I lördags slöt runt 250 båtar upp på Kanholmsfjärden för att manifestera mot dumpningen av förorenade muddringsmassor på platsen. Sedan augusti är planerna satta på paus efter att ha fått massiv kritik, men är inte avskrivna. Förutom privatpersoner, föreningar och lokala företag deltog även flera kommunpolitiker från Värmdö i helgens protester.
– Vi är inte nöjda förrän Stockholms stad drar tillbaka sin ansökan om dumpning i havet, säger Carl Kangas (S), kommunstyrelsens ordförande i Värmdö kommun.
En efter en dyker de upp vid horisonten. Motorbåtar, segelfartyg, gummibåtar, ekor, kanoter, en skuta och små och stora arbetsfartyg. 13:15, startar manifestationen med en kör av mistlurar som tjuter över Kanhholmsfjärden. Budskapet är tydligt: Inte i vårat vatten!
Till grund för båtmanifestationen ligger Stockholm stads planer på att dumpa 200 000 kubikmeter förorenad gyttja och lera från byggnationen kring Kolkajen i Norra Djurgårdsstaden. Ett projekt som på stadens hemsida beskrivs som ett ”hållbarhetsprofilerat område med uppdrag från kommunfullmäktige att testa och utveckla nya lösningar och arbetsmetoder för en mer hållbar framtid.”
På dryga två veckor har planeringsgruppen för Rädda Kanholmsfjärden – om sex personer – där Maria Roos ingår, lyckats mobilisera över 900 följare på FB, och nu även ett par hundra båtar som cirkulerar på den tilltänkta dumpningsplatsen för att visa sin vrede.
– Det är mäktigt, säger Maria Roos när hon tittar ut över fjärden där resultatet av deras arbete guppar fram med banderoller och vimplar.
Muddermassorna som staden planerar att dumpa består av olika lager och har allt från mycket höga halter av föroreningar till mycket låga. De mest förgiftade mängderna som innehåller mycket höga halter förslår man ska avvattnas och läggas på deponi på land. Men de övriga massorna med klassningen mycket låg- upp till hög halt vill staden dumpa i Kanholmsfjärden.
Det handlar om en rad giftiga ämnen som bland annat arsenik, kvicksilver, bly, koppar och antracen. Antracen är ett så kallat prioriterat ämne som lagras i fettvävnaden hos organismer och kan ha negativa effekter på fortplantning. Det har en komplex spridning i miljön och förekommer i de tilltänkta dumpningsmassorna i halter som överskrider gränsvärdet.
Flera av Värmdös politiker är på plats och de är upprörda.
– Vi är otroligt engagerade i att förbättra vattenkvaliteten och Östersjöns status. Det är också därför som det är så frustrerande och provocerande att Stockholm stad kan tänka sig att behandla ett känsligt innanhav och skärgården på det här sättet, säger kommunstyrelsens ordförande Carl Kangas som är ombord på Svenska sjös knallgula båt tillsammans med Amie Kronblad (L), Kristina Lång (C), Pontus Tengby (MP) och Julia Ekedahl (S).
Dumpning av muddringsmassor till havs är enligt lag förbjudet, men dispens kan sökas hos länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar. Carl Kangas anser att kommuner borde ha större befogenheter i frågan om dumpning och att lagstiftningen kring dispenshantering behöver ses över.
– Det här definieras som allmänt vatten men det ligger ju verkligen i Värmdös geografi och jag tror allmänheten förväntar sig att man som kommun ska ha större rådighet över en sådan här fråga. Så jag tycker det finns två saker man behöver fundera på: dels hela hanteringen, att det är så pass enkelt att ansöka om dispens, men också att kommunen bör ha mer att säga till om.
Tycker du att fastighetsägarna närmast en dumpningsplats borde ha ett större inflytande i beslut om dumpning?
– Ja, som sagt tycker jag att hela lagstiftningen borde ses över. Sedan måste man naturligtvis göra olika avvägningar. Vi i kommunen har haft kontakt med fastighetsägare som just menar att det kanske inte är allmänt vatten i det här fallet och som anser att det delvis är deras vattenområde som staden tänker dumpa på. Det pekar vi på i vårt förslag till yttrande och de uppgifterna i inlagorna kommer rätten också behöva förhålla sig till.
Värmdö kommun anser inte att staden gått till botten med förhållandena kring dumpningen och menar att det finns betydande brister och osäkerheter i den utredning de låtit ta fram. Värmdö framhåller även att staden förkastat alternativet att omhänderta samtliga massor på land, bland annat på grund av kostnaderna. Varför man inte budgeterat för att rena alla massorna förklarar Staffan Lorentz projektledare på exploateringskontoret med att det inte är nödvändigt.
– Det är så stora mängder massor som inte är miljöfarliga på det sättet. Det är orimligt mycket vatten man skulle behöva frakta bort för att hantera på annan plats.
– Vi har tittat på flera olika metoder att lösa den här uppgiften. Och där har vi tittat på vad som går att göra rent ekonomiskt och då kostar det väldigt mycket att köra bort allt på lastbil och det finns ingen mottagningsanläggning som tar emot massor som till största del består av vatten och lite bottensediment, säger Staffan Lorentz.
Har ni funderat på att dumpa massorna i närheten av Norra Djurgårdsstaden?
– Det har vi men det har inte varit tillräckligt djupt, för strömt eller större störningar. Så vi har tittat på platser där man kanske redan har dumpat och där det är väldigt djupt och det är troligt att det inte får så stor miljöpåverkan. Därför har vi hamnat längre och längre bort.
Staffan Lorentz menar att staden inte vill vidta några åtgärder som medför att det uppstår skador på miljön, men anser inte att massorna kommer att orsaka några försämringar i Kanholmsfjärden.
– Vi ser ju att det inte ska försämra miljön på platsen genom att det som dumpas har lägre halter än det som redan ligger där.
Men det blir ju ändå mer i Kanholmsfjärden?
– Om man ser det ur ett större perspektiv blir det renare i Östersjön genom att vi tar upp massorna med högst halter från botten utanför Kolkajen och lämnar till deponi, säger Staffan Lorentz.
Vad krävs för att ni ska komma fram till att det inte ska byggas alls – att det antingen drabbar miljön för mycket eller kostar för mycket pengar att rena på ett sätt som alla blir nöjda med?
– I så fall ska man ändra på vårt uppdrag och korrigera det, säger Staffan Lorentz.
Maria Roos och Rädda Kanholmsfjärden arbetsgrupp kommer fortsätta att kämpa för sin sak.
– Vi kommer inte att ge oss, det gör vi inte, säger Maria Roos.
Frågor och svar om dumpningen i Kanholmsfjärden
Stockholm stad planerar att dumpa 200 000 kubikmeter muddermassor i Kanholmsfjärden. Massorna kommer från byggnationen kring Kolkajen i Norra Djurgårdsstaden och innehåller en rad giftiga ämnen. De mest förgiftade materialet med ska renas och läggas på deponin på land men även det man vill dumpa innehåller höga halter av föroreningar. Staffan Lorentz, projektledare på Exploateringskontoret Stockholm stad, besvarar frågor:
Varför har Stockholm stad inte budgeterat för att rena alla muddermassor?
– Det är så stora mängder massor som inte är miljöfarliga på det sättet. Det är orimligt mycket vatten man skulle behöva frakta bort för att hantera på annan plats. Vi har tittat på flera olika metoder att lösa den här uppgiften. Och där har vi tittat på vad som går att göra rent ekonomiskt och då kostar det väldigt mycket att köra bort allt på lastbil och det finns ingen mottagningsanläggning som tar emot massor som till största del består av vatten och lite bottensediment, säger Staffan Lorentz.
Är det för att det saknas en anläggning som kan ta emot massorna eller är det ekonomiska incitament som gör att man inte överväger att rena samtliga massor på land?
– Det är nog en kombination av de skälen och miljöbelastningen i sig som det innebär att köra tusentals lastbilar på land, säger Staffan Lorentz.
Har Staden gjort någon avvägning av miljöaspekten av transporterna mot skadorna i havsmiljön?
– Om Mark- och miljödomstolen önskar att det redovisas så kommer det utföras av oss, säger Staffan Lorentz.
Spontant tänker man kanske att det borde avvägas mot varandra?
– Vi vill inte göra detta om det uppstår någon skada överhuvudtaget. Vi ser ju att det inte ska försämra miljön på platsen genom att det har lägre halter än det som redan ligger där, säger Staffan Lorentz.
Vad säger ni på Stockholm stad till dem som inte sväljer argumentet att det inte skulle göra någon skada för att det är mindre förorenat än det som redan finns på platsen?
– Om vi vänder på det. Om vi skulle massor som var mer förorenade och hade högre halter än vad som finns på botten nu så skulle jag kunna förstå att folk blev upprörda. Det skulle vi aldrig föreslå och det är inte det vi ansöker dispens för i Mark- och miljödomstolen, säger Staffan Lorentz.
Har ni någon plan B om ni inte kan dumpa massorna i Kanholmsfjärden?
– Vi har tittat på andra platser men i miljödomsansökan har vi förordat Kanholmsfjärden. Vi kan lägga det längre bort eller ändra saker i projektet, men vi måste komma till den punkten och vi är inte där ännu, säger Staffan Lorentz.
2024 trädde en Eu-förordning i kraft om naturrestaurering där medlemsländerna åtar sig att återställa minst 30 procent av de livsmiljöer som är i dåligt skick senast 2030.
Finns det risk att man måste ta upp de dumpade massorna i Kanholmsfjärden igen?
– Nej som jag förstått så är regelverket är inte implementerat i Sverige ännu. Föreslagen plats för dumpning är redan påverkat område (syrebrist) och då kommer det inte omfattas av den typ av ”skydd” som regelverket syftar till.
I ett förslag till yttrande skriver Värmdö kommun att staden gör antaganden om att halterna av TBT är låga i muddermassorna, men att detta skulle motsägas av uppgifter som Lidingö Stad lämnat vid samråd. Hur ställer ni er till det påståendet och är halterna av TBT bevisat låga?
– Vi har bemött Lidingös yttrande om detta i samrådet. Det framgår av samrådsredogörelsen hur vi provtagit, analyserat och föreslår hantering.
I samrådsredogörelsen som Staffan Lorentz hänvisar till svarar staden att de sediment som Lidingö stad oroar sig för kommer att hanteras vid muddring av tillståndsklass 5 (mycket höga halter), och kommer därmed inte att hanteras genom dumpning.
(De muddermassor som staden vill dumpa innehåller en rad giftiga ämnen och bedöms vara av klass 1 till 4, vilket innebär att de innehåller från mycket låga, upp till höga halter av föroreningar. Redaktionens anmärkning).
Giedre Jirvell, rättsexpert inom mark- och miljörätt, med särskild kompetens inom strandskydd, kommenterar svaren:
– Att deponering på land är dyrare är inte ett giltigt argument när vi väger in de samhällsekonomiska kostnaderna av att förorena skärgården. Vi befinner oss i en akut kris i Östersjön med omfattande syrebrist och kollapsande ekosystem. Att då tillföra ytterligare föroreningar är samhällsekonomiskt oförsvarbart, även om den initiala kostnaden för landdeponering är högre.
– Det är anmärkningsvärt att staden verkar sakna en ordentlig utredning av de kumulativa effekterna i Kanholmsfjärden. Att hävda att ”det blir inte värre eftersom det redan finns föroreningar där” är ett resonemang som strider mot miljöbalkens krav. Verksamhetsutövaren måste utreda hur de tillkommande föroreningarna samverkar med befintliga – det handlar om ackumulerade effekter över tid.
– Påstående att "regelverket om naturrestaurering inte är implementerat i Sverige ännu” är missvisande. Som EU-förordning gäller den redan direkt i Sverige sedan augusti 2024. Det som återstår är att ta fram den nationella restaureringsplanen.
– När vi har en situation där Östersjöns ekosystem redan är kritiskt hotat, där vi har internationella åtaganden genom EU:s naturrestaureringsförordning, och där försiktighetsprincipen tydligt talar emot projektet, framstår Stockholm stads planer som ett skolboksexempel på hur man inte ska hantera miljöfarliga massor. Det är dags att staden tar sitt miljöansvar på allvar och väljer den säkra vägen – deponering på land av samtliga förorenade massor.
– Även om de uppmätta halterna av TBT verkar låga, är detta ämne så extremt giftigt att även minimala tillskott till Östersjöns redan belastade ekosystem är oacceptabla. Tillsammans med antracen och andra föroreningar som förekommer i massorna utgör detta en cocktail av miljögifter som strider mot försiktighetsprincipen och EU:s miljömål.
