksörten vill ha det öppet, soligt och varmt. Sydvästliga klipphällar och slänter ska röjas på sly, ris och ungträd för att släppa in mer ljus. Träden som fälls lämnas kvar på marken.
– Det ser kanske lite stökigt ut, men åtgärden blir mycket mer tids- och kostnadseffektiv om vi kan göra så. Att fälla går ganska fort och kräver bara en motorsåg. Men att ta tillvara och frakta bort virket är väldigt mödosamt. Att göra så här ger oss mer fetörtsblåvinge för pengarna!
Det blir också en naturvårdsåtgärd i sig, menar Gustav Stenson.
– Det skapar jättemycket död ved till insekter och svampar, så det är en bonus.
Torgny Steen, som själv har anor från Mörtö, tycker att det som skiljer det här uppdraget från andra framförallt är syftet.
– Det handlar om att vara med och främja en starkt hotad art och där vi inte riktigt vet vad effekten blir, säger han och fortsätter:
– Vanligtvis handlar våra uppdrag om att få in mer solljus på en tomt eller att det är riskträd som ska ner, eller avverkning för mobilmaster, eller naturvårdsinsatser för kommunen. Här får man ju tänka efter för varje träd som fälls. Vilken effekt blir det? Blir det ingen är det kanske bättre att inte fälla.
– Sedan är det ju annorlunda att arbeta i skärgården. Allt måste med ut, glömmer man ett verktyg kan det kosta en hel arbetsdag för att åka och hämta det.
I båten på väg hem är Gustav Stenson nöjd och förhoppningsfull. Det är första gången denna åtgärd görs på Mörtö, men om det skulle bli fler framöver har han redan idéer om hur det skulle kunna utvecklas.
– Vi tar egentligen en ganska liten del av ön denna gång. Men framöver kanske vi kan skapa korridorer mellan de öppna ytorna, det skulle också hjälpa fetörtsblåvingen att förflytta sig och trivas här.
Fakta/Fetörtsblåvinge
• I Sverige har fetörtsblåvingen Scolitantides orion idag bara fem kända stabila förekomster: På västkusten kring Strömstad, vid branterna längs med Marvikarna i Strängnäs kommun, vid Bråviken i Norrköpings kommun och i Stockholms skärgård (Mörtö, Munkö, Läskär på Torö, Krokskär och Äspskär).
• Arten har haft en kraftig tillbakagång i utbredningsområdet och kartläggningar av gamla och andra potentiella lokaler har endast resulterat i några nya förekomster. Sedan 2011 har det funnits ett nationellt åtgärdsprogram för att förtydliga arbetet som krävs för att rädda arten.
• Stora ansträngningar har gjorts för att försöka återfinna arten i Stockholms skärgård. Inventeringar mellan 2001-2009 har omfattat alla större öar söder om Runmarö. Efter många år utan några fynd i Stockholms skärgård upptäcktes en ny population 2018 på Mörtö och några år senare även på Munkö och på södra Torö och strax söder om Torö.
• Fjärilen är så pass ovanlig att den klassas som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan. De främsta hoten är igenväxning och därför röjs nu tidigare fria ytor för att återskapa en miljö med hög solinstrålning.
Källa: SLU Artdatabanken
